Idag har varit en helt vanlig dag.

Neeeej, det har det inte alls! För det har ju varit min födelsedag! =)

Dagen började med att Manuel och Meya kom in och väckte mig med sång, tända ljus och paket. Akira hoppade också upp i sängen och delade ut blöta pussar i sin iver.

Jag fick ingen dålig present av hjärtat och mina föräldrar. En väldigt fin kamera! Så nu kommer jag nog att kunna ta ännu finare bilder. Ska bara sätta mig in i hur den fungerar också. En väldigt uppskattad present iallafall!

Precis som förra året på min födelsedag så firade vi kvällen tillsammans med våra vänner Linda och Magnus! En mysig kväll med sushi, minitårtor, mys i soffan och fina presenter.

Jag har iallafall haft en väldigt mysig och lyckad födelsedag idag! :)

Helgen har gått i en rasande fart. Som vanligt!

Den här söndagen började med att jag åkte hem till Carro. Vi åt en liten frukost tillsammans innan vi började baka. Jag ville nämligen lära mig att baka små minitårtor och nu tror jag att jag har fått kläm på det. Dom kommer bli så söta!

Just nu står dom i små koppar i kylen för att stelna, så det är inte så mycket att visa. Men när dom är dekorerade och klara ska jag lägga upp lite bilder på dom. :)

Att helgen snart är slut innebär också att Manuel kommer hem från Stockholm igen. Det har gått väldigt bra att vara ensam med Meya och Akira den här helgen. Men jag kan samtidigt erkänna att jag känner mig ganska trött nu. En liten sovmorgon hade inte suttit helt fel! ;)

Hur som helst, så ska det bli skönt att få hem hjärtat igen. Det märks ju att det fattas någon här hemma!

Ja, idag har det alltså varit födelsedagsmiddag för mig här hemma med den närmsta familjen. Det är ett par veckor tills jag fyller år, men eftersom folk ska ut och resa så fick vi ta middagen lite tidigare.

Min dag har verkligen bestått av att laga mat. Hela dagen. Bokstavligen talat. Efter att ha tagit hand om lillan på morgonen, så började jag laga mat ca 10:30 och sen var jag klar med allt.... ca 18:00! Puh!

Nästa gång ska jag nog välja mat som inte tar fullt lika lång tid att laga. Men den här kvällen blev det iallafall en middag med "grekisk afton" tema. Jag älskar grekisk mat!

När all mat och efterrätt var färdiglagad, så kunde jag koppla av och hade en supermysig kväll med familjen. Som alltid! Fina presenter fick jag också! :)

Imorgon ska jag ha lite födelsedagsmiddag med familjen här hemma. Hela morgondagen kommer nog att bestå av matlagning och förberedelser. Men jag tjuvstartade lite idag och förberedde en del av efterrättsbordet.

När jag var liten så var chokladbollar en självklarhet på varje barnkalas. (Fast på den tiden kallade man dom negerbollar utan att någon tyckte att det var märkvärdigt!) Och eftersom jag ska ha "kalas" imorgon och det dessutom var evigheter sedan jag åt det, så var det bara att sätta igång och baka.

Vilka minnen som dök upp när jag rörde ihop havregryn, socker, kakao, smör och kaffe... det luktar så gott! Kände mig som ett litet barn igen där jag stod och rullade bollar i cocos.

Nu ligger mina söta små chokladbollar i kylen och väntar på att kalaset ska börja! ;)

Min träningsvärk har precis börjat släppa från förra veckans karatepass. I lagom tid till ett nytt pass ikväll! *harkel*

Det ska bli intressant att se (eller känna!) om det blir lika tungt den här gången, eller om kroppen har gått igenom den största chocken från förra passet.

Nåja... det är bara att bita ihop, snöra på sig dräkten och på det igen!!

Idag kavlade jag upp ärmarna och bakade stora kanelbullar. Det luktar nybakade bullar i hela lägenheten just nu och jag väntar bara på att dom ska svalna lite... sen ska jag minsann sätta tänderna i en bulle! Lite får man väl lyxa när det är lördag?

Igår var jag en sväng på Ultimate cake och shoppade lite dekoreringsgrejer och fina muffinformar till mina cupcakes. Haha, ja jag vet att det är mycket tjat om cupcakes just nu. Men det är ju så kul! Gick omkring som ett litet barn i en godisaffär och valde noggrant mina inköp i butiken.

Tänk så roligt om man fick jobba med sånt här?! Man kanske skulle bli konditor?!  ;)

Man ska känna att man lever... och det har jag verkligen gjort ikväll. Första träningspasset på karaten på 10 år! Vilken nostalgi att åka ner till klubben och träna karate med mina föräldrar. Så många år vi har gjort det tillsammans! :)

Jag kände mig riktigt nervös av någon anledning när vi var på väg ner till klubben. Herregud, har jag glömt bort allt? Kommer folk titta konstigt på mig för att jag står där med ett svart bälte och inte kan någonting?!

Men visst är det lustigt hur vissa grejer bara sitter där långt inom en. Det kändes inte alls som att det var 10 år sedan sist. Till min stora glädje kom jag ihåg betydligt mer än vad jag trodde.

Sen är ju konditionen och styrkan inte densamma av vad den har varit. Jag har ju precis börjat komma igång med lättare träning efter graviditeten och det här kan nog inte klassas som "lättare träning". Jag kände mig slut efter 10 minuter och då hade vi ändå bara avklarat uppvärmningen. Efter en halvtimme var jag beredd på att lämna in. Men jag kämpade på och stod ut hela passet!

Det är inte alls märkligt att man hade ordentliga lårmuskler på den tiden man tränade 3 gånger i veckan. Man står i djupa ställningar hela tiden och det bränner verkligen i musklerna efter en stund. Om man är ute efter att lära sig att "slåss på stan" på det mest effektiva sättet, så är karaten fel sport att träna. Men det är ju inte därför jag tränar. Karate är självförsvar. Det är en väldigt gammal, traditionell och (tycker jag) vacker form av budoträning.

Det ska bli intressant att känna hur mycket träningsvärk jag kommer ha imorgon när jag vaknar! ;)

Av dom extra 10 kg som jag drog på mig under graviditeten, så har jag nu jobbat bort 2 kg. Det är fortfarande en bra bit kvar innan jag har nått mitt mål, men det är iallafall en bit på vägen. Det går åt rätt håll!

Jag är fast besluten att jag ska bli av med alla dom här kilona! Haha, vissa bilder jag ser på mig själv så konstaterar jag att jag nästan har fått lite dubbelhaka. Det känns inte alls ok!

Man känner ju själv hur man trivs i sin egen kropp och för tillfället trivs jag inte alls. Samtidigt som jag inte stressar upp mig alltför mycket. Det var ju trots allt bara 4 månader sedan jag födde barn.

För mig är det så viktigt att ha olika delmål att jobba för. Då blir jag mycket mer engagerad. Ett bra mål för mig just nu är vår resa till Barcelona som vi har bokat i början av juni. En liten romantiskt weekend med min kära man. Jag har ett mål med min vikt och jag har också bestämt att jag vill kunna känna mig snygg och nöjd med mig själv till dess!

I slutet av sommaren ska en av mina bästa kompisar gifta sig. Jag har redan köpt en jättefin klänning till bröllopet! Just nu sitter den lite tight, men till dess kommer den sitta perfekt. Ytterligare ett mål att jobba för! ;)

Det viktiga för mig är att sätta upp tydliga och rimliga mål, kämpa på för fullt och inte ge upp pga dom motgångar som man garanterat kommer stöta på under vägen!

När jag var 10 år gammal började jag träna karate tillsammans med min familj. Vi tränade 3 gånger i veckan. Varje vecka, inga undantag! Åren gick och plötsligt var jag 19 år gammal och stod där med ett svart bälte. Jag och mamma graderade samtidigt och tog vårt svarta bälte tillsammans. Det var en stor dag!

Men sen bestämde jag mig för att sluta. Det fanns så mycket annat jag ville testa på. Framför allt kom dansen i fokus då.

Jag tänker på karaten emellanåt och när jag för ett par veckor föreslog för mina föräldrar att vi skulle åka ner och besöka vår gamla karateklubb, så nappade dom direkt.

Så igår kväll var vi där. Det var 10 år sedan sist. Men vår tränare lyste upp när han fick syn på oss. Några svartbältare från vår tid var kvar och kom också fram och hälsade glatt på oss. Man kände sig som en i gänget direkt.

Visst har man glömt mycket, men det finns där inom en ändå. Jag kan inte låta bli att sträcka på mig när jag kommer in i träningssalen. Det är något som sitter djupt inom en. Man bär upp sin dräkt på ett särskilt sätt. Breddar axlarna, sträcker upp nacken, intar en stark och stolt hållning.

Den här gången tittade vi bara, men vi har bestämt att vi ska åka tillbaka nästa vecka och vara med på ett träningspass. Det känns lite nervöst och pirrigt faktiskt. Kommer jag ens orka vara med på ett helt pass, eller kommer jag trilla ihop efter en halvtimme?! Det är tuff träning och jag är ju inte direkt i toppform just nu. Knappt 4 månader sedan lillan föddes. Men det är värt ett försök! ;)

Ikväll blir det en riktig tjejkväll tillsammans med kollegorna på jobbet.

Ska bli kul att se alla, det var ett tag sedan nu!

Nu är jag lite sen (som vanligt) så skriver mer sen! :)

Ja, visst kan man baka mitt i veckan! Inte minst när man inte har något bättre för sig!

Den här dagen har jag och Meya sprungit några ärenden på ett köpcentrum, gått en ordentlig långpromenad med Akira, Meya har badat och busat och läst böcker och sjungit och dansat med sin Timmy lamm.... och sen kände jag att det var dags att göra något avslappnade som jag tycker är kul. Och det fick bli att baka havrekakor med tranbär och russin!

Meya satt så fint i sin babysitter och studerade mig noggrant när jag bakade. Jag berättade i detalj vad jag gjorde. Steg för steg. Haha, just nu förstår hon ingenting. Men om några år vill hon säkert vara med och hjälpa mamma att baka!  ;)

Kunde inte låta bli att skratta lite åt mig själv när jag konstaterade att jag kände mig som en riktig housewife som står med maten redo och nybakade kakor när mannen kommer hem! *harkel*

Det var 9 månader sedan. 9 månader sedan jag satte min fot på gymmet och idag var det alltså dags för ett kärt återbesök. Det var inte utan att jag kände mig lite nervös.
Kommer jag trilla ihop och dö efter 15 minuter?!

Men nej... jag dog inte och jag höll ut i 1 1/2 timme. Det var riktigt skönt!

Mamma var snäll och gick en promenad med lillan och Akira, så att jag och Manuel kunde träna samtidigt.

Vilken bra start på lördagen! Nu känner jag mig pigg och fräsch och ganska trött i musklerna. Ser fram emot lite träningsvärk imorgon!

Idag har jag städat och rensat lite i min blogg. Har lagt in alla inlägg i olika kategorier så att man enklare kan hitta i bloggen vad man vill läsa om. Men det tog sin lilla tid kan jag lova! Puh!

Idag är jag gräsänka. Manuel är på konferens på jobbet och kommer hem imorgon igen. Det känns alltid lite ensamt här hemma när han är borta. Men det är ju inte så länge!

Dagen har spenderats hemma hos min syster. Vi gick en promenad tillsammans med dom små kusinerna, åt lunch, drack te och Kajsa fick ett ryck och bakade muffins. Det är alltid lika mysigt att träffas! Det känns som att man alltid har så mycket att prata om och tiden bara flyger iväg.

Det finns få människor som känner mig så bra som min syster gör. Det finns ingenting vi inte kan prata om. Oavsett vad som händer så finns vi alltid där för varandra.
Jag är så glad och lycklig att jag har mina fina syskon. Tänk så många fina minnen man har delat tillsammans genom livet. Vad tråkigt det hade varit om dom inte fanns i mitt liv!

Vissa dagar går tiden så vansinnigt långsamt här hemma.

Igår var en sådan dag. Måndag. Meya hade sovit dåligt och därför var jag också tröttare än vanligt. Lillan fick sin 3 månaders spruta på morgonen vilket ledde till att hon var väldigt gnällig hela dagen och framåt kvällen fick hon hög feber. Vet inte hur många gånger jag tittade på klockan och bara väntade på att Manuel skulle komma hem från jobbet.

Sen vissa dagar rusar förbi av bara farten. Känns som man inte hinner med något alls. Tiden går så mycket fortare när man har något trevligt inplanerat!

Den här dagen kommer rusa av bara farten. Klockan är snart 12 och jag har precis ätit lunch och gjort mig i ordning. Lillan vilar middag. Snart ska vi promenera hem till en kompis för fika och tjejsnack. Jag och två andra mammalediga vänner! :) Det ska bli mysigt!

Jag är väl knappast ensam om nyårslöftet att börja träna och komma i form!

Fast jag gör det inte till ett nyårslöfte för då blir man bara besviken om man inte kan hålla sitt löfte. För varje misslyckande, sänks självförtroendet och man tvivlar tillslut på att man kan klara av det. Man har ju bevisat för sig själv att det bara var tomma ord ändå.

Jag sätter istället upp rimliga mål och på vägen dit en massa små delmål. Då känns det inte lika ouppnåeligt.

Lillan är nu 3 månader gammal och den tiden har jag gett mig själv. Jag bestämde att under dom här 3 månaderna så tänker jag inte ha några krav på mig själv vad gäller vikt och träning.

Men nu är det alltså dags att börja komma igång ordentligt. Nu ska mammakilona bort!

Jag har försökt att gå ner i vikt vid så många olika tillfällen och har provat en massa olika "metoder". Men det jag har kommit fram till efter alla försök... är att det finns inga genvägar. Den enda vettiga vägen är helt enkelt att äta mindre och röra på sig mer. Det funkade inför bröllopet och jag planerar att jobba på samma sätt även den här gången.

Första steget gjorde jag idag då jag var och införskaffade ett nytt gymkort. Nu kör vi! :)

Från och med imorgon börjar det nya året för min del. År 2012.

Julhelgerna är över, vi är tillbaka från semestern och Manuel ska tillbaka till jobbet imorgon igen.

År 2011 var ett händelserikt år. Både positivt och negativt. Många i min närhet hade ett väldigt omvälvande och tungt år. Det hände många jobbiga saker det här året.

För min egen del var det ett omvälvande år, fast i den positiva bemärkelsen. Jag blev gravid i januari och den 6 oktober föddes lilla Meya. En så stor och häftig upplevelse det var att gå med lillan i magen i 9 månader för att sedan kunna välkomna henne till världen.

Jag tror att år 2012 kommer att bli ett bra år. Ett stabilare och mer harmoniskt år än 2011. Både för mig och för andra. Det är vad jag hoppas och tror iallafall!

Jag tror att mitt år kommer bestå av en hel del träning, en del resor och jag kommer vara mammaledig hela året och kan se hur lillan växer så det knakar varje dag.

Men exakt vad som året kommer erbjuda är ju omöjligt att säga. Och det är väl det som gör det så spännande!

Idag tog vi en liten tripp till Oskarshamn för att hälsa på Manuels bror Robin och hans tjej Josefine.

Enligt tradition bjöds vi på goda våfflor! :)

Nu är det sista kvällen här i Småland och imorgon åker vi tillbaka till Malmö igen. Nästa tripp hit blir inte förrens i april under påsken.

Det har iallafall varit riktigt mysiga lediga dagar här i Småland!

Även fast det känns som att julen är över efter nyår, så kunde jag med glädje konstatera att julen iallafall inte var över ännu i Mönsterås.

En stor fin gran, massa tomtar överallt, ljus och lyktor, fullt med vackra julkulor i kökstaket och små skålar med julgodis överallt. Så himla mysigt!

Igår blev det även lite julklappsutdelning och Meya fick kläder, ett fint armband och en stor Timmie lamm som kunde sjunga och dansa. Hon studerade det sjungande lammet högst fundersamt!

Nu ska jag fortsätta njuta av julstämningen i huset! :)

Den här veckan har Manuel semester. Ska bli riktigt skönt att vara lediga lite tillsammans.

Semestern kommer att spenderas hos Manuels familj i lilla Mönsterås.

Ska alldeles strax packa in allt i bilen (konstaterar att det är tur att vi har en kombi!) och bege oss mot norrare breddgrader.

Hej då Malmö.... hej hej Småland!  :)

Då var det 2012! Jag tror att det kommer bli ett bra år!

Förra nyårsafton var vi också hemma hos Carro. Detta året blev det dock lite lugnare tempo då det fanns 2 bebisar på plats och en höggravid! ;)

Vi satt i soffan, myste och snackade för fullt, åt trerätters middag, drack skumpa och kollade på fyrverkerier.

Det blev iallafall en väldigt lyckad och mysig nyår med dom närmaste!  :)

Ja, då var det nyårsafton igen. Är på väg hem till Carro för att fira nyår med våra närmsta vänner.

Ha en riktigt trevlig nyårsafton... och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!

Måste nog säga att vi har hunnit med en hel del julmys i december månad. Det måste man hinna med, för sen dröjer det ett helt år till nästa jul och det är lång tid! Speciellt om man är en sådan som verkligen uppskattar julen!

Men efter nyår börjar julmysandet droppa av ganska snabbt, så man får passa på nu i mellandagarna.

Idag kom Louise och Frida hem till mig för en liten lätt lunch och tjejsnack. Passade på att avnjuta lite vörtbröd, med pepparkaksfil, clementiner och pepparkakor. Vem vet... kanske sista julfikat för den här gången?!  ;)

Vilken mysig julafton det blev igår!

Kalle Anka, glögg, julbord, tomtebesök, julklappar, godis, julklappsleken.... och häng i soffan! ;)

Meya var på strålande humör och skrek inget alls. Hon satt mest och tittade på allt omkring sig. Skönt med många släktingar som gärna hjälper till att bära på lillan. Kusin Joanna brukar vara snabb på att lägga beslag på en bebis! ;)

Meyas första julafton är nu alltså avverkad och idag ska vi njuta av en lugn juldag tillsammans.

Julgröt och vörtbröd till frukost. Tända ljus och julmusik.

Även fast vi i allra högsta grad får en grön jul här nere i Malmö, så får man ju göra vad man kan för att komma in i rätt julstämning.

Tittar på Meya där hon sitter i sin lilla stol. Jollrar och skrattar allt vad hon kan. Hon förstår inte så mycket nu, men om några år kommer hon säkert vara lika uppspelt som man själv var när man var liten.

Det här är första året som jag och Manuel firar julafton tillsammans. Vi har alltid firat på olika håll, så det känns ganska stort att börja fira tillsammans. Nu har vi ju vår egna lilla familj och nya traditioner tar form.

Nästa år kommer vi vara i Småland hos Manuels släkt. Då kommer Meya tulta omkring för fullt, titta på sina presenter och kanske bli rädd för jultomten. Men i år får hon sitta lugnt i mammas trygga famn.

Om en liten stund ska vi åka hem till min syster och drar igång julfirandet tillsammans med släkten.

Alla pratar om hur mycket kroppen förändras efter en graviditet. Tiden före och efter graviditeten.

Jag kan nog inte påstå att jag har upplvet det så dramatiskt.

Visst, jag har fortfarande 7 kilo kvar att gå ner till min "vanliga" vikt, men det har jag inte ens börjat jobba på ännu. Dom första 10 kilona rasade bort av bara farten. Resten kommer jag nog få träna bort. Och det är något som jag har bestämt mig för att börja med efter nyår!

Nytt år... ny start! :)

Men förutom vikten, så tycker jag inte att det känns direkt annorlunda med min kropp och det är väldigt skönt!

En vecka efter förlossningen var magen fortfarande ganska stor. Även fast den fortfarande är mjuk och gosig nu, så sjunker den sakta in igen. Man ska vara försiktig med att träna magen dom första månaderna. Men efter nyår är det dags att komma igång med alla sit-ups igen.

Jag längtar! Faktiskt!