När Akira var yngre och vi fortfarande bodde i Stockholm försökte jag träna så mycket som möjligt med henne. Vi gick kurser i bland annat vardagslydnad, agility, rallylydnad, spår och personsök.

Nu blir det tyvärr inte så mycket av den typen av träning. Det är svårt att få tid till allt. Vi ser alltid till att Akira får sina 2 timmars motion/dag, hon får träffa andra hundar och busa av sig varje dag, jag försöker lägga in lite vardagslydnad, godissök och cirkuskonster. Men mycket mer än så blir det tyvärr inte. Det är svårt att få tid och ork till allt. Inte minst när man nu har en 6 månaders bebis också.

Men ibland behöver man en liten spark i rumpan och den här gången delades den ut av kompisen Amanda som är ett riktigt träningsfreak! ;) Efter att ha försökt få med mig ett par gånger, så tog jag mig samman och följde med ut till brukshundsklubben för att träna lite agility. Att hon dessutom har Akiras bästa kompis Tsuki, gör ju saken bara ännu roligare!

Jag har ju turen att ha en hund som är snabb, smart och som gör vad som helst för godis! Så hon är en väldigt rolig hund att träna tillsammans med. Det gick faktiskt riktigt bra idag, även om det är mycket att hålla reda på i början. Men jag ska definitivt försöka följa med fler gånger så att vi kan träna lite mer tillsammans.

Akira hade iallafall jättekul och sover nu skönt i soffan!

Det är ren och skär kärlek när dom träffas och dom är så himla söta tillsammans!

Jag var tvungen att ta med mig kameran på dagens promenad och dokumentera mötet.

Klippte sedan ihop det till en liten rolig musikvideo! Perfekt underhållning gråa och trista vardagar!

A love story! Enjoy! ;)

Vi närmar oss nyårsafton med stormsteg. Det märks inte minst på att det kommer mer smällare och fyrverkerier för varje kväll.

Liksom många hundar, så är även Akira inte alls särskilt glad över det här.

Vissa hundar tycker att det här är så jobbigt att dom blir extremt stressade, får panik och vill inte gå ut överhuvudtaget.

Riktigt så rädd är inte Akira. Men hon gillar det inte alls. Varje gång det smäller till försöker hon vända och gå hemåt istället. Hon som annars älskar att vara ute! Om det smäller för mycket när vi är inne går hon och gömmer sig på sin trygga plats som är under skrivbordet i arbetsrummet. Lilla pluttan!

Jag har inget emot fyrverkerier på tolvslaget, men är det verkligen nödvändigt att börja en hel vecka i förväg?! Tycker det är väldigt respektlöst mot våra fyrbenta vänner!

Kära dagbok.

Idag har lillasyster varit på besök i 3 veckor och jag funderar på när det är dags att lämna tillbaka henne. Jag hoppas verkligen inte att det här är något permanent. Jag tycker att det är mycket märkligt varför vi nu ska vakna och gå upp mitt i natten plötsligt. Min nattsömn blir väldigt störd av den här nya rutinen!

Jag förstår inte meningen med den här lilla människan. Antingen ligger hon och sover eller så skriker hon oförskämt högt. Då blänger jag på mamma och pappa och undrar vad jag har gjort för att förtjäna det här.

Jag förstår inte heller varför hon måste följa med överallt. Hon ska till och med följa med in i rastgården. Det är faktiskt en plats för mig och mina kompisar.

Ibland kommer det konstiga ljud från henne som resulterar i en mindre angenäm doft som sprider sig i rummet. Högst opassande tycker jag!

Jag tycker att det fungerade alldeles utmärkt innan hon kom in i bilden!

Nåja, mamma och pappa verkar väldigt glada (av någon anledning) och så länge dom fortsätter pussa på mig och fjäskar med massa extra tuggben, så får hon väl stanna kvar ett tag till!

Hej då!

/Akira

Det är inte bara en stor förändring för mig och Manuel att ha blivit föräldrar. Vi har ju en familjemedlem till i det här hemmet. En väldigt viktig sådan. Vår lilla Akira!

Klockan ringde 08:00 imorse. Jag svalde och konstaterade ganska snabbt att det fortfarande känns som rivjärn i halsen. Täppt i näsan och hosta fanns fortfarande också kvar.

Även fast det tog emot så ringde jag och sjukanmälde mig. Jag brukar krya på mig ganska snabbt när jag är dålig, men det här är dag nummer 5 med halsont så det är väl lika bra att försöka friskna till ordentligt nu.

Jag somnade om direkt och när Manuel ringde och väckte mig hade jag sovit i 12 timmar. Det behövdes nog.

Gårdagen var mestadels jobbig. Förutom att jag var sjuk, så hade jag också långa och tråkiga sms diskussioner med den hundägaren vars hund bet Akira i fredags. Något som vi hade kunnat lösa på ett snyggt och vuxet sätt, utvecklades istället till en barnslig pajkastning med personliga påhopp och falska anklagelser. Tråkigt när folk inte vill ta något som helst personligt ansvar över det som har hänt. Jag tycker att det står ganska tydligt vilka regler som gäller när en hund blir skadad av en annan hund.

Det är såklart extra jobbigt när det också är en hund/ägare som bor i området och som vi brukar springa på var och varannan dag. Jag mår så dåligt när sånt här händer och grubblar och oroar mig alldeles för mycket. Hatar att vara ovänner!

Känns som att jag har annat att lägga min tid och kraft på just nu. Vi får se hur det utvecklar sig under dagen helt enkelt. *djup suck*

Nu ska jag göra en kopp te och plocka fram en bok att läsa.

Efter en lång vecka med tidiga morgnar var jag redo för en extremt lugn fredag. Jag såg framför mig några timmars sömn på eftermiddagen och sedan en lugn kväll i soffan.
Inte lyfta ett finger i onödan!

Det blev dock inte en lika lugn fredag som jag hoppats på.

Klockan ringde 05:50 imorse (då hade jag redan varit vaken en stund pga halsont). Fredag betyder kort arbetsdag för min del som tur är. Jag har sedan ett par dagar tillbaka haft väldigt ont i halsen och har försökt kurera så gott det går. Men det är inte helt lätt när man har fullspäckat schema hela tiden. Efter jobbet cyklade jag direkt till vårdcentralen för att kolla att jag inte åkt på halsfluss eller liknande. Långa väntetider, men tillslut fick jag komma till och det konstaterades att det endast var ett virus och att jag bör vila och dricka varmt.

Efter vårdcentralen ringde vår doggywalker och berättade att Akira hade blivit biten av en annan hund i rastgården. Jag skyndade iväg för att möta upp dom. Ett ganska djupt öppet sår på sidan av ryggen. Jag tog med mig lilltjejen hem och bäddade om henne för att sedan behöva skynda iväg till min barnmorska som jag hade ett möte med.

Allt såg bra ut hos barnmorskan. Blodvärden, blodtryck, kurvan, hjärtslag. Skönt!

När jag kom hem igen hängde Akira med huvudet och hade svansen mellan benen. Svårt att avgöra hur allvarligt bettet hade blivit. Jag tog med mig lilltjejen till bilen och åkte ner till Malmö Djursjukhus. Där fick vi sitta i väntrummet en dryg timme innan någon kunde titta på henne. Hon blev rakad och tvättad och vi fick recept på smärtstillande och stränga ordrar om att hålla såret rent.

Efter djursjukhuset fick vi åka till apoteket för att hämta ut medicinen och handla mat inför kvällen.

Nu är klockan plötsligt 19:00 och jag undrar var min lugna avkopplande fredag där jag inte skulle lyfta ett finger tog vägen?!

Stackars lilltjejen går fortfarande och hänger med huvudet och ser allmänt olycklig ut. Har precis fått sin första tablett av smärtstillande. Nu har jag bäddat ner både mig och hund i soffan och håller tummarna för en trevligare fortsättning på helgen åtminstone!

I lördags var vi ju som sagt på ett ställe som heter Storegård Hundpark.

Vi träffade upp ett gäng andra pinschrar som först fick busa av sig i rastgården. Sedan gick vi vidare till dom olika banorna på området. Vi tränade bl a på miljöbanan, agilityn och rallylydnaden.

Akira hade riktigt roligt och det gör en så glad att se när lilltrollet får leka av sig ordentligt! :)
Ett trevligt förslag från Patrik och Linda som har hunden Dexter.

Här kommer ett litet videoklipp från dagen :

Den här lördagen har gått i lekens tecken. Från ett lekland till ett annat.

Lekland nummer 1 var för Akiras del. Vi mötte upp ett gäng andra pinschrar på Storegård hundpark utanför Lund. Där fanns ett gäng olika banor och aktiviter man kan kan göra tillsammans med sin hund. Man kunde bl a testa olika miljöbanor, agility, rallylydnad, flyball, terrängsök.

Akira tyckte det var väldigt roligt! Hon sprang omkring och tränade, för att sedan busa med sina kompisar. Alltid lite extra kul att få träffa andra pinschrar. Efter en dryg timme hängde tungan långt ner i marken och hundarna började känna sig ganska nöjda. Det tog inte lång tid innan lilltjejen deckade i bilen på vägen hem.



För min del var det dock bara hem och vända för att bege mig till lekland nummer 2. Den här gången var det för min fina systerson Jakob på Leos Lekland. Som ögonen lyste på honom när vi kom in i Skånes största lekland. Han studsade omkring och visste inte riktigt var han skulle börja. Energin är oändlig hos en 2-åring och det var tur att jag och min syster kunde turas om att klättra omkring på leklandet (för man blev rejält varm och trött efter ett tag)!  ;)

Varför fanns inte sådana här fantastiska lekland när vi var små?!

En härlig dag med massa lekande iallafall! Nu ska en trött gravid kvinna lägga upp fötterna i soffan ett tag! ;)