Igår var det min och Manuels 3 månaders dag. Ja, alltså...3 månader som vi varit gifta nu!

Hahah... det är ju inte så mycket att skryta om, det inser jag också. Men det är lite som när man är nykär och räknar dagar, veckor, månader hur länge man varit tillsammans.

Där är vi nu. Igen. Vi har ju liksom börjat på en ny räkning. En ny del i våra liv som känns pirrigt och väldigt spännande. Där man räknar dagar, veckor och månader. Ritar små hjärtan i sin kalender. Som om man vore fjorton igen. Eller ja... bara väldigt nykär kanske.

På ett sätt känns det precis som innan. På ett annat sätt känns det väldigt mer speciellt nu. Starkare och tryggare på något sätt. Man och fru. Men fortfarande är det bara jag och Manuel. Som det alltid har varit. Som vi alltid har varit.

Inget konstigt. Inget märkvärdigt. Men ändå pirrigt och spännande! :)

Lördag och jobbhelg. Lite att göra och tiden gick sååå långsamt. När klockan äntligen blev 14.00 trampade jag hemåt. Fortfarande ljust ute och fortfarande ganska mycket tid kvar av min lördag.

Har varit full rulle på sistone, så jag såg verkligen fram emot en lugn myslördag med min lilla familj. Min lilla familj som består av Manuel och Akira.  ;)

Vi packade på oss varma kläderna och begav oss ut på en höstpromenad innan det började mörkna. Man får ju skynda sig nu, blir mörkt så himla snabbt!

Ikväll blir det lite god mat, och sen mys i soffan med popcorn och film!  :) Myslördag!

Nu är det snart 2 månader sedan jag och Manuel gifte oss. Ännu så länge går det alldeles utmärkt för det här nygifta paret! ;)

Det är så skönt nu när bröllopet är avklarat och vi börjar komma på fötter igen ekonomiskt. (För att det inte är gratis att gifta sig har vi verkligen lärt oss!)  ;)

Idag ringde Manuel mig på jobbet. Efter att ha spelat "svår" en liten stund fick han äntligen ur sig "Jag fick jobbet!"

Åhh, vad jag var trött idag när jag kom hem efter jobbet! Ovanligt trött. En fullspäckad arbetsvecka och vetskapen om att jag ska upp och jobba imorgon igen var nog en bidragande faktor.

Men hur trött jag än var hade jag lovat Manuel att vi skulle gå på bio och det kan ju vara en ganska lagom krävande uppgift en fredagkväll! ;)

Vi såg filmen Inception. Den var faktiskt bra, fast lite väl flummig emellanåt för min smak.
Nästa gång är det min tur att välja film och då lär det definitivt bli något animerat! :)

Min mamma brukar säga "Pappa är min bästa vän!"

Nu har vi äntligen fått våra bröllopsbilder och vi blev så nöjda!

Nu har vi äntligen fått våra bilder av bröllopsfotografen. Det blev så många fina bilder och vi blev jättenöjda!

Det va ingen billig slant vi fick lägga på fotograf, men är det någongång i livet man vill ha bra bilder ifrån... så är det ju från bröllopsdagen. Man får ju ingen andra chans precis om man inte skulle bli nöjd.

Delar med mig av några av bilderna. :)

På vårt bröllop hade vi köpt söta små engångskameror (vita med silverhjärtan) som stod på varje bord för att alla gästerna skulle kunna vara med och dokumentera kvällen.

Igår var vi och hämtade bilderna och fick oss en del skratt!

Det är ju inte världens bästa bildkvalité, men så kul med lite roliga bilder från kvällen!  :)

Idag fick vi dom första bilderna av vår otroligt duktiga fotograf Niklas.

Jag är så glad att vi valde att lägga vår semester nu efter bröllopet. För det har verkligen behövts!

Jag och Manuel var helt slut igår. Vi rörde oss knappt ur soffan! ;)

Nu har vi iallafall påbörjat 2 veckors semester. Första veckan ska vi vara hemma och bara mysa och träffa vänner.
Sen på lördag ska vi åka till Grekland en vecka. Samos närmare bestämt. Längtar!

Det kommer att bli vår lilla minibröllopsresa. Vår riktiga bröllopsresa blir inte förrens i december då vi ska åka till Thailand i 2 veckor. Gud, så skönt det ska bli!

Idag har vi varit lite mer levande iallafall och har t om lyckats bege oss ut på stan där vi strosade runt, köpte pocketböcker till resan, växlade pengar, provade kläder och fikade på mysiga Espresso där vi satt i fönstret och tittade ut på folk som gick omkring på gågatan.

Då vaknade vi upp imorse...som man och fru för första gången! Det känns lite konstigt, det måste jag erkänna!
Vi fnissar båda två när Manuel kallar mig sin "fru". Det kommer nog ta ett tag att vänja sig vid det! ;)
Imorse var vi helt utslagna och trötta och väldigt lyckliga efter en underbart rolig fest igår!

Allting blev SÅ lyckat! Förutom att det fullkomligt öste ner hela dagen, men faktum är att det gjorde inte så mycket. Det var faktiskt ganska häftigt. Vi gifte oss inne i Katarinasalen som är en otroligt vacker sal med 1700-tals inredning. Utanför hällde regnet ner och precis när Manuel svarade "Ja" så dundrade en stor åska utanför. Det var rätt mäktigt!

Det var ett par timmars uppehåll från regnet mitt på dan och vi hade sådan tur att det var precis när vi skulle fotograferas, så vi kommer nog få många vackra bilder från trädgården.

Min syster sjöng så vackert för oss och det var inte många torra ögon bland våra gäster då.
Eftermingel med champagne och sedan en tipsrunda runt i dom olika vackra rummen.
Middagen var otroligt god och allt flöt på precis som det skulle.
Vackra och hjärtliga tal till mig och Manuel. Man blev väldigt rörd av alla fina ord!
(Och många skratt bland alla pinsamheter som också lyftes fram såklart!)  ;)

Det blev massa dans på kvällen och jag är så trött i mina stackars dansfötter som höll igång hela natten!

Vid 03:00 var vi bland dom sista kvar på dansgolvet och då började det bli dags att bege sig hemåt.


Vilken fantastisk dag!!  =)


Det ska bli så kul att få se alla bilder och videoinspelningar från bröllopet. Jag väntar med spänning!
(Kommer naturligtvis dela med mig av bilderna så fort jag får tag på dom!)

Idag gäller det!

Idag är den stora dagen!

Jag försöker intala mig själv att det inte gör något att det regnar ute idag. Regn ska ju betyda tur säger ju en del.
Så vi får hoppas att det stämmer!

Om en stund kommer min syster och hämtar mig för att åka till frisören.
Sen ska jag och Manuel fotograferas 13.30 ute på Katrinetorp.
Klockan 16.00 kommer gästerna och sen drar allt igång!

Iiiihhhh.....fjärilar i magen!!  =)

Kommer berätta mer detaljer imorgon!

Wish me luck!  ;)

Jag kan fortfarande inte förstå att bröllopet är imorgon!

Allting har gått så fort! Det var 6 år sedan vi träffades första gången. 5 år sedan vi flyttade ihop. Det var 1 1/2 år sedan vi förlovade oss. Och 1 år sedan vi började planera bröllopet. Och nu är den stora dagen här.

Jag kommer nog inte förstå det förrens jag får på mig min vita klänning.
Kommer inte förstå det förrens jag smygtittar ut ur fönstret på Katrinetorp och ser hur folk börjar droppa in.
Inte förstå det förrens musiken börjar spelas och min syster viskar till mig att det kommer att gå bra.
Inte förstå det förrens jag kommer in i salen och alla tittar på mig och ler.
Inte förstå det förrens jag kommer fram till Manuel som står och väntar på mig.

Då kommer jag nog verkligen inse att det är NU det händer! På riktigt!

DÅ kan jag lova att det kommer pirra i magen rejält!  ;)

Manuel har varit helt cool lugn inför bröllopet hela tiden (sådär som killar vill verka vara). Men han är visst människa han med, för igår började han prata om "Tänk om jag svimmar?" och "Tänk om jag glömmer bort vad jag ska göra?" osv...

Vi är nervösa och spända och förväntansfulla och lyckliga och rädda och glada och alla dom där känslorna och tankarna som dyker upp inför en sådan här dag.

Men framför allt hoppas jag bara att det kommer bli en fantastiskt fin dag i våra liv som vi aldrig kommer att glömma!

Jag kan inte låta bli att tycka att det är så roligt att höra hur folk har förlovat sig.
Det är en så stor och speciell dag som många har gått och drömt om sedan man var liten. (Jag var en av dom!)  ;)

Det är så spännande att man inte har en aning om hur just ens egen förlovning kommer att bli.
Det finns ju oändligt många sätt att ställa den stora frågan.
Och det kommer att bli en historia som man sedan bär med sig resten av livet och som man förmodligen kommer få berätta många gånger.
Kan se framför mig hur man sitter på äldre dar:  "När jag och Manuel förlovade oss...det var år 2009...en solig vårdag..." *fniss*

Vi förlovade oss på Valborg när vi var på en weekend semester i Rom. I efterhand var det kanske inte så smart att åka till Rom under en sådan storhelg, för det var packat med turister mest överallt.

Vi traskade omkring på stan i soligt väder. Käkade lunch på Spanska trappan, tittade på den vackra fontänen Fontana di trevi, var inne på den häftiga Colosseum (efter att ha stått i kö några timmar).

När vi gick omkring där på gatorna, såg vi en stor gammal kyrka som vi bestämde att vi skulle gå in i. Vi öppnade dom stora dörrarna, gick in och möttes av total tystnad. Det var sådan kontrast till all stress och spring utanför, att det kändes som att komma in i en egen liten värld. "Wow" var det första jag kände när vi kom in där. Så högt i taket och vackert utsmyckat.

Plötsligt började Manuel envisas om att han ville ta en bild av mig längst framme i kyrkan. Efter att ha tjatat på mig en stund, gick jag tillslut med på att ställa mig där framme. Han tittade på mig. Lite för länge. Sen började han gräva i fickan och fick fram en röd liten ask och gick ner på knä.

Mitt hjärta dunkade så hårt och jag visste inte om jag ville börja skratta eller gråta för att jag blev så rörd. Jag minns inte allt han sa till mig då men jag minns orden "Jag vill leva resten av mitt liv med dig..."

Några turister satt och viskade och tittade nyfiket på oss och den lilla prästen beskådade oss också och log när vi tillsammans gick därifrån hand i hand.

Sen kunde jag inte sluta le för mig själv resten av resan. Och turisterna brydde jag mig inte om så mycket längre.

Nu har vi varit i Stockholm i två dagar och traskat omkring på stan som riktiga turister.

Det är en lite lustig känsla att vara i en stad som man bott i under flera år och som man känner till väldigt väl,
men nu är man här på semester istället. Känner sig nästan som en främling här i storstan.

Men strunt samma...för dom här dagarna har jag tillåtit mig att vara "turist" och har sprungit omkring med kameran i högsta hugg. (Manuel har då diskret backat undan och skämts på avstånd.)  ;)
Man glömmer ofta bort att uppskatta och verkligen se allt omkring sig i den stan man bor i. Man blir lite hemmablind.

Så nu när jag bara är här ett par dagar, så blir man påmind om hur otroligt vacker Stockholm är.
Alla vackra gamla byggnader och massa grön natur och vatten.

Jag njuter för fullt...  :)

Så många stora händelser vi går igenom i våra liv. Minnen som sätter sig och som vi tar med oss resten av våra liv.
Det är häftigt när man tänker på det.
Det är ju till stor del dom här händelserna och minnena som formar oss till dom vi är.
Även fast något kan kännas som en bagatell idag, kanske det var hur stort som helst när vi var 5 år gamla.

Första dan i skolan.
Första sommarlovsavslutningen.
Första gången utomlands.
Första gången vi blev förälskade.
Första kyssen.
Första jobbet.
Första gången i en egen lägenhet.

Första gången man stannar upp och inser att nu är jag faktiskt vuxen.

En väldigt stor händelse i mitt liv just nu är att jag ska gifta mig om lite mindre än 6 veckor.
Det pirrar i hela kroppen när jag tänker på det!

Det här kommer att bli något som jag kommer att minnas och bära med mig resten av mitt liv.
Och jag hoppas att jag alltid kommer att tänka tillbaka på bröllopet med samma känsla i hjärtat som jag har idag.

Den där känslan som gör att man inte kan sluta le.  :)