10-årig bröllopsdag...


För 10 år sedan stod vi där på andra våningen av Katrinetorps lokaler och kikade ut genom fönstret. Regnet öste ner och jag försökte övertala mig själv att det inte gjorde något och att det ju faktiskt ska betyda tur om det regnar på bröllopet. Vi såg hur gästerna kom över grusgången under sina paraplyn. En efter en. Manuel kändes ganska avslappnad och stod och pratade med bröllopsfotografen. Men jag vandrade otåligt fram och tillbaka och kände hur nervositeten steg för varje minut. 

Tillslut tystnade sorlet på nedanvåningen och min syster berättade att alla var på plats och att det var dags nu. Jag minns fortfarande känslan när jag gick nerför trappan, stannade till för ett djupt andetag och hörde sedan ljudet av tonerna på pianot. Sedan öppnades dörrarna och alla blickar riktades mot mig när jag nervöst leende gick mot Manuel. 

Jag minns resten lite vagt, men har kollat på videoinspelningen som min pappa filmade från ceremonin. Den vackra musiken som min syster sjöng. Hur regnet smattrade mot fönstret och hur åskan mullrade högt i samma stund som Manuel svarade "ja". Den lite obekväma pausen som uppstod när jag och Manuel inte förstod om vi skulle kyssa varandra eller vänta. Och jublet när vi officiellt förklarades gifta. 

Efter det här släppte nervositeten. Och sen väntade en fantastiskt rolig kväll med god mat, fina tal och dans hela natten. Vi var i princip sist kvar på dansgolvet när vi insåg att det var dags att plocka ihop. Det var verkligen en lyckad dag som jag alltid kommer minnas med ett leende på läpparna. ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Mitt lilla liv / 17 Augusti, 2020 - 15:52 / Kärleken




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: