Vår älskade Akira...


Idag är den 8 april. Idag hade vår älskade lilla tjej fyllt 14 år. Men för tre veckor sedan var vi tvungna att fatta ett av de svåraste besluten vi någonsin behövt ta. 

Akira var ju en gammal dam och orken var såklart inte densamma senaste året. Men de senaste månaderna försämrades hennes mående väldigt fort. Hon hade inte längre någon aptit och vi provade alla möjliga varianter för att få i henne mat. Vår annars så matglada tjej avmagrade på ganska kort tid vilket gjorde så ont att se. Den sista tiden fick hon knappt behålla den lilla mat hon fick i sig. Orken och energin tog liksom också slut och hon spenderade i stort sätt hela dagen sovandes i soffan. Inte ens promenaderna gav henne glädje längre. Efter en liten runda stannade hon till och tittade på mig med en blick som verkade säga "kan vi inte gå hem igen..."

Proverna som vi tog på djursjukhuset visade på höga gallvärden, men framför allt extremt höga levervärden. Veterinären gjorde bedömningen att det troligen handlar om en leversjukdom eller levertumör. För att fastställa orsak hade man behövt söva henne och eftersom Akira även hade ansträngd andning så var även detta en risk. När vi fick informationen att oavsett orsak så skulle man förmodligen inte kunna göra något åt det, så förstod vi vad som väntade oss. 

Vi bokade en tid för att låta vår älskade lilla tjej få somna in och den veckan var något av det jobbigaste jag varit med om. Vi grät, höll om henne, höll om varandra, tvekade över vårt beslut. Ingen av oss kände att vi var redo att säga förväl. Även om vi förstod att vi aldrig kommer vara det. 

Fredagen den 19 mars åkte vi till djursjukhuset och Akira tog sina sista andetag omfamnad av mig och Manuel. Det var ett lugnt och stilla insomnande, men så fruktansvärt sorgligt. Det kändes som att tårarna aldrig skulle ta slut. Tystnaden och tomheten slog mot oss när vi kom innanför dörren till vårt hus. Inga små tassar mot golvet. Inga rogivande små andetag i sängen bredvid oss när vi skulle sova. Tomt. 
Jag är så tacksam över att vi fick nästan 14 fina år tillsammans. Men man kan aldrig förbereda sig helt på den sorgen och smärtan som kommer när man tar avsked av en familjemedlem. 

Älskade Akira, tack för alla dessa åren min fina lilla tjej. Tack för allt vi lärt oss av att ha en liten vakthund i hemmet med så mycket integritet, men också den mest lojala vän du kan tänka dig. Du kommer för alltid att leva kvar i våra hjärtan och du kommer för alltid saknas oss i familjen. ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)





Mitt lilla liv / 08 April, 2021 - 08:53 / Mitt lilla liv
0 kommentarer