Vår älskade Akira...


Idag är den 8 april. Idag hade vårt älskade lilla tjej fyllt 14 år. Men för tre veckor sedan var vi tvungna att fatta ett av de svåraste besluten vi någonsin behövt ta. 

Akira var ju en gammal dam och orken var såklart inte densamma senaste året. Men de senaste månaderna försämrades hennes mående väldigt fort. Hon hade inte längre någon aptit och vi provade alla möjliga varianter för att få i henne mat. Vår annars så matglada tjej avmagrade på ganska kort tid vilket gjorde så ont att se. Den sista tiden fick hon knappt behålla den lilla mat hon fick i sig. Orken och energin tog liksom också slut och hon spenderade i stort sätt hela dagen sovandes i soffan. Inte ens promenaderna gav henne glädje längre. Efter en liten runda stannade hon till och tittade på mig med en blick som verkade säga "kan vi inte gå hem igen..."

Proverna som vi tog på djursjukhuset visade på höga gallvärden, men framför allt extremt höga levervärden. Veterinären gjorde bedömningen att det troligen handlar om en leversjukdom eller levertumör. För att fastställa orsak hade man behövt söva henne och eftersom Akira även hade ansträngd andning så var även detta en risk. När vi fick informationen att oavsett orsak så skulle man förmodligen inte kunna göra något åt det, så förstod vi vad som väntade oss. 

Vi bokade en tid för att låta vår älskade lilla tjej få somna in och den veckan var något av det jobbigaste jag varit med om. Vi grät, höll om henne, höll om varandra, tvekade över vårt beslut. Ingen av oss kände att vi var redo att säga förväl. Även om vi förstod att vi aldrig kommer vara det. 

Fredagen den 19 mars åkte vi till djursjukhuset och Akira tog sina sista andetag omfamnad av mig och Manuel. Det var ett lugnt och stilla insomnande, men så fruktansvärt sorgligt. Det kändes som att tårarna aldrig skulle ta slut. Tystnaden och tomheten slog mot oss när vi kom innanför dörren till vårt hus. Inga små tassar mot golvet. Inga rogivande små andetag i sängen bredvid oss när vi skulle sova. Tomt. 
Jag är så tacksam över att vi fick nästan 14 fina år tillsammans. Men man kan aldrig förbereda sig helt på den sorgen och smärtan som kommer när man tar avsked av en familjemedlem. 

Älskade Akira, tack för alla dessa åren min fina lilla tjej. Tack för allt vi lärt oss av att ha en liten vakthund i hemmet med så mycket integritet, men också den mest lojala vän du kan tänka dig. Du kommer för alltid att leva kvar i våra hjärtan och du kommer för alltid saknas oss i familjen. ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)




Mitt lilla liv / 08 April, 2021 - 08:53 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


7 år gammal...


Nu har ytterligare en födelsedag passerat här hemma. Vår stora kille har blivit 7 år gammal. Det känns särskilt stort på något sätt. Att ha två barn i skolåldern. 

Leo är en så fin, smart och energifylld kille. Han längtar verkligen efter att börja klass 1 efter sommaren. Han tycker att det är så orättvist att han inte får matteläxor precis som storasyster. I förskoleklassen får han be om svårare uppgifter då han redan är förbi uppgifterna som dom blir tilldelade i klassen. (Det där matematiska intresset har han då verkligen inte ärvt av sin mor!) ;)

Helgen då Leo fyllde 7 år hade vi besök av farmor och farfar. Det var ett tag sedan vi träffades nu eftersom det gemensamma julfirandet blev inställt förra året pga pandemin. Vi hade iallafall en väldigt fin helg tillsammans. Helgen därpå hade vi ett lite mindre släktkalas med bara de närmaste familjemedlemmarna. Det är ju fortfarande en del restriktioner kring hur många man ska vara samlade. 

Leo blev iallafall ordentligt firad och det är en väldigt stolt 7-åring vi har här hemma nu. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Leo inviger sin nya cykel tillsammans med pappa. 


Mitt lilla liv / 12 Mars, 2021 - 21:35 / Leo
0 kommentarer


Sammanfattning 2020...


Det här året har nog sammanfattats av de flesta som "ett riktigt skitår" med en coronapandemi som pågått i stort sätt hela året. Året blev långt ifrån hur vi hade tänkt oss, men vi har haft en hel del ljusglimtar också. Här kommer en liten sammanfattning av året som varit. 
 
 
På februarilovet åker vi till min bror i Dubai tillsammans med mina föräldrar.
Det är tredje gången vi hälsar på hos brorsan i Dubai och
vi njuter för fullt av ledighet och värmen. 
(Strax efter vi kom hem eskalerade coronaspridningen och
kort därefter började flygresor m.m. att ställas in). 
(null)

(null)

(null)

 
 
Jag fyller 37 år när vi är i Dubai. 
(null)

 
 
Leo fyller 6 år och firas med både släkt- och kompiskalas. 
Det blir den sista större sammankomsten resten av vårterminen pga pandemin. 
(null)

 
 
I mars börjar allvaret kring pandemin att verklingen dra in över Sverige och hårdare restriktioner sätts in överallt. Vid minsta lilla symsom måste man hålla sig hemma och under denna tiden är det väldigt få som har tillgång att ta specifika coronatester.
Leo åker på en envis hosta och måste därför vara hemma från förskolan. Jag och Manuel vabbar varannan dag under nästan en hel månad under den här perioden.
Leo själv var dock hur pigg som helst. 
(null)

 
 
I slutet av mars blir Manuel uppsagd från sitt jobb som marknadsassistent på ett spahotell. Många hotell går i konkurs och personal blir permitterade eller uppsagda.
Manuel börjar därför i början av maj att jobba som sjuksköterska igen. 
(null)

  
 
Akira fyller 13 år.  
(null)


Sommarsemestern börjar med två veckors ledighet i juni. Vi hyr först en stuga i Örkelljunga och sedan åker vi till Manuels familj i Småland. 
(null)

(null)

 
Manuel fyller 40 år och firas först med ett trädgårdskalas i Malmö och sedan ett mindre släktkalas med bara de närmsta i Småland. Planeringen var att vi skulle hyra en lokal och bjuda in hela den småländska släkten dagen till ära, men det gick tyvärr inte att få till en sådan tillställning efter omständigheterna.
Men han blev ändå ordentligt uppvaktad och firad av nära och kära :)
(null)

 
 
Under sommaren minskade smittspridningen vilket gjorde att man försiktigt började få tillbaka ett lite mer socialt umgänge än under vårterminen. Jag och Manuel hade bokat in en resa till Lofoten under andra delen av vår semester i juli, men alla flygresorna blev inställda så vi fick snällt hålla oss på hemmaplan. Vi gjorde en del mysiga utflykter under första veckan och under andra veckan hyrde vi ett fantastiskt mysigt hus i Baskemölla på Österlen. Då njöt vi verkligen av den svenska sommaren!
(null)
  (null)
(null)



Jag och Manuel firar 10 årig bröllopsdag
och 16 år tillsammans.
(null)

 
Meya börjar klass 3 och Leo börjar F-klassen. 
(Äntligen kan man hämta och lämna barnen på samma skola!)
(null)

(null)

 
Meya fyller 9 år. 
(null)

 På höstlovet hyr vi en mysig stuga i närheten av Jonstorp på Mölle. 
(null)

(null)

(null)

Med hösten kommer en ny våg av corona och ännu hårdare restriktioner. På mitt arbete fortsätter vi att arbeta hemifrån varannan dag för att minska antalet personer på kontoret. 
I början av december får jag positiva provsvar på covid-19 och hela familjen sätts i karantän under en vecka och jag är hemma sammanlagt två veckor. Jag har som tur var milda symtom med huvudvärk och halsont. Det som sitter i några veckor är en enorm trötthet. Resten av familjen klarar sig som tur är. 
(null)
 
 
Den här julen skulle vi egentligen firat i Småland men då rekommendationerna är att man inte ska resa bort och träffa nya personer och vistas max 8 personer så beslutar vi oss för att stanna kvar hemma i Malmö. Manuels pappa kommer över till oss på julafton och det blir en väldigt fin dag trots allt. 
(null)

 
Nyårsafton skulle vi firat tillsammans med några vänner, men även här satte sjukdomar stopp för dom planerna. Vi hade lite tur då mina föräldrar inte hade några nyårsplaner och därför passade vi på att bjuda in dom istället. Så även här fick vi en väldigt mysig kväll tillsammans och en fin avslutning på året. 
(null)

(null)

 
 
Som sagt, det blev ett annorlunda år med ett betydligt mer begränsat socialt umgänge och många inställda planer på grund av pandemin. Det har såklart påverkat oss alla under hela året och emellanåt har vardagen känts ganska trist. Vi hade också verkligen sett fram emot vår resa till Lofoten som vi hade bokat för att fira vår 10-åriga bröllopsdag lite extra. Pandemin följer med oss in även i år 2021, så vi kommer inte chansa och boka några resor alls i år heller. Vi håller verkligen tummarna för att coronasmittan kommer lugna ner sig under våren 2021 när vaccinationerna kommer igång. 

Något man lär sig uppskatta väldigt mycket är hur vackert vi har det här i Sverige. Vi är lyckligt lottade. Jag tror att många har fått upp ögonen över att semestra mer på hemmaplan. Vi har ju alltid uppskattat att semestra i Sverige med att hyra mysiga stugor runt om i landet och det är något vi kommer fortsätta med även framöver. 

Året 2021.... det finns fortfarande många frågetecken kring det här året. Hur kommer pandemin att fortsätta påverka oss under det här året? Man har börjat vänja sig lite vid att alla planer man gör endast är preliminära. Det är ju lite jobbigt för någon som mig som älskar att planera allt långt i förväg. I år ska vi göra en stor köksrenovering här hemma och det ska bli helt ljuvligt att ha ett fräscht och fungerande kök igen. Till sommaren har vi hyrt två fantastiska hus som vi verkligen ska njuta av för fullt (och hålla tummarna för att vi har tur med vädret). Nu hoppas vi iallafall på att år 2021 blir ett betydligt bättre år än 2020. 








Mitt lilla liv / 06 Januari, 2021 - 22:11 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Årets julafton...


Efter en lite lugnare coronaperiod under sommaren och början på hösten, så började viruset och smittan på nytt att öka under november och framåt. Nya restriktioner sattes åter in igen och vi fick alla begränsa allt socialt umgänge. I mitten av december insjuknade jag och fick positivt provsvar på covid-19. Resten av familjen klarade sig dock. Jag fick som tur var milda symtom med huvudvärk, halsont och trötthet. 

Det här året skulle vi egentligen firat julafton i Småland hemma hos Manuels familj. Men då rekommendationerna var att man skulle vistas max 8 personer och dessutom undvika att resa under julen, så bestämde vi oss tillslut för att stanna kvar hemma i Malmö. Vi bjöd in Manuels pappa på julafton, men fler än så blev vi inte i år. Det blev trots allt en lugn och mysig julafton tillsammans. Inte riktigt som vi hade tänkt oss, men ändå väldigt fin. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Mitt lilla liv / 30 December, 2020 - 17:30 / Leo
0 kommentarer


Meya 9 år...


Då har vår älskade Meya blivit firad på sin 9 åriga födelsedag. Det känns lite galet att tänka på att det nästa år blir det ett tvåsiffrigt födelsedagsfirande. Meya firades först med ett lite mindre släktkalas då det var många som inte kunde komma det här året. Men det blev en fin och mysig dag med de närmsta. Helgen därpå var det dags för kompiskalas vilket det här året firades på Extreme Zone. Tidigare år har Meya fått bjuda alla tjejerna i klassen, men i år sa vi att hon endast fick bjuda dom som hon faktiskt leker med så tanken var att vi skulle komma undan med ett lite mindre kalas. Men eftersom Meya är lika bra kompis med ett gäng killar i klassen så ville hon absolut bjuda både sina tjejkompisar och killkompisar till kalaset. Och så fick det bli helt enkelt. Sista födelsedagshelgen kom farmor och farfar från Småland och hälsade på. Det blev en fin helg tillsammans och Meya fick en ny blå cykel som hon gladeligen trampat runt med på promenaderna sedan dess. 
 
Vår älskade Meya växer så det knakar. Hon har blivit så stor på alla sätt och vis. Kompisar och musik har blivit viktigare för henne. Hon vill klara sig mer på egen hand och vill ta större egenansvar. Något som fortfarande inte har förändrats det minsta dock är hur mycket vår lilla konsnär fortfarande älskar att måla och teckna. Hon är helt fantastisk och vi följer med spänning hennes utveckling hela tiden. Ibland lägger hon fram teckningar som man knappt tror att hon själv har målat. Hennes öga för detalj och känsla för att få fram olika uttryck i de figurer som hon målar är väldigt kul att få se. Det ska bli väldigt spännande om detta intresse är något som hon kommer ta med sig in i vuxenlivet. Jag och Manuel tror det. Men tiden får utvisa om och på vilket sätt. :)
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 10 Oktober, 2020 - 15:11 / Meya
0 kommentarer


10-årig bröllopsdag...


För 10 år sedan stod vi där på andra våningen av Katrinetorps lokaler och kikade ut genom fönstret. Regnet öste ner och jag försökte övertala mig själv att det inte gjorde något och att det ju faktiskt ska betyda tur om det regnar på bröllopet. Vi såg hur gästerna kom över grusgången under sina paraplyn. En efter en. Manuel kändes ganska avslappnad och stod och pratade med bröllopsfotografen. Men jag vandrade otåligt fram och tillbaka och kände hur nervositeten steg för varje minut. 
 
Tillslut tystnade sorlet på nedanvåningen och min syster berättade att alla var på plats och att det var dags nu. Jag minns fortfarande känslan när jag gick nerför trappan, stannade till för ett djupt andetag och hörde sedan ljudet av tonerna på pianot. Sedan öppnades dörrarna och alla blickar riktades mot mig när jag nervöst leende gick mot Manuel. 
 
Jag minns resten lite vagt, men har kollat på videoinspelningen som min pappa filmade från ceremonin. Den vackra musiken som min syster sjöng. Hur regnet smattrade mot fönstret och hur åskan mullrade högt i samma stund som Manuel svarade "ja". Den lite obekväma pausen som uppstod när jag och Manuel inte förstod om vi skulle kyssa varandra eller vänta. Och jublet när vi officiellt förklarades gifta. 
 
Efter det här släppte nervositeten. Och sen väntade en fantastiskt rolig kväll med god mat, fina tal och dans hela natten. Vi var i princip sist kvar på dansgolvet när vi insåg att det var dags att plocka ihop. Det var verkligen en lyckad dag som jag alltid kommer minnas med ett leende på läpparna. ❤️
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 


Mitt lilla liv / 17 Augusti, 2020 - 15:52 / Kärleken
0 kommentarer


Sommarsemester del 2...


Vår andra del av sommarsemestern började i mitten av juli. Då väntade våra två sista veckor på semestern. Första veckan var vädret ganska ostadigt, men några dagar valde solen att titta fram iallafall. Det kunde varit betydligt värre dock för veckorna innan öste regnet ner i stort sätt dagligen. Jag läste någonstans att juli månad det här året varit den kallaste på nästan 60 år. 
 
Den första veckan var Meya och Leo hemma hos farmor och farfar i Småland. De senaste åren har barnen haft en vecka i Småland utan oss vilket barnen tycker är väldigt roligt! Jag och Manuel skulle egentligen varit på Lofoten den här veckan, men det blev ju tyvärr inställt pga covid-19. Så vi gjorde lite andra utflykter på tu man hand. En dag vandrade vi mellan Kivik och Simrishamn på 2,1 mil. Vi hade en övernattning på Elisefarm. Och vi hann även med en heldagsutflykt på hojarna runt i Skåne. Det var ju inte precis Lofoten, men det blev en mysig utflykt vecka ändå. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Den sista veckan på vår semester hade vi hyrt ett hus på Baskemölla, Österlen. Huset var helt fantastiskt med utsikt över havet. Promenadavstånd ner till hamnen och en liten  barnvänlig strand, och fina promenadslingor i närheten då Skåneleden går genom den lilla byn. Det var så vackert så man knappt kunde tro det var sant. Överallt känns det som att man går omkring mitt i ett levande konstverk. De var en riktig idyll. Tänk att Sverige är så fantastiskt vackert! De första dagarna följde barnens farmor med och stannade tre nätter. Vi gjorde lite olika utflykter under veckan in till både Kivik och Simrishamn. Vi promenerade i området runt Christinehov slott och åt lunch på mysiga café Alunbruket. Vi badade på stranden i Vik och gick långa promenader med Akira. Nästan varje kväll avslutades med att barnen tog ett kvällsdopp nere vid vår strand. Den här veckan hade vi sådan tur att solen lyste alla dagar, förutom sista dagen. När vi kom hem till Malmö fortsatte busvädret. 
 
Men det går inte att klaga på vår sommarsemester. Den har varit helt ljuvlig! Jag hoppas verkligen att barnen kommer minnas dessa fina somrar och tänka tillbaka på den här tiden med värme och kärlek i deras hjärtan. Det kommer definitivt jag att göra iallafall. ❤️
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 


Mitt lilla liv / 24 Juli, 2020 - 14:50 / Kärleken
0 kommentarer


Sommarsemester del 1


Årets sommarsemester har blivit lite uppdelad för vår del. Två veckor i juni och två veckor i juli. Det innebär att vi nu har bockat av vår första del av semestern. De första två veckorna hade vi verkligen tur med strålande sommarväder varje dag. 
 
Manuel och Meya hade först en envis förkylning som gjorde att vi fick skjuta på vår tripp till Småland och göra om semesterplanerna lite. Eftersom corona fortfarande härjar behöver man vara försiktig om man har förkylningssymtom. Det innebar att vi i sista stund började semestern med att hyra en stuga i Örkelljunga de första dagarna. Det var faktiskt en stuga vi redan hyrt en gång tidigare på ett höstlov. Det är en väldigt mysig stuga som även har en pool på området. De sista dagarna flyttade även grannarna bredvid stugan in med barn i ungefär samma ålder som Meya och Leo, så dom hade väldigt roligt tillsammans. En av dagarna åkte vi till Kungsbacka Äventyrspark och körde sommarrodel. Barnen var helt lyriska och det blev en riktigt rolig utflykt. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
När vi kom hem blev det några dagar på hemmaplan då vi bland annat åkte ner till stranden. Midsommarafton firade vi ensamma i år. Vi åkte hem till min syster och badade i deras pool och sen hade vi grillkväll hemma på kvällen. Det blev en lugn och skön dag! 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Sen var det äntligen dags att åka till Småland hem till Manuels familj där vi stannade en hel vecka. Det blev sol och bad i poolen varje dag, för det var verkligen varmt den här veckan.  Leo lyckades under dessa dagar finslipa på simtekniken och kunde för första gången simma utan armpuffar. Till sin stora lycka! Det blev såklart också mycket lek med kusinerna. Vi var även inne i Kalmar och åt på restaurang en kväll. 
 
Sen var det ju dags för Manuel att fylla 40 år vilket firades med att alla bröder och familjer kom över på kvällen. Vi hade beställt hem god smörgåstårta från Nabbens rökeri och en massa gott till dessert. Det blev en väldigt fin dag och Manuel kände sig nog riktigt firad efter denna dag med familjen och många fina presenter. 
 
Det här var vår första del av semestern iallafall. Nu väntar några veckors jobb och sen kommer sommarsemester del 2. 😊
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 


Mitt lilla liv / 01 Juli, 2020 - 20:09 / Leo
0 kommentarer


Kristi himmelsfärd...


Över Kristi himmelsfärdshelgen passade vi på att ta en liten minisemester torsdag till söndag genom att hyra en stuga en bit utanför Höör. Det är ju något som vi alla uppskattar och miljöbytet är verkligen avkopplande för oss alla. Stugan låg mitt i skogen i ett litet stugområde. En av dagarna åkte vi in till Fulltofta för en långpromenad på en av slingorna. De flesta dagarna hade vi tur med vädret. 
 
Meya och Leo hade varit sjuka veckan innan med feber och förkylning, men var till denna helgen pigga och glada, även fast det fortfarande var en hel del snörvlande. Manuel råkade tyvärr åka på en omgång innan vi skulle åka och låg med feberfrossa bara några dagar innan vi skulle åka. Han var inte helt på topp den här helgen, men kämpade på så gott det gick iallafall. 
 
Något obehagligt som hände näst sista kvällen var att Akira fick ett märkligt anfall. Plötsligt reste hon sig ur soffan, tappade balansen och kunde inte stå rakt. Huvudet svängde från sida till sida och ögonen bara flimrade fram och tillbaka. Vi ringde djursjukhuset som tyckte att det lät antingen som en hjärntumör eller någon form av balanssjukdom. När vi höll på att planera kring vad vi skulle packa med oss för att åka in till djursjukhuset, så gick anfallet över och hon kom tillbaka till ett normalt tillstånd. Sedan dess har hon som vanligt, så vi har valt att avvakta. Men skulle något liknande hända igen måste vi åka in och göra en röntgen. Vårt lilla hjärta! Vi vet ju att hon är gammal och vi får vara glada för varje dag som vi har med henne nu. Man blir ändå så himla rädd och orolig när något sånt händer. De går aldrig att förbereda sig helt på ett förväl. 
 
Trots lite olika omständigheter dessa dagar så hade vi ändå en bra vistelse och det var skönt att komma hemifrån en sväng. Inte minst för att komma iväg från allt snack och fokus på corona som fortfarande härjar i både Sverige och i världen. Antal dödsfall i världen är idag 363.000 personer och i Sverige 4300 personer. Restriktionerna är fortsatt strikta och de flesta resor och sommarplaner verkar vara fortsatt inställda. Min och Manuels resa till Lofoten i juli som vi verkligen sett fram emot är tyvärr inställd. Det känns riktigt tråkigt, men man får såklart försöka göra det bästa av det. Håller tummarna för att det blir en varm och fin sommar här hemma i Sverige och att den här pandemin snart är över, eller åtminstone lugnar ner sig. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 


Mitt lilla liv / 30 Maj, 2020 - 21:24 / Leo
0 kommentarer


Coronakrisen...


Våren 2020 har varit en väldigt omväldigande och annorlunda tid för oss alla och runt om i hela världen. Hösten 2019 i den kinesiska staden Wuhan startade utbrottet av virussjukdomen Corona- covid 19. Vi hörde inte så mycket om det då och vi funderade nog inte alltför mycket heller på när den första Coronasmittade personen i Sverige bekräftades i slutet av januari 2020. Vi visste inte då att detta skulle bli en pandemi som skulle komma att påverka all världens befolkning mer än vi anat. Det var kanske inte förrens i slutet av februari/början av mars 2020 som krisen i Sverige verkligen var ett faktum som vi inte längre kunde blunda för. 
 
Dagens datum finns det ca 37.600 dödsfall i världen till följd av covid-19 och ca 180 dödsfall i Sverige (vilket är ett av länderna med för tillfället ett lägre antal dödsfall). 
 
Befolkningen ombeds att hålla sig hemma så mycket som möjligt, inte besöka äldre som tillhör riskgruppen, i den mån det går arbeta hemifrån. Vid minsta symtom måste alla försöka isolera sig så gott det går för att minska smittorisken. Många bunkrar upp med olika livsmedelsprodukter i hemmet. Sjukhusen är överbelastade och alla besök och operationer som inte är akuta ställs in i dagsläget. Det är in- och utreseförbud som råder i de flesta länder, vilket gör att det i stort sätt inte går att resa. Sverige är ett av få länder som valt att inte stänga ner förskolor och grundskolor (ännu). Däremot sker den mesta av utbildningen på gymnasiet och universitet på distans för tillfället. Oändligt med små företag gå i konkurs nu, personal blir varslade och det väntas en massiv arbetslöshet framöver. När man är mitt i en sådan här kris känns det lite läskigt att inte veta hur allt de här kommer sluta. Hur länge till kommer de pågå? Hur lång tid kommer det ta innan samhällen är på benen igen, inte minst ekonomiskt. 
 
Hur har det här påverkar oss personligen just nu? Leo har haft en envis förkylningshosta i 7 veckor. Men när restriktionerna hårdnade så fick vi snällt komma och hämta honom från förskolan med beskedet att han är välkommen tillbaka när han slutat hosta. Det innebar att Leo varit hemma från förskolan i nästan 3 veckor och jag och Manuel har gått hjälpas åt att vabba varannan dag för att få ihop det. Meya har som tur var varit frisk och gått i skolan helt som vanligt. Jag har nu varit hemma över en vecka från jobbet med förkylning, ont i halsen, feber och hosta (vanliga symtom) och väntar på att bli helt symtomfri. Men det som nog slagit oss hårdast är att Manuel blivit uppsagd från sitt jobb som marknadsassistent på spahotellet med omedelbar verkan. Hotell och restaurang är några av de branscher som blivit hårdast drabbade och bara på två veckor har många hotell gått i konkurs och fått bomma igen. Det är så ledsamt att se och jag hoppas verkligen att det här eländet kommer vända snart. Manuel blev nog också lite tagen av allvaret att plötsligt vara en av dom som nu står utan jobb till följd av coronakrisen. 
 
Ja, det har som sagt varit en orolig och stökig start på det här året. Nu är det bara att hålla tummarna för att det ska vända snart och att det fortfarande finns möjlighet till en betydligt bättre fortsättning på år 2020. 
 
 


Mitt lilla liv / 31 Mars, 2020 - 16:18 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Leo 6 år...


Då har vår stora kille blivit 6 år gammal. Han har blivit ordentligt firad i vanlig ordning. Först blev det kompiskalas på Leos lekland. Det kostar ju en slant, men samtidigt var det så värt det att slippa allt stök det innebär med 10 små vildingar hemma i huset. Leo bestämde sig för undervattensrummet och var mycket nöjd och svettig efter allt bus på kalaset. 
 
Helgen därpå blev det släktkalas här hemma. Det är alltid så mysigt att samla den närmsta släkten och få träffas vid sådana här tillfällen. Även fast man själv såklart är lite uppe i varv med alla förberedelser mm. Men det är lätt värt det när man ser hur glada barnen är dessa dagar. Just nu är det bara Minecraft som gäller för Leo och därför blev det mestadels presenter med detta tema och såklart även en Minecraft tårta. 
 
Nu är det bara en termin kvar tills Leo ska börja förskoleklassen. Han har längtat länge och är så redo för lite större utmaningar. Han är en så klok kille. Leo har alltid varit intresserad av siffror, bokstäver, former och vill ta reda på diverse fakta om allt möjligt. Nyfiken, vetgirig och fantastiskt minne. Det finns inga gränser för vad den här gossen kan lyckas med i framtiden om han vill. Han är redan i full gång med att räkna ut mattetal och läser på egen hand. Dessutom riktigt flytande. Jag och Manuel blev grymt imponerade när han en dag visade att han faktiskt kunde sätta ihop alla de där bokstäverna till hela meningar. 
 
Det kommer definitivt bli kul för honom att börja skolan. Utmana sig själv. Lära känna lite nya kompisar. Sen hur han ska lyckas sitta still i bänken mer än 20 sekunder och kunna vara tyst i mer än 10 sekunder... det är en annan femma! 😂
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 


Mitt lilla liv / 10 Mars, 2020 - 22:57 / Leo
0 kommentarer


Dubai...


 
Nu är sportlovet slut och vi är hemma igen efter en ljuvlig vecka i Dubai. Min bror har nu bott i Dubai i 12 år och det här var tredje gången som vi åkte ner och hälsade på. Även den här gången reste vi tillsammans med mina föräldrar och det har varit väldigt mysigt! Känns såklart extra kul att barnen får en vecka med sin mormor och morfar också. 

Vädret har varit helt perfekt! Soligt varje dag och ca 28-30 grader. Vi har verkligen kunnat ladda upp med ny energi den här veckan. Precis innan vi åkte var det en riktig sjukstuga hemma hos oss med långdragen feber, så vi var väldigt lättade över att alla hann bli friska till den här veckan. 
 
Vi har badat i poolen varje dag (den viktigaste och bästa aktiviteten enligt barnen). Vi har varit på Dubai mall och besökt Dubai aquarium (här har vi varit förut men barnen var så små så de kommer ju inte riktigt ihåg). Sen har vi varit på utflykt och sett en fågelshow, besökt en väldigt vacker fjärilspark och varit ute på olika restauranger. 
 
En kväll fick jag och Manuel också lite barnpassning då vi åkte in till stan på tu man hand. Vi promenerade på stranden i solnedgången vid det kända hotellet Burj Al Arab. Sedan gick vi till en riktigt mysig restaurang som heter "Black tap burger" där vi drack drinkar, åt gott och mumsade en vansinnig milkshake till efterrätt. 
 
Det finns verkligen ingenting att klaga på över den här veckan och vi har njutit för fullt av varenda dag. Vi hade ju lätt kunnat stanna en vecka till, men nu är vi iallafall tillbaka i ett gråblaskigt Malmö igen. Längtar tills vi får se solen igen! 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 


Mitt lilla liv / 29 Februari, 2020 - 17:26 / Leo
0 kommentarer


Sammanfattning 2019...


Då var det nytt år och därmed en ny sammanfattning av föregående år. Här är en del av det som hände för min del år 2019. 
 
 
I januari tog jag examen från Malmö Universitet och är nu
efter 3 1/2 studerande färdig socionom. 
Jag börjar att arbeta som socialsekreterare direkt efter examen,
först inom boende och sedan med missbruk.
 
 
Jag fyller 36 år. 
(null)
 
 
Leo fyller 5 år. 
 
 
Tant Akira blir 12 år gammal. 
 
 
Vi åker en vecka till Cypern på påsklovet för att fira min mamma som fyller 60 år.
Vi åker tillsammans med mina föräldrar och min systers familj.
 
 
 
 
 
 
Manuel får jobb som marknadsassistent på spahotellet Mossbylund och säger upp sig från sitt arbete som teamledare.  
(Mossbylund är ett ställe som jag och barnen gärna kommer och hälsar på!)
 
 
Sommarlovet inleds med att vi hyr en väldigt mysig stuga på Öland.  
 
 
 
  
Sen spenderar vi en vecka i Småland hos Manuels släkt. 
Massa lekande barnens kusiner. 
 
 
Vi fortsätter njuta av ledighet även hemma i Malmö. 
 
 
Manuel bestiger Kebnekaise med sina bröder. 
 
 
Vi åker till Bakken med barnen innan skolan drar igång. 
 
 
Vi firar 9 årig bröllopsdag (15 år tillsammans)
med vandring på Österlen följt av hotellnatt i Kivik. 
 
 
 
Meya börjar klass 2. 
 
 
Jag åker upp en helg till Stockholm och träffar min fina vän Sara. 
 
 
Meya fyller 8 år. 
(null)
 
 
Vi hyr en mysig stuga på höstlovet i Östra Sönnarslöv.
 
 
Det blir inte så mycket bakande i år, men en del tårtor hinner jag med iallafall. 
 
 
 
  
Julen firas i Malmö hemma hos min syster. Nyår firas i Småland med Manuels familj. 
 
 
 Det här året har varit lite av en ny fas i mitt liv. Från att ha varit föräldraledig med båda barnen till att sedan börja plugga till socionom, så var det i januari dags för mig att börja jobba heltid igen. Och inom ett område som dessutom varit helt nytt för mig. Det har känts väldigt spännande och jag känner fortfarande att det här var helt rätt utbildning för mig. Under det här året har jag lärt mig otroligt mycket och börjar känna mig mer och mer bekväm i min roll som socionom. 
 
Men det går inte att förneka att dagarna är väldigt fullspäckade nu när vi båda arbetar heltid. Man inser hur lyxigt det har varit under dessa åren att en av oss har haft tid och möjlighet att ordna med mycket av det praktiska på hemmaplan medan den andra jobbar. Den där känslan att tiden helt enkelt inte räcker till infinner sig med jämna mellanrum. Men vi kör på och försöker hinna med allt så gott det går iallafall. 
 
Vad väntar år 2020? Ja, en hel del trevligheter faktiskt! I februari blir det en ny resa till Dubai för att hälsa på hos min bror. Nedräkning pågår för fullt. I sommar ska jag och Manuel åka till Lofoten, vilket jag tror kommer bli en otroligt häftig upplevelse. Vi har även hyrt ett hus på Österlen en vecka. 
 
Vad gäller mitt jobb, så får vi se. Jag har endast ett vikariat till slutet av sommaren och just nu har jag faktiskt ingen aning alls om jag kommer få vara kvar eller om det blir dags för mig att söka mig vidare. Vi får helt enkelt vänta och se vad som händer! :)
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 08 Januari, 2020 - 19:19 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Julen...


December är nu över och vi har redan gått in i januari. December har varit en mysig månad även det här året, även fast det har varit på tok för mycket onyttigheter för min del. Att man aldrig lär sig! Å andra sidan går jag alltid in i januari med en en hög motivation att både äta nyttigt och träna ordentligt. Det blir verkligen en nystart för min del och det känns alltid lite kul och peppande. 

Till skillnad från förra året, så har det varit ovanligt lite sjukdomar den här månaden. Förra året var det mer eller mindre konstanta förkylningar och magsjukor. Men i år har vi faktiskt hållt oss väldigt friska. 

Julafton var vi hemma hos min syster Kajsa tillsammans med mina föräldrar, Manuels pappa, min bror och hans barn. Det blev en väldigt lugn och mysig julafton. Det är så skönt när barnen börjar bli lite större och det finns utrymme att koppla av även lite för egen del också. Barnen satt uppe till 23.00 och byggde med sina nya legon. 

Inför nyår åkte vi till Småland till Manuels föräldrar. Där stannade vi en hel vecka och firade nyårsafton tillsammans med alla Manuels bröder med familjer. Fullt ös med 7 små vilda barn i huset denna dagen. I övrigt hann vi med en massa lek med barnens kusiner, kvällsdopp i jacuzzin, långa promenader med Akira, bio och en tjejdag i Kalmar med Meya och hennes farmor. 

Igår rensade jag bort julen här hemma och imorgon är sista dagen på julledigheten. Som alltid känns det lite tungt att börja jobba igen efter en lång ledighet, samtidigt som det också är en viss tillfredställelse att komma igång med allt på nytt igen. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Mitt lilla liv / 05 Januari, 2020 - 21:00 / Leo
0 kommentarer


Höstlovsstuga...



Förra året hyrde vi en stuga några dagar på höstlovet. Det var så mysigt att vi fick mersmak och bestämde oss för att komma iväg en sväng även i år. Den här gången hyrde vi en ny stuga som låg i Östra Sönnarslöv. Det var en väldigt mysig och fräsch stuga. Läget var helt perfekt då stugan låg lite på en höjd så att man hade en fin utsikt på framsidan över den skånska naturen och med en stor skog på baksidan. 

Varje dag blev det sovmorgon och gemensam frukost. (Just den gemensamma frukosten brukar Meya beskriva som det bästa på hela resan). Sen tog vi oss ut på en långpromenad hela familjen. Vi åkte till lite olika naturreservat i närheten. Vi hade tur med vädret dessa dagar och kunde vara ute och njuta av den fina hösten. 
 
Väl hemma i stugan tände vi igång en brasa, plockade fram spel och pysselsaker, fikade, låg och läste bok i sängen... ja, bara myste och tog det lugnt. Ett helt perfekt höstlov, enligt mig! Det råder ingen tvivel om att detta är något hela familjen kommer vilja fortsätta göra på höstloven framöver. Det är så himla skönt att bara komma hemifrån ett tag, koppla av och glömma vardagskaoset som så ofta råder där hemma. (Vi får se vad Meya och Leo säger om detta när de blir tonåringar dock!) 😉

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Mitt lilla liv / 23 November, 2019 - 10:39 / Leo
0 kommentarer


8 år...


Som ni märker är det inte särskilt täta uppdateringar här på bloggen nu. Men jag försöker att skriva ett litet inlägg när det är något särskilt som har hänt. Jag kikade precis in på bloggen och insåg att det är ju en ganska stor grej som jag missat att skriva om. 

Min älskade Meya har ju fyllt 8 år i början av oktober! 

Men bara för att tiden inte räckt till för att skriva om det, så innebär det ju såklart inte att hon inte blivit ordentligt firad i vanlig ordning. Meya har firats med både ett släktkalas och ett kompiskalas. Eftersom Meya envisas med att bjuda alla tjejerna i klassen, så fick kalaset i år vara på Leos Lekland. Av den enkla anledningen att varken jag eller Manuel är särskilt pigga på att underhålla 13 vilda tjejer i vårt lilla hus. 😂

Vår kloka, roliga, omtänksamma lilla tjej! Meya går nu i klass 2 och det märks hur mycket hon lär sig och utvecklas hela tiden. Hon trivs i skolan och med sin lärare och klasskompisar. Bäst trivs hon dock när hon får göra något kreativt. Meya är verkligen en liten konstnär och är fast besluten att det är just det hon vill jobba med. Det har hon sagt i flera år redan. Hon har ett fantastisk öga för detaljer. Det ska bli kul att följa hennes utveckling och se vart hennes intressen kommer ta henne i framtiden. Även om Meya ibland kan vara lite blyg ibland, särskilt i nya miljöer med nya människor, så ska man inte bli lurad. För det här är en riktig liten teaterapa! Jag kan inte låta bli att känna igen mig själv i henne ibland. Och när hon är sådär knasig är det svårt att låta bli att skratta åt henne. 
Rättvisa. Allt måste vara rättvist för Meya, i alla situationer. Både när det gäller mellan henne och Leo. Men även i förhållande till mig och Manuel. Om Manuel får en kram, ska jag ha en kram. Om jag får smaka två godisbitar, ska Manuel ha två godisbitar. Om vi spelar ett spel är hon nogrann med att heja exakt lika mycket på oss båda, så att ingen känner sig utanför. Hon är väldigt omtänksam och uppmärksam och har stor empati för människor runt omkring sig. Det är många fina egenskaper den här lilla tjejen har och jag älskar henne innerligt av hela mitt hjärta! 

Grattis på födelsedagen! ❤️

(null)

(null)

(null)



Mitt lilla liv / 19 November, 2019 - 22:53 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Slutet av sommaren...


Idag är det sista dagen på augusti. Slutet av sommaren. Imorgon går vi in i september månad och hösten kommer då långsamt smygandes. Det är alltid med blandade känslor. Jobbigt att känna att sommaren snart är över och det dröjer till nästa semester. Känns tungt att se hur kvällarna blir mörkare och mörkare redan. Vetskapen om att det väntar en lång, kall och mörk period framför oss. Samtidigt kommer hösten med sin friska krispiga luft och alla vackra träd som byter färg. Varje tid på året har trots allt sin charm. 

Jag kan inte annat än att säga att det har varit en mycket fin sommar. Vädret har mestadels varit bra och inte lika olidligt varmt som förra sommaren. Här kommer en liten sammanfattning av detta årets sommarsemester. 😊

Vår semester inleddes (som jag skrev i tidigare inlägg) med en helt underbar vecka i en stuga på Öland med egen pool. Ett riktigt litet paradis! 
(null)

Veckan efter Öland spenderade vi i Småland tillsammans med Manuels familj och alla barnens kusiner. 
(null)

(null)

När vi kom hem till Malmö hade vi en semestervecka kvar då vi bland annat tältade i skogen.  
(null)

Och så övernattade hela familjen på spahotellet Mossbylund. (Där Manuel för övrigt arbetar nu som marknadsassistent). 
(null)

(null)

Den här sommaren har Meya lärt sig åka skateboard och Leo har lärt sig att cykla. 
(null)

En del strandutflykter har vi också hunnit med såklart. 
(null)

I augusti hade vi en sista semestervecka innan skolan skulle dra igång igen. Och då åkte vi bland annat på den årliga utflykten till Bakken. 
(null)

(null)

(null)

Jag och Manuel firar vår bröllopsdag med en övernattning på Kiviks hotell på Österlen. 9 år gifta och 15 år tillsammans. 
(null)

Jag åker upp till Stockholm en helg för att bo hos min fina kompis Sara som jag inte träffat på flera år. En väldigt mysig helg! 
(null)

Ja, det har varit en riktigt härlig sommar med många fina minnen. Nu håller vi tummarna för att det väntar en minnesvärd höst också. 
(null)

(null)




Mitt lilla liv / 31 Augusti, 2019 - 22:06 / Leo
0 kommentarer


Stuga på Öland...


Sommaren är i full gång och vi närmar oss faktiskt slutet av vår semester. Eller ja, vi har haft tre veckors semester nu i början av sommaren och kommer senare att avsluta med en veckas semester i augusti också. Det här årets sommarsemester inleddes med en vecka på Öland där vi hade hyrt en stuga i närheten av Löttorp. Vi kunde inte haft bättre väder, stugan var fantastiskt mysig och det var så lugn miljö i området där några nyfikna kor var våra närmsta grannar. Det var verkligen en vacker sommaridyll!
 
Det blev mycket sol och bad den här veckan! Mycket lek, god mat, glass och en hel del avkoppling. Sedan fick vi lite besök också då Manuels bror med familj kom och övernattade en kväll och de små kusinerna lekte för fullt. En annan dag fick vi besök av barnens farmor som också stannade över natten. Då passade vi på att köra runt till olika vackra delar av Öland och såg bl.a. raukarna, neptuni ängar och så åt vi lunch i Byxelkrok. 
 
Både vi och barnen njöt för fullt av den här veckan i stugan och ingen av oss ville egentligen åka därifrån. Men semestern var inte slut som tur var, utan vi fortsatte med en vecka i Småland hos barnens farmor och avslutar som sagt nu sista semesterveckan hemma i Malmö. Det känns såklart lite tungt att man ska till jobbet på måndag igen, men samtidigt kan vi inte klaga på den här semestern som blev riktigt härlig på alla sätt och vis. Dessutom har vi ju lite semester kvar senare i sommar och det känns himla skönt! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 06 Juli, 2019 - 17:52 / Leo
0 kommentarer


Cypern


Påsklovet spenderade familjen på Cypern, strax utanför staden Aya Napa. Det var nämligen min kära mor som fyllde 60 år och det firades extra med den här resa. 

Det är ju alltid lite riskabelt att åka inom Europa redan i april och det är bara att hålla tummarna för att man ska ha tur med vädret. Vi hade väl både tur och otur med vädret kan man väl säga. Vissa dagar var kalla och blåsiga med ca 18 grader, då kom även en del regn och åskskurar. Men sen hade vi också dagar med sol och betydligt behagligare värme då vi faktiskt kunde ligga vid poolen och sola bada. Att det skulle vara för kallt i havet vid den här årstiden var vi ju beredda på, så det blev bara bad i poolen under semestern. Vi hade även med oss våtdräkter till barnen som dom använde emellanåt för att kunna hålla igång i poolen.
 
Vi bodde på ett all inclusive hotell som heter Sunwing Sandy Bay. Och som vanligt finns här allt man behöver när man reser med barn. Det är ju inte världsmysigt i bufférestaurangen, men smidigheten med att barnen kan gå och plocka precis vad dom själva vill ha för mat överväger det kaoset. Det märktes ändå att det inte riktigt var högsäsong ännu och ofta när vi åt var det ändå ganska lugnt i restaurangen. Sen fanns det ju lekplatser, minigolf, kids corner, Lollo & Bernie, minidisco och show på kvällarna. Men roligast av allt för barnen var förstås att få leka med kusinerna den här veckan. Vissa kvällar i veckan samlades vi hemma hos någon av oss för att spela spel, dricka gott och äta snacks och bara umgås. 
 
Vi gjorde en dagsutflykt då vi åkte till en park med massa statyer och kollade in den östligaste udden i Europa. Sista kvällen var jag och Manuel ute på tu man hand och åt middag på restaurang och det blev en väldigt mysig kväll. Vi är mycket nöjda med resan (även fast det kanske kunde varit lite soligare), men det har varit fint umgänge, god mat och väldigt avkopplande. Jag har till och med hunnit läsa ut en bok under veckan och det hör inte till vanligheten. 
 
Nu är vi hemma igen och håller tummarna för att vårvärmen ska sätta igång här hemma också! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Mitt lilla liv / 05 Maj, 2019 - 21:13 / Leo
0 kommentarer


5 år gammal...


Då kom den stora dagen för vårt lilla hjärta. 5 år gammal. Som han har pratat om denna dag och längtat. Leo känner sig verkligen hur stor som helst nu, och det kan man ju förstå! ;)
 
Jag kan inte låta bli att bli lite sentimental vid barnens födelsedagar. Att se deras lycka gnistra i ögonen över denna dagen. Så som jag minns att man själv kände. Att prata om kalasen. Presenterna. Bjuda in gäster. Att bli 1 år äldre. Dom växer så fort och jag försöker verkligen påminna mig själv att njuta av att ha mina små barn omkring mig. Även om det är intensivt och man blir trött emellanåt, så är dom helt ljuvliga!
 
Lyfter upp min lilla gosse i famnen och ger honom en lång kram. Får en lika lång kram tillbaka. Han väger nästan ingenting. Snufsar honom i nacken och njuter av att få vara mamma till just dom här två barnen. Så kloka, omtänksamma, roliga och fulla av energi.
 
Första helgen blev det släktkalas här hemma och helgen därpå väntade kompiskalaset. Fullt ös, men väldigt glada och lyckliga barn! Nu är han iallafall ordentligt firad, den här stora 5 åringen! :)
 
 
 
 
 
Pirattårta på släktkalaset...
 
... och en spidermantårta på kompiskalaset!
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 11 Mars, 2019 - 21:00 / Leo
0 kommentarer