Vinter i november...


Lyckan när Meya vaknade igår, tittade ut genom fönstret och såg att det var snö ute. "Åhhh....idag är det min favoritdag! Jag ääälskar snö!" Själv går man och muttrar lite över att blask och kyla kom så tidigt i år, men visst minns man den där magiska känslan när man var liten och den första snön kom. 
 
Men jag myser en hel del också när jag tänker efter. Fast mest om jag får lov att vara inomhus. Vintern är extra mysig när jag kan vara inne och tända massa ljus, njuta av den varma brasan, gå omkring i mina mjuka tofflor och dricka en massa te. Det där med att vara ute och frysa är inte riktigt min grej.
Som tur är har jag möjlighet att vara hemma en hel del nu, då vi har ganska mycket självstudier den här terminen. Den första juridiktentan blev jag godkänd på och om tre veckor är det dags för nästa juridiktenta (som tydligen ska vara både större och svårare än den förra). Så jag måste försöka plugga ordentligt, för man vill helst inte ha en tråkig hemtenta hängandes över sig under julen.
 
Det känns helt galet att det är första advent om bara två veckor och redan dags att börja plocka fram julsakerna. Tiden går så vansinnigt fort! Men ingen blir lyckligare än barnen när det är dags att plocka fram alla små tomtar och börja med julpynt. Eller att börja fundera på önskelistor för den delen. ;)
 
 
 
 
Efter en kall vinterpromenad måste man värma sig framför brasan...
 
 
Jag har förresten gått och skaffat mig glasögon på sistone :)
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 10 November, 2016 - 15:11 / Akira
0 kommentarer

Höst...


Träden lyser med sina gula löv i alla nyanser. Utomhus är det grått och kallt och blött. Och jag älskar det.
 
Huttrar lite i soffan på kvällarna och går för att hämta varma filtar och tänder ljus. Tillåter mig själv att dricka oändligt många koppar te varje dag. För några kvällar sedan tände vi säsongen första värmande brasa. Det sprakade så mysigt och doften från brasan spred sig i vardagsrummet.
 
Förutom att jag varit ute en sväng med Akira imorse, så har jag varit hemma hela dagen och skrivit på en hemtenta som vi ska lämna in nästa vecka. Sitter här inne i värmen och tittar ut på dom kalla höstvindarna som dansar runt i trädkronorna. Fina hösten. 
 
 
 




Mitt lilla liv / 22 Oktober, 2015 - 13:51 / Akira
0 kommentarer

Morgonträning...


Så ljuvligt det är att starta morgonen med ett träningspass. Särskilt när det är sånt fint höstväder som vi har nu. Jag och Mano planerar in våra träningspass vecka för vecka så att vi inte ska fuska med träningen. Vi kör 2 löparpass i veckan och gärna i kombination med lite styrketräning. Sen blir det såklart en hel del långpromenader med Akira. 

Denna morgonen startade jag med en timmes powerwalk med Akira ute på Bulltofta. Det som är extra skönt med att ge sig ut tidigt på morgonen är att man inte behöver trängas med en massa folk. Vilket i sin tur innebär att Akira kan springa lös i princip hela promenaden. Hon är så duktig med sånt där och tycker såklart att det är väldigt skönt. 

Så efter en bra start på den här dagen är det nu dags för oss att ta helg. :)








Mitt lilla liv / 25 September, 2015 - 19:47 / Mitt lilla liv
0 kommentarer

Jag och Akira...


Just nu är det ganska lugnt där hemma. Bara en liten pinscher som ligger i soffan och väntar på att jag ska komma hem. Igår åkte nämligen Manuel och barnen upp till Småland. Vi har köpt en ny bil som vi ska hämta hem därifrån och då passade dom på att stanna några extra dagar för att träffa släkten lite. Manuel är ju ändå pappaledig, så kul för dom att komma hemifrån lite såklart.
 
Ärligt talat så är det inte helt fel att komma hem efter jobbet till ett hus och mötas av tystnad och ett lugn. Inte för att jag hade velat mötas av den tystnaden varje dag, men ett par dagar är aldrig fel i alla fall.
 
Men bara för att barnen inte är hemma, så innebär det inte att jag inte har en massa att göra ändå. Varje morgon måste börja med en minst en timmes långpromenad och direkt när jag kommer hem är det såklart dags för en ny promenad med min håriga dotter.
 
Imorse slog jag på stort och bestämde mig för att springa milen för första gången. Jag springer ca 2 pass i veckan, men brukar hålla mig runt 5 km och försöker istället springa så snabbt som möjligt. Men nu kände jag att det var dags att utmana mig själv lite mer. Mitt mål var att springa milen under en timme och det lyckades jag med. Det var sjukt jobbigt, men kändes som en väldigt bra start på dagen!
 
För Akira var dagens löparpass ingen match då hon springer milen ett par gånger i veckan. En riktig pantertant! Men för egen del ser jag fram emot lite träningsvärk i benen imorgon!  ;)
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 20 Augusti, 2015 - 13:17 / Akira
0 kommentarer

Alles gutt...


För en dryg månad sedan åkte vi in till djursjukhuset med Akira. Hon kräktes en hel del, det hade kommit lite blod i avföringen, hon har en knöl på sidan av bröstkorgen och kändes inte riktigt som sitt vanliga jag. Tankarna började spöka och jag fick en obehaglig känsla i magen att nåt kanske inte var som det skulle med henne.
 
Så vi åkte in och tog en massa tester på henne. Blodprov, urinprov, prover från hennes knöl. Sen följde vi upp med ett ultraljud och slutligen ytterligare ett urinprov. Igår ringde veterinären upp för att meddela dom sista provresultaten och det är med stor lättnad som vi fick reda på att allt ser bra ut. Men det känns väldigt skönt att ha gjort ordentliga tester, hon är ju trots allt ingen ungdom längre. Nu kan jag slappna av igen! :)

 




Mitt lilla liv / 20 Maj, 2015 - 11:55 / Akira
1 kommentarer

Vår lilla tant...


Vår lilla tant blev ju 8 år för några veckor sedan. Hon är ingen ungdom längre. Jag är övertygad om att hon har många år kvar ännu, men det är klart att man ibland tänker och oroar sig lite extra. Akiras mamma blev bara 8 år då man upptäckte att hon hade cancer. Så hemskt att förlora sin hund vid en alldeles för ung ålder. Kan inte låta bli att tänka dom där hemska tankarna ibland. 

Den senaste månaden har Akira kräkt en del och vid ett tillfälle kom även blod i avföringen. Dessutom har hon en knöl på sidan av bröstkorgen som jag inte alls gillar. Så i förra veckan åkte jag in med henne till djursjukhuset för att göra en ordentlig kontroll. 

Dom kände och klämde, tog blodprov, urinprov och prov från knölen. Det var en nervös väntan innan vi fick provsvaren i början på veckan. Allt såg bra ut, förutom urinproven som var väldigt "utspädda". Dom ville att vi skulle lämna in några fler urinprov för säkerhetsskull. Jag hoppas verkligen att det inte visar något konstigt. 

Även fast det inte alltid är helt lätt att hinna med Akira i en fullspäckad vardag med två små barn, så får jag ont i hjärtat vid tanken på att hon inte skulle vara här med oss. Hon är ju vårt första barn! ;)






Mitt lilla liv / 23 April, 2015 - 08:34 / Akira
0 kommentarer

En 8 åring...


Idag fyller mitt älskade lilla hjärta 8 år.
 
Hon är ingen unghund längre. När hon är inomhus sover hon mest känns det som. Ibland på kvällen kan hon få för sig att hon vill busa, men när man då lägger sig på golvet för att leka med henne, tycker hon inte alls att det är särskilt roligt och hoppar genast upp i soffan för att lägga sig till ro. När resten av familjen har varit vakna flera timmar på morgonen, ligger Akira gärna kvar i sin säng och snarkar. Ibland närmar det sig lunch och hon har inte rört en fena. Då ställer jag mig i trappan och ropar upp till henne "Ehh... Akira... ska inte du gå upp snart? Typ kissa lite eller nåt?" Känns som man har två små barn och en trött tonåring i hemmet. ;)
 
Men även fast hon har blivit en riktig liten tant inomhus, så är hon iallafall fortfarande som en liten valp när vi kommer utomhus. Då vill hon gå långa promenader, bli jagad i trädgården, springa efter fotbollen (helst få tugga sönder den också), jaga harar som hon aldrig kommer ikapp (skam den som ger sig) och att följa med på en lång löparrunda i raskt tempo är inga som helst problem för henne. Och plockar man fram en köttbulle (eller ärligt talat, vad som helst som går att äta) så glittrar det till i ögonen och hon är beredd att visa upp hela sitt register för att få smaka.
 
Men det är väl det som är tjusningen när dom kommer upp lite i åldern. Det är inte nödvändigtvis full fart precis hela tiden. Dom lugna stunderna kan vara väldigt lugna. Samtidigt som det inte är nåt fel på energin när dom väl känner för det. 

Men det mysigaste är att ligga i soffan på kvällen och känna värmen från Akira som ligger tätt intill. Samtidigt som man hör hennes djupa andetag och hur hon drar en suck av välbehag när man stryker handen över hennes lilla mage. 
 
Ett stort grattis till dig idag, min lilla tant! :)
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 08 April, 2015 - 10:25 / Akira
0 kommentarer

Utomhusväder...


Åh, vad jag njuter av att våren är här och att värmen kommer smygandes. Det är så härligt att kunna vara ute lite mer med barnen. Inte bara för att man måste, utan för att man faktiskt vill. Vi har ju en stor trädgård som vi knappt har nyttjat det senaste halvåret. Men nu börjar det bli ändring på det.
 
Manuel har redan skruvat upp studsmattan, till Meyas stora lycka. Varje dag vill hon ut i trädgården för att hoppa i studsmattan. Helst flera gånger. Och eftersom Leo äntligen har börjat krypa så kan även han vara med och utforska trädgården lite mer.
 
Snart ska vi även skruva upp lite utomhusmöbler så att man kan sitta ute och fika med barnen. Jag får passa på att njuta så mycket jag hinner, för nu är det inte långt kvar tills jag ska börja jobba igen. 2 månader kvar närmare bestämt.
 
 
 
 
Det är fler som fullkomligt njuter av lite sol och värme...
 
Massa vackra blommor i trädgården...




Mitt lilla liv / 17 Mars, 2015 - 09:34 / Akira
0 kommentarer

Äntligen lite sol...


Nu är det verkligen vår ute. Det blomstrar för fullt med snödroppar och vintergäck överallt. Manuel har redan tagit hojen till jobbet flera gånger. Idag har det varit över 10 grader och strålande sol ute hela dan. Efter en lång och gråmulen vinter, känns det helt fantastiskt att äntligen få njuta av lite värmande solstrålar.
 
Idag bjöd vi hem vännerna Linda och Magnus på afternoon tea hemma hos oss. Alltid mysigt med lite snack och fika tillsammans.
 
Sen packade vi in hela familjen i bilen och åkte ner till hundfältet på Ribban. Akira sprang som vanligt omkring i ett fullkomligt lyckorus och hälsade på allt och alla. Meya hade med sig sin älskade sparkcykel och körde rally över hela fältet. Det blåste ordentligt nere vid havet idag, men det gjorde inte så mycket eftersom det ändå var betydligt varmare än det varit på ett bra tag.
 
Jag längtar verkligen efter ännu mer sol och värme. Och då kommer det också att bli betydligt fler trevliga utflykter i naturen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 08 Mars, 2015 - 19:24 / Akira
0 kommentarer

Sol och en morgonrunda...


Det skulle bli en vargavinter. Den kallaste på länge. För en dryg vecka sedan kom snön till Malmö. Och det blev minusgrader. Håll i hatten, nu kommer vintern på riktigt!

Men imorse vaknade jag och tittade ut genom fönstret. Strålande sol, 7 plusgrader och all snö hade smält bort. Någon vargavinter har jag inte sett röken av ännu så länge. Det har varit en riktigt mild vinter här i söder. Och det är jag väldigt tacksam över. 

Lördag och fint väder. En perfekt start på dagen för att snöra på sig löparskorna och bege sig ut på en liten runda. 

Dom första månaderna sprang jag 2-3 gånger i veckan. Jag kände mig riktigt flitig. Men sedan några veckor tillbaka har det blivit 1 gång i veckan istället. Jag har haft en del strul med hålfoten. Och i kombination med väldigt blött och ruggigt väder har motivationen svalnat lite. För tillfället får jag vara nöjd med 1 gång i veckan helt enkelt. Men så fort det nalkas vår och solen tittar fram lite oftare, så ska träningsdosen höjas igen!


Min trogna träningskompis...





Mitt lilla liv / 07 Februari, 2015 - 23:37 / Akira
0 kommentarer

Att förstå hundar...


I höst har jag anmält mig till en serie av föreläsningar med några av dom största namnen inom hundvärlden. Det är väldigt sällan dom kommer ner till Malmö så jag ville verkligen passa på när det nu blev tillfälle. Igår var det dags för den första föreläsningen och det var med en kille som heter David Selin. Senare i höst väntar ytterligare intressanta föreläsningar med Kerstin Malm och Per Jensen.
 
Det var många intressanta ämnen och frågeställningar som diskuterades igår.
 
Vi pratade bland annat mycket om raser och deras egenskaper. Hur många beteenden är rasbetingade och vad som egentligen bara har blivit ett problem därför att det inte passar in i vårt samhälle. Vad är egentligen ett problembeteende?
 
Ett exempel:
 
2 hundar möter varandra på en väg. En schäfer och en labrador. Schäfern reser ragg och visar tänderna när den får syn på den andra hunden. Labradoren är så glad och börjar dra allt den kan för att komma fram och hälsa på den andra hunden. Då gör schäfern ett kraftigt utfall, visar tänderna och skäller allt den kan och ägaren håller emot i kopplet. Labradorens ägare går bara förbi och undviker att hundarna hälsar eftersom schäfern uppenbarligen är aggressiv.
 
Vem av hundarna har ett problembeteende? Är det så enkelt att endast schäfern är boven i dramat eftersom det är den som gör utfall? Eller är det den översociala labradoren som inte kan läsa och respektera dom tydliga signaler som schäfern först visar? Man kan se på situationen på olika sätt.
 
"Hunden blir vad man gör den till" är ju en fras man ofta hör, men som inte alls stämmer helt överens med verkligheten. Visst kan man påverka och delvis förändra en hund, men inte alls i den utsträckning så att man kan generalisera och säga att det är upp till hundägaren. Hur mycket du än tränar din hund kan du t ex inte bara byta arbetsuppgift mellan en apporterande retriver och en släpdragande siberian husky. Du kan inte heller fövänta dig att använda din mops som stående fågelhund, eller en cocker spaniel som vakthund.
 
Det ligger ett enormt ansvar som hundägare att ha tillräckligt med kunskap i den ras som man bestämmer sig för att skaffa.
 
Vi pratade en hel del om olika former av aggression och vad som kan upplevas som aggression.
 
David berättade t ex om en problemhundträning han hade haft hos ett ungt par som hade en mellanpinscher som var aggressiv mot män. När han kom hem till dom höll paret hunden kopplad eftersom dom var rädda att hunden skulle bita honom. Efter 5 minuter bad han dom att släppa hunden och hunden gick då fram för att nosa lite på honom. David struntade fullkomligt i hunden och visade att han inte var ett dugg intresserad av honom. Hunden gick då lugnt och la sig på sin plats och sedan var det inga fler problem under den vistelsen.
 
Om man har en reserverad vakthund - är det kanske ok att bara låta hunden få 5 minuter på sig att lugna ner sig för att sedan låta hunden vara ifred? Måste det klassas som en aggressiv hund bara för att den inte kommer rusandes med viftande svans för att pussa sina gäster i ansiktet. Det är trots allt en vakthund som gör sitt jobb. Är det ett problem?
 
Det här är ju ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat då vi själva har en liten vaktande pinscher här hemma.
 
Min största dröm när jag var liten var att skaffa en egen hund. Det fanns få saker jag älskade så mycket som hundar. Det var en väldigt känslosam dag när det äntligen blev verklighet för över 7 år sedan nu. Jag satt nästan med gråten i halsen när vi var på väg ut till uppfödaren för att hämta hem vår lilla tjej.
 
Jag hade en bild av hur det skulle vara. Livet med hund. Det var ganska knäckande att det inte riktigt kändes så som jag hade tänkt mig. Akira var inte alls intresserad av att hälsa på andra människor, hon ville definitivt inte att vi skulle ha några gäster i hemmet och hon kunde bli ganska grinig om hon inte fick vara ifred när hon låg och vilade. Jag ville bara att hon skulle förstå hur mycket jag längtat efter henne. Hur stort det här var för mig. Och hur sårande det var att min egen hund kunde morra åt mig när jag ville visa henne min kärlek. Det är då stoltheten kan börja spöka. 
 
Många hundägare tror att dom kan mer än vad dom egentligen gör. Jag kan ärligt säga att om jag inte hade utbildat mig till hundinstruktör och problemhundskonsult när Akira var liten valp, så hade det nog funnits en stor risk att vi hamnat helt fel i vår relation. Jag insåg att det fanns så otroligt mycket att lära sig om våra hundar. Och när jag började lära mig, kunde jag också börja förstå min egen hund på ett annat sätt. Hon hade försökt kommunicera med mig hela tiden, det vara bara det att jag kunde inte läsa henne. 
 
Idag är jag (tack och lov) fullt medveten om att jag har en vakthund. Det har sina för och nackdelar. Men jag är tillräckligt klok för att inse att jag inte kan förändra henne. Jag kan bara kontrollera förutsättningarna runt omkring. Jag hoppas inte längre på att hon ska komma springande med viftande svans när vi får gäster. Istället får hon lugna ner sig en liten stund i ett annat rum, innan hon får komma ut och hälsa. Vi är alltid tydliga med att informera om att hon inte vill bli klappad. Detta främst för att skydda Akira och inte försätta henne i situationer som vi vet att hon inte känner sig beväm med. Det är vårt ansvar. Jag pussar och gosar med henne så ofta jag känner för det. Ibland tycker hon det är mysigt och ibland gör hon det inte. Då stelnar hon till och blänger på mig. Ibland kommer en dov morrning. Jag skulle aldrig längre komma på tanken att skälla ut henne för att hon inte vill ha mina pussar just då. Jag ler mot henne och säger "Ok ok, din tramsfia... du ska få vara ifred." Akira rör inte en muskel, suckar lätt och somnar sedan om. Vi förstår varandra. Lite som ett gift gammalt par.
 
Hon vet att jag älskar henne. Och även fast hon ligger där alldeles för sig själv i sin korg, så vet jag att hon älskar mig med.
 
 
 
 
 
 
Bilder från när Akira var tonåring och vi äntligen började prata samma språk. :)
 


Mitt lilla liv / 17 September, 2014 - 12:57 / Akira
4 kommentarer

Lugn och ro...


Igår var det dags att ta Meya till förskolan för första gången på 2 månader. Jag funderade lite över om det skulle bli som att skola in henne på nytt, men det behövde jag inte oroa mig över. Meya sprang rakt in och slängde sig i famnen på en av fröknarna. Sen försvann hon in med en massa kompisar och hade knappt tid att vinka hej då. Så skönt! :)
 
Hon behöver verkligen leka några timmar med andra barn. Och jag behöver verkligen några timmar med "bara" lilleman. 
 
Någon som också har uppskattat Meyas start på förskolan är Akira. Äntligen får hon några timmars lugn och ro. Den här sommaren har hon nämligen haft Meya hack i häl nästan hela tiden. Frasen "Låt Akira vara ifred!" har rullat varm här hemma. Så det är väldigt skönt och rogivande att se vårt lilla monster ligga i soffan alldeles för sig själv. Fullkomligt njuter av solvärmen och andas djupa andetag. 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 20 Augusti, 2014 - 20:34 / Akira
0 kommentarer

En hårig storasyster...


Det är inte helt lätt att ha en reserverad vakthund i hemmet alla gånger. 
 
Men något jag måste säga om Akira är att hon är en helt fantastisk storasyster. Hon har enormt tålamod och är så förstående och försiktig. Hon tillåter att Meya beter sig på ett sätt som hon aldrig skulle tillåta någon annan att göra. 
 
Att Akira är en vakthund ser man tydligt när hon är med barnen också. Om någon människa eller hund verkar skum och går för nära vagnen springer hon genast emellan och släpper dom inte med blicken. Om Meya springer för långt bort från oss på promenaderna, då kommer Akira genast springandes hack i häl. Vår lilla flock ska vara samlad när vi är ute. Punkt slut. 
 
Jag tänker verkligen på dom som syskon. På samma retsamma kärleksfulla sätt. Dom är så söta när dom ligger på varsin sida av kudden i soffan och myser. Precis som det lika gärna kan vara så att Meya skäller ut Akira för att hon ligger på hennes plats i soffan. Akira bryr sig inte nämnvärt över dessa utskällningar. Tittar lugnt på Meya och lyfter inte ens huvudet. Äldst vinner. 
 
Nu när Meya blivit lite större är det så roligt att se hur dom har börjat leka med varandra. Dom kan springa omkring i trädgården och busa för fullt. Meya vill gärna hålla i kopplet när vi är ute och vill helst vara den som ger Akira mat. Ibland kommer man in i vardagsrummet och ser hur Meya sitter och klappar på Akira. Då smälter hjärtat lite. Ibland kommer man in och ser hur Meya har placerat något lustigt föremål på Akiras huvud. Då är det svårt att hålla tillbaka skrattet. 
 
Man får stå ut med mycket när man är storasyster. Men man får en hel del kärlek på köpet också. 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 25 Maj, 2014 - 20:16 / Akira
0 kommentarer

Så kom vintern...


Jag var visst naiv och trodde att vi skulle slippa snö och vinter helt den här säsongen. Men där hade jag fel! Igår började det snöa på morgonen och sedan fortsatte det under hela dagen/kvällen/natten och imorse när jag vaknade var det ett riktigt snötäckt vinterland utanför fönstret.
 
Får vara glad att vi slapp snö under december och nästan hela januari i alla fall. Allt blir så mycket jobbigare när det är kallt och snöigt ute. Det känns som att det tar dubbelt så lång tid att göra i ordning hela familjen på morgonen när jag ska lämna Meya på förskolan. Att jag dessutom är lika smidig som en heffaklump för tillfället gör det ju saken lättare heller.
 
Morgonpromenaderna med Akira går långsammare nu och vi hinner inte gå riktigt lika långa promenader längre. Jag försöker kompensera genom att ha henne lös i stort sätt hela promenaden, så att åtminstone hon får springa av sig så mycket som möjligt. Akira klagade inte på snön idag. Hon såg tvärtom ganska nöjd ut där hon lufsade omkring i sitt varma täcke. Sötnos!  
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 28 Januari, 2014 - 15:32 / Akira
0 kommentarer

Morgonpromenader...


Nu är vi inne i andra veckan av att Meya är på förskolan och vi jobbar. En del av dom nya rutinerna innebär att jag varje morgon går en långpromenad med vovven innan jobbet.

Efter att jag lämnat Meya på förskolan, så har jag och Akira en timme för oss själva att promenera omkring på Bulltofta. Det känns så oerhört lyxigt att få den tiden för sig själv och Akira är hur glad som helst.

Vi har ju alltid promenerat mycket på tu man hand. Men senaste åren har hon fått vänja sig vid att Meya alltid är med. Inte helt oväntat blir det ju då ofta att uppmärksamheten ligger på trollungen i barnvagnen.

Men den här timmen är det bara jag och Akira och det märks att hon njuter! Hon får springa lös långa sträckor, vi traskar på i hennes tempo och jag har alltid godis med mig så att vi kan träna lite på promenaderna.

Sen är det ju väldigt skönt för min egen del också att hinna röra på mig. Jag är alltid så himla trött när jag kommer hem från jobbet, att det känns väldigt bra att kunna bocka av någon form av aktivitet redan innan jobbet.

Alla nöjda och glada! :)

 

 

 

 



Mitt lilla liv / 09 September, 2013 - 20:22 / Akira
0 kommentarer

Myspadda...


Jag vet någon som älskar att bo i hus! Och nu när det börjar bli varmare ute så är det såklart ännu bättre!

 

Akira älskar att traska omkring och nosa i trädgården. Och när tittar solen fram så parkerar hon sig mitt på gräsmattan, blundar och fullkomligt njuter.

Det värmer verkligen mitt hjärta att se när hon är så nöjd och glad! :)

Ofta när vi öppnar dörren och frågar om hon vill komma in så tittar hon bara på oss, vänder sedan bort huvudet och låtsas att hon inte hör oss.

Min lilla myspadda!

 

När hon väl kommit in så gör hon allt för att få fortsätta njuta i solen...



Mitt lilla liv / 10 April, 2013 - 21:57 / Akira
0 kommentarer

Hundkompisar...


Akira älskar att bo i hus! Hon älskar att ligga i soffan och njuta av värmen från brasan och hon älskar att få springa ut i trädgården när hon vill.
 
Det enda jag tror att hon saknar är alla sina hundkompisar. För dom hade hon massor av på förra stället vi bodde på. Och det känns såklart lite tråkigt.
 
Men istället för alla spontanta hundträffar som det blev innan, så får man helt enkelt försöka planera lite bättre. Jag ser till så att Akira får träffa sin bästa kompis Tsuki med jämna mellanrum. Och idag var vi nere på stranden för en långpromenad tillsammans med en annan kompis, nämligen pinschern Dexter.
 
Dom är bara för söta när dom springer omkring på stranden och lever loppan tillsammans!
 
Bill och Bull....  ;)


Mitt lilla liv / 13 Januari, 2013 - 21:55 / Akira
0 kommentarer

Freeedaaag...


Det finns inte så mycket mer att säga denna fredag...  än att jag önskar er alla en riktigt skön och mysig kväll!

Det ska jag (och definitivt Akira) ha iallafall! ;)

 

 



Mitt lilla liv / 12 Oktober, 2012 - 20:07 / Akira
0 kommentarer

Agility...


När Akira var yngre och vi fortfarande bodde i Stockholm försökte jag träna så mycket som möjligt med henne. Vi gick kurser i bland annat vardagslydnad, agility, rallylydnad, spår och personsök.

Nu blir det tyvärr inte så mycket av den typen av träning. Det är svårt att få tid till allt. Vi ser alltid till att Akira får sina 2 timmars motion/dag, hon får träffa andra hundar och busa av sig varje dag, jag försöker lägga in lite vardagslydnad, godissök och cirkuskonster. Men mycket mer än så blir det tyvärr inte. Det är svårt att få tid och ork till allt. Inte minst när man nu har en 6 månaders bebis också.

Men ibland behöver man en liten spark i rumpan och den här gången delades den ut av kompisen Amanda som är ett riktigt träningsfreak! ;) Efter att ha försökt få med mig ett par gånger, så tog jag mig samman och följde med ut till brukshundsklubben för att träna lite agility. Att hon dessutom har Akiras bästa kompis Tsuki, gör ju saken bara ännu roligare!

Jag har ju turen att ha en hund som är snabb, smart och som gör vad som helst för godis! Så hon är en väldigt rolig hund att träna tillsammans med. Det gick faktiskt riktigt bra idag, även om det är mycket att hålla reda på i början. Men jag ska definitivt försöka följa med fler gånger så att vi kan träna lite mer tillsammans.

Akira hade iallafall jättekul och sover nu skönt i soffan!


Akira & Tsuki väntar på att få komma igång med träningen...


Mitt lilla liv / 24 April, 2012 - 20:48 / Akira
0 kommentarer

Ett år äldre...


Ett år äldre idag...

Tänk vad tiden går fort!

Det var ju inte länge sedan du var så liten att jag kunde hålla dig i mina kupade händer.

Grattis på 5 års dagen min lilla Akira! :)



Mitt lilla liv / 08 April, 2012 - 16:26 / Akira
0 kommentarer

Tidigare inlägg