Att vara lillebror...


Mycket får man stå ut med när man är lillebror... ;)
 
 




Mitt lilla liv / 03 Mars, 2015 - 21:13 / Meya
0 kommentarer

1 års kalas...


Fyller man år ska man såklart firas med ett kalas. Så igår bjöd vi in lite släkt för att fira 1 åringen. Det blev bara den närmsta familjen, men i vårt lilla hus blir det alldeles lagom då vi inte har alltför mycket plats. 
 
Trots att det är slutet av februari, så åkte grillen fram dagen till ära. Det grillades en massa korv och till det hade vi olika tillbehör. Tårta och andra godsaker bjöd vi också på såklart. Höjdpunkten för barnen blev i vanlig ordning fiskedamm, där Leo var först ut att fiska upp en tablettask med russin. 
 
Dom stora kusinerna sprang runt och lekte med varandra för fullt. Och Leo var upptagen med att inspektera alla sina nya leksaker.
 
Det blev en väldigt fin dag för det lilla födelsedagsbarnet!
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 01 Mars, 2015 - 19:04 / Leo
0 kommentarer

1 års dagen...


Idag fyller vår älskade lilla gosse 1 år. Det här året har gått så vansinnigt snabbt. Tycker inte det känns som att det var särskilt länge sedan man kom hem från BB och spenderade nätterna på soffan med det lilla knytet i famnen.

Hela familjen gick in till honom imorse och sjöng och gav honom paket. Han tittade fundersamt på oss och undrade säkert över denna nya morgonritual. Han förstår inte så mycket nu. Men det dröjer inte länge tills han kommer vara lika uppspelt som Meya är när man nämner ordet "födelsedag". 

En vecka innan 1 års dagen började Leo att både krypa och gå själv med gåvagnen. Han har tagit det så lugnt länge nu att det skulle inte förvåna mig om det helt plötsligt kommer gå väldigt snabbt med fysiken. 

Han sover för tillfället väldigt bra. Denna veckan har han sovit hela nätter utan ett enda knyst och vaknar oftast på morgonen mellan 07-07.30. 

Han är en snäll och glad liten gosse. Han vill gärna vara med överallt och blir väldigt ledsen när Meya stänger dörren till sitt rum eller när vi vinkar hejdå när Manuel ska gå till jobbet. Han vill helst att vi ska vara samlade allihopa.

Han är också envis och bestämd med att få sin vilja igenom. Han kan bli riktigt arg om man säger till honom eller behöver ta grejer ifrån honom. Då lägger han sig på golvet, skriker och gråter tills han kommer på nåt annat bus att hitta på. 

Jag ser med spänning fram emot att lära känna honom lite mer för varje dag som går. Att få se den här lilla människan växa. Att få lära känna honom och hans personlighet. Att få vara med på hans resa genom livet.

Grattis på din allra första födelsedag!












Mitt lilla liv / 27 Februari, 2015 - 16:15 / Leo
0 kommentarer

Titta han kryper...


Jag hade faktiskt släppt tanken på att Leo skulle börja krypa. Han kör helt enkelt på sin ålande zombiestil tills han känner att han är redo att gå. Och det gör ju inget! Fast ändå kändes det lite tråkigt. Krypande bebisar är nog det gulligaste jag vet. 

Men härom dagen när jag stod och lagade mat hörde jag Manuel ropa på ovanvåningen "Men...nu kryper han ju!" "Va?!" skrek jag och rusade uppför trappan. Och mycket riktigt, så kröp han omkring på stapplande knän som han aldrig gjort förr. Visserligen väldigt korta sträckor innan han la sig på mage igen, men man måste ju börja någonstans. 

Varje dag visar han nu upp sin nya färdighet lite titt som tätt och det är nästan löjligt hur glad jag blir varje gång! ;)





Mitt lilla liv / 18 Februari, 2015 - 11:03 / Leo
0 kommentarer

Helgbesök...


Den här helgen har vi haft besök av Manuels bror Robin, Josefine och lilla Adrian. Det är alltid kul med besök och särskilt när kusinerna nu börjar bli lite större så att dom faktiskt kan leka lite tillsammans.
 
Bortsett från att en del har känt sig lite småkrassliga i helgen, så har det varit väldigt trevligt som vanligt! Förutom obligatoriska långpromenader, trevliga middagar, film och spelkvällar, så har vi även hunnit med några utflykter.
 
I fredags åkte vi in till Vellingeblomman och kollade på deras påskutställning. Meya var både faschinerad och lite skraj för dom olika påskhäxorna som dök upp överallt. Kaffe och fika på deras café hann vi också med såklart. 
 
 
 
 
 
 
 
I lördags åkte vi till Terrariet i Folkets park för att kolla på alla djuren. Ormar, spindlar, ödlor, apor, krokodiler, jätteskölspaddor, papegojor mm. Vi fixade också så att vi fick hålla i en majsorm. Något som togs med lite blandad förtjusning i gruppen. ;)
 
Nu dröjer det någon månad tills vi ses allihopa igen!
 
 
 
 
 
 
Det var faktiskt första gången jag höll i en orm och även fast den
inte var särskilt stor var det lite läskigt ändå. ;)
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 15 Februari, 2015 - 12:17 / Meya
0 kommentarer

3 månader kvar...


Nu är det faktiskt nästan exakt 3 månader kvar av min mammaledighet. Sen är det dags för mig att lämna över till Manuel och börja jobba igen. 
 
Det är lite blandade känslor inför det här. Å ena sidan känns det läskigt att tiden har gått så fort och att jag inte ska vara hemma med mina småttingar längre. För även om det kan vara ganska tufft emellanåt, så är det såklart väldigt mysigt också. Å andra sidan känns det skönt och givande att börja jobba igen. Att komma hemifrån på dagarna, träffa folk och få använda hjärnan lite. ;)
 
Eftersom vi inte ska ha fler barn nu, så börjar det här närma sig slutet av min sista långa mammaledighet. Någonsin. Får nästan en liten klump i magen när jag tänker på det. Det känns åtminstone skönt att Manuel kommer vara hemma 8-9 månader efter att jag har börjat jobba. Sen är det dags att börja inskolning på förskolan med lilleman. Men DET är länge tills dess och det vill jag absolut inte börja tänka på redan.
 
 
 


Mitt lilla liv / 11 Februari, 2015 - 13:30 / Meya
0 kommentarer

Åter helg...


Igår skulle vi in till stan för att gå några ärenden. Vi passade på att göra det till en liten familjeutflykt och åkte in till Davidshalls torg för att äta en god frukost tillsammans på Espresso House. En fördel med att komma dit lite tidigare en lördag morgon är ju att det inte har hunnit komma så mycket folk. Då behöver man inte heller oroa sig för att störa så många andra under frukosten. Det är ju sällan en helt lugn utflykt att ta med sig småttingarna till ett café. ;)
 
Men det blev ändå en trevlig liten fikastund, innan vi begav oss ut på stan. Meya sprang omkring för fullt på gågatan och lilleman sov snällt i vagnen.
 
På kvällen kom Linda och Magnus över på lite middag. Det blev pitabröd fyllda med pulled pork och en massa god fyllning till det. Till efterrätt blev det en saftig god Red velvet cake (som dyker på Cupcakedream snart). :)
 
Idag är det söndag och det kommer nog att bli en riktig sån där "bocka av saker på vår att göra lista" dag. Sådana dagar behöver man ha ibland också!
 
 
 
 
Det tog inte en lång stund innan Meya kände sig som hemma...
det där med att sitta ordentligt fick vi helt enkelt ge upp efter ett tag.




Mitt lilla liv / 01 Februari, 2015 - 08:55 / Meya
0 kommentarer

Trollungar...


Efter några dagars lugn och ro i storstan är man tillbaka till det lite smått kaotiska småbarnslivet igen. Fast åtminstone med lite nyladdad energi. Vilket kan behövas för att orka med samma tempo som dom här små trollen.
 
Jag passar på att krama och pussa på dom så mycket jag får under dom korta stunder som dom faktiskt är lugna och stilla. Det är nog det mysigaste som finns. Dessa lena små pussvänliga kinder. Jag hade kunnat ligga en hel dag och bara gosa. Om dom hade tillåtit det. Vilket dom naturligtvis inte hade gjort.
 
Men nu leker dom med varandra också ibland. Lite mer för varje vecka som går. Det är något som verkligen glädjer mig mycket. Både för min egen skull, men såklart även för dom små syskonens skull.
 
 
Leo på tebjudning i Meyas rum... :)
 


Mitt lilla liv / 29 Januari, 2015 - 17:45 / Meya
0 kommentarer

11 månader...


Idag blir vår älskade Leo 11 månader gammal. Jag kan verkligen inte förstå att det snart har gått ett helt år. Tiden har gått så vansinnigt fort!
 
Även fast han fortfarande tar det väldigt lugnt rent fysiskt, så har det hänt en hel del bara dom senaste veckorna. Han drar sig upp mot allt för att ställa sig upp. Det är ganska vingligt fortfarande, men han är envis. Han kryper fortfarande inte (utan ålar sig fram) men till skillnad från innan ställer han sig upp på knä väldigt ofta nu. Där står han och gungar fram och tillbaka innan han bestämmer sig för att lägga sig platt på magen igen. 
 
Två nya tänder är på väg där nere och snart har han 8 små gaddar. Aptiten är det inget fel på heller.
 
Sedan ett par veckor tillbaka sover han bättre igen, vilket hela familjen är glada och tacksamma över. 
 
Nu börjar det bli dags att planera 1 års kalaset. :)

 
 



Mitt lilla liv / 27 Januari, 2015 - 13:24 / Leo
0 kommentarer

Syskonkärlek...


Meya har varit väldigt förtjust i din lillebror på sistone. Hon vill hålla om honom hela tiden. Kramar honom hårt. Ibland lite för hårt. Men dom skrattar så gott tillsammans. Burrar in huvudet i varandras hår. Busar för fullt.
 
Men efter ett tag vill inte lillebror vara fasthållen längre och ger mig en smått bekymrad blick. Jag försöker förklara att nu är det dags att släppa honom. "Jag bara krama!" säger Meya och viftar bort mina händer. Efter lite kampande lyckas jag tillslut få loss en skrikande bebis från  hennes järngrepp.
 
Men det dröjer inte länge innan dom är hos varandra igen. "Leo sitta hos mig!" säger Meya och klappar på kudden bredvid sig i soffan. Sen sitter dom där i en liten stunds tystnad och tittar på tecknat tillsammans. Syster och bror. Och jag kan inte låta bli att le åt denna okomplicerade syskonkärlek. Älskade ungar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 14 Januari, 2015 - 12:21 / Meya
0 kommentarer

Det där med sömnen...


Första månaderna med Leo var sömnmässigt ganska tuffa såklart. Så är det ju med en nyfödd. Men sen dröjde det inte länge tills han faktiskt började sova riktigt bra på nätterna. Precis som med Meya var vändpunkten när vi började låta dom sova på mage istället för på rygg. Plötsligt kunde han komma till ro och få en helt annan djupsömn än vad han hade haft tidigare.
 
Sen blev han 8 månader gammal och 4 tänder bestämde sig för att titta fram samtidigt. Då började eländet. Var och varannan timme fick vi gå upp till honom. Ledsen, gnällig, vände på sig, ville ha nappen, ville vara vaken etc. Så höll det på minst en månad. Sen var det ungefär en vecka då det började lugna ner sig lite och vi tänkte att nu kanske det har börjat vända.
 
Men som ett brev på posten kom dunderförkylningen. Med feber, hosta och oändligt mycket snor. I en dryg månad så fortsatte den här förkylningen att spöka och hålla oss vakna på nätterna. Den lediga julveckan som vi var i Mönsterås var nog den värsta. Vi var så trötta och tunga i huvudet hela tiden. Vi orkade knappt vara uppe sent en enda kväll och gick och la oss redan vid 21-22 för att orka med nätterna.
 
Det är så otroligt jobbigt att inte få tillräckligt med sömn och så frustrerande att inte veta hur länge det ska hålla i sig. Det finns ju dom som kämpar på så här i flera år. Och bara tanken på det gjorde mig alldeles mörkrädd.
 
Så efter en riktigt tuff vecka i Småland kändes det lite för bra för att vara sant när vi kom tillbaka till Malmö igen och första natten hemma somnade han 20.00 och vaknade 07.30. Utan att enda pip på hela natten. Herregud, så ljuvligt det var att få sova en hel natt alldeles ostörd. Det här har ännu så länge hållt i sig och oftast vaknar han bara till 1 gång per natt då han vill ha nappen och vaknar sedan för morgonen mellan 07-08.
 
Håller tummarna för att det ska fortsätta så här och jag känner verkligen med dom stackars föräldrar som får kämpa på det här sättet med sina barn natt efter natt.
 
 
 


Mitt lilla liv / 06 Januari, 2015 - 19:26 / Leo
1 kommentarer

Den första snön...


Redan på julaftonskvällen började det falla små snöflingor som la sig som ett tunt frostlager på marken. Men inatt kom den riktiga snön. När jag gick upp imorse var det helt vitt utomhus och stora snöflingor dalade ner. "Snöööö!" ropade Meya förtjust när hon fick syn på det. 

Lilla Leo satt i sin stol och tittade och tittade. Alldeles förundrad. Då kom vi på att det är ju faktiskt första gången som han har sett snö. Inte konstigt att man har svårt att slita blicken. Och då kändes det genast ännu mer magiskt med vinterlandet utanför fönstret. På sin 10 månaders dag dessutom. 








Mitt lilla liv / 27 December, 2014 - 11:25 / Leo
0 kommentarer

Julfirande...


Igår var det alltså julafton och detta året firade vi hemma hos Manuels föräldrar i Mönsterås tillsammans med hans farmor, farfar, bröder och lilla kusinen Adrian. Meya var på strålande humör och väntade spänt på jultomten hela dagen. Det här var Leos första julafton men tyvärr mådde han inte lika bra. Med hög feber och hosta så var han både trött och gnällig större delen av dagen. Stackars liten!
 
Men julfirande blev det såklart ändå. Vi kollade på Kalle Anka, åt god julmat, välkomnade tomten, delade ut julklappar och åt sen väldigt mycket julgodis samtidigt som vi vuxna spelade julklappsleken. Varken Meya eller Leo var intresserade av att gå och lägga sig när det var dags för det och fick istället sitta uppe ett par timmar till. Är det julafton så är det!
 
Juldagen spenderades väl inte riktigt som vi tänkt oss då jag och Manuel åkte in till sjukhuset med Leo. Efter att ha haft väldigt hög feber i en vecka nu och dessutom en massa hosta varje natt som hållt oss alla vakna, så kände vi att det var dags att åka in och kolla att allt stod rätt till med honom. Efter att ha läst på lite började vi nämligen misstänka att han åkt på lunginflamation. Men proverna visade att det var helt enkelt en envis förkylning. Så vi köpte med oss hostmedicin och mer alvedon och nu håller vi tummarna för att vår lilla gosse ska få må bättre snart igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 25 December, 2014 - 17:09 / Meya
0 kommentarer

God jul...


God jul allihopa!
 
Hoppas att ni alla får en riktigt mysig dag,
fylld med god mat och en massa kärlek! :)
 
 
 


Mitt lilla liv / 24 December, 2014 - 10:29 / Meya
0 kommentarer

Matvrak...


Så här ser det ut nästan varje måltid med lilleman. Han sitter bara och gapar med stor mun och vill ha mer mat. Som en utsvulten fågelunge.
 
Vårt lilla matvrak!
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 16 December, 2014 - 08:48 / Leo
0 kommentarer

9 månader...


För några dagar sedan blev Leo 9 månader. 
 
Han vill fortfarande inte krypa på knäna, utan ålar sig fram som en zombie. Han tränar ju armmusklerna iallafall och har blivit riktigt snabb. 
 
Om vi hjälper honom upp, så kan han nu stå själv en liten stund och hålla i sig. Men att prova ta ett steg med benen ser han ingen större anledning till. 
 
Han har 4 små tänder som är på väg ut på ovansidan. Dom här tänderna har spökat senaste månaden och vi tror att han har ganska ont. Vår annars så glada lilla pojke har varit extremt gnällig senaste månaden. 
 
Även sömnen har blivit jobbig. Han vänder sig om, vaknar till och gråter. Så flera gånger per natt (inte helt sällan en gång i timmen) får man gå in till honom, ge honom nappen och vända tillbaka honom på mage. Han vill iallafall inte äta längre på natten och det är åtminstone skönt. Men jag har varit riktigt trött på sistone och hoppas innerligt att han ska gå tillbaka till sina gamla sovrutiner igen. 
 
 
 




Mitt lilla liv / 02 December, 2014 - 12:46 / Leo
0 kommentarer

Lekplatsträff...


Varje dag går jag en långpromenad med barn och hund. Och för varje långpromenad är det obligatoriskt att Meya (och Leo) ska få leka en stund på åtminstone en lekplats. Det finns inte många lekplatser i området som vi inte har testat. 

Igår var min mamma hemma och passade lilla Elly och då passade vi på att ses en stund när jag hämtat Meya på förskolan. Kusinerna blev väldigt glada att träffa varandra och det var även skönt för mig att ha någon vuxen att prata lite med. Det är man inte så bortskämd med på promenaderna. ;)












Mitt lilla liv / 27 November, 2014 - 16:06 / Meya
0 kommentarer

Trevliga dagar...


Just nu befinner vi oss i Småland hos Manuels familj för några dagars semester. Det är alltid avkopplande att vara här och vi har hunnit med flera trevligheter under dom här dagarna. 

I torsdags blev vi bjudna på våffellunch hemma hos Robin och Josefine. Dom små kusinerna fick också passa på att träffas lite då. Det är så kul att se hur dom har hunnit växa för varje gång vi ses. Det dröjer inte länge tills dom kommer springa omkring och busa för fullt med varandra. 

I fredags blev vi bjudna på god lunch och dessert hemma hos Manuels farfar och farmor, Tommy och Maud. Det var länge sedan vi sågs, så det var också väldigt trevligt att hinna ses några timmar. 

Idag har Meya fått rida islandshäst. Då Josefine har lite kontakter och brukar rida dom här hästarna, så fick även vi möjlighet att åka dit för en liten ridtur. En väldigt uppskattad utflykt. "Jag rida igen!" sa Meya när vi skulle åka hem och strax därefter somnade hon alldeles utmattad i bilen. 

Ikväll kommer Manuels bröder med respektive över på middag. Dom har ju alla flyttat hemifrån nu, men ikväll blir det alltså fullt hus igen. :)


Kusinträff...

Meya hjälper till att rykta hästen...

Och småttingarna fick nöja sig med att titta på... 


Mitt lilla liv / 08 November, 2014 - 15:03 / Meya
0 kommentarer

8 månader..


I måndags blev Leo 8 månader gammal. 

Han är lite bekväm av sig och verkar inte vara alltför intresserad av att lära sig krypa. Varför krypa när man kan bli buren? Jag tränar honom varje dag, men oftast blir han bara arg och sträcker ut sig platt som en pannkaka på golvet. Det kommer när han känner sig redo. 

Han äter väldigt bra och det är så otroligt skönt. Med Meya var varje måltid en kamp, gråt och skrik. Men det här lilla matvraket sitter bara och gapar som en hungrig fågelunge. 

Sömnen är fortfarande bra. Han hade några månader då han sov hela nätter och det var ju helt ljuvligt. Men nu vill han oftast äta runt 04 och ibland vaknar han också och vill ha nappen. På morgonen brukar han vakna runt 06.30-07 och då tar in honom i vår säng en stund. 



Det här är det mysigaste som finns 
när lilleman blir så trött att han somnar i min famn. 
Snart är min lille gosse för stor för att vilja sova så här. 


Mitt lilla liv / 29 Oktober, 2014 - 10:08 / Leo
0 kommentarer

Höstbarn...


Det blir många promenader för mig och småknoddarna. Jag älskar verkligen hösten. Den kan vara så underbart härlig! 
 
Men ibland svär jag och muttrar över vädret också. När man måste ut med vagnen i ösregnet för att hämta Meya på förskolan och sedan gå en långpromenad med Akira. Blött, kallt och blåsigt. Det har varit ganska många sådana dagar den här hösten.
 
Men man får försöka passa på att njuta av dom dagar som visar sig från sin bättre sida. Mina små höstbarn gnäller nästan aldrig när vi är ute. Dom vet att vi måste (det är bara att vänja lilleman vid våra rutinerna) och vi försöker alltid göra det bästa av promenaderna. Ett obligatoriskt stopp på någon lekplats är ett måste för att hålla alla nöjda och glada. 
 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 23 Oktober, 2014 - 20:38 / Meya
0 kommentarer

Tidigare inlägg Nyare inlägg