Sommaren mot sitt slut…


Nu är det mitten av augusti och det känns som att sommaren bara plötsligt bestämde sig för att ta slut. Jag tittar ut genom fönstret på dom grå molnen och lyssnar på smattret mot rutan som pågått bokstavligen hela dagen. Semestern tog slut för en vecka sedan och imorgon börjar barnen skolan igen. Leo ska börja klass 1 och Meya klass 4. Jag märker hur uppspelta och spända dom är, och jag blir alldeles varm och rörd vid tanken på hur stora våra fina barn börjar bli. 

Vår andra semesteromgång inledde barnen med att spendera en vecka i Småland hos farmor och farfar. Därefter möttes vi upp i Baskemölla på Österlen, och sista veckan var vi hemma i Malmö. Vi hade hyrt samma härliga hus som vi hade förra sommaren. Det var helt enkelt omöjligt att låta bli då vi alla blev förälskade i denna lilla idyll. Jag kände ett litet hugg i hjärtat när vi kom fram och tittade ut över trädgården med havsutsikt. För ett år sedan sprang vår Akira omkring på gräsmattan eller låg i skuggan av äppelträden och njöt. Hennes sista sommar. Lilla hjärtat, som vi saknar henne! 

Första dagarna i Baskemölla var farmor kvar tillsammans med oss. Vi var inne i Simrishamn två kvällar och åt middag först på Hickorys bistro och sedan åt vi vedugnsbakad pizza på mysiga Gårdens. Vi var även inne i Kivik och åt glass. En av dagarna kom även mina föräldrar och hälsade på. En familjeutflykt som vi testade nytt för i år var att åka dressincykel mellan St Olof och Gyllebosjö. Det blev en riktigt mysig utflykt med ett stopp halvvägs för att fika och bada i sjön. Miljön var otroligt vacker och vi hade verkligen tur med vädret den här dagen också. 

I övrigt var det mest lugna mysiga dagar med promenader, glass och barnen ville ta ett kvällsdopp nästan dagligen. Antingen i hamnen eller från den lilla stranden. Som den badkruka jag är stod jag nöjt bredvid och tittade på. Men dessa kvällar är något jag kommer lägga på minne. Att stå där en ljummen sommarkväll och titta ut över den pittoreska lilla byn och bara njuta av lugnet. Stunder som dessa känner jag mig så vansinnigt ödmjuk och tacksam över livet. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Mitt lilla liv / 17 Augusti, 2021 - 20:51 / Leo
0 kommentarer