Året 2018...


Ännu ett år har passerat och jag tänker tillbaka på året som varit med en liten sammanfattning.
 
 
Januari börjar med en ny termin på socionomprogrammet och
den här terminen är det C-uppsatsen som står på schemat. 
Jag och en av mina kursare skriver om hur man arbetar med klienter som har ADHD inom Frivården.
 
 
I februari åker vi till Dubai på sportlovet för att hälsa på hos min bror. Även den här gången åker vi tillsammans med mina föräldrar.
Det är så skönt med en vecka sol och värme mitt i vintern. 
 
 
 
 
 
Jag fyller 35 år. 
 
 
När vi kommer hem är det Leos tur att fylla år och vår fina kille blir då 4 år. 
 
 
Tant Akira blir 11 år. 
 
 
Leo får följa med och rida shetlandsponny för första gången. 
 
 
Jag och Manuel åker på en weekend till Toscana. Vi bor på ett helt fantastiskt hotell som heter Borgo Giusto
och ligger uppe i bergen ca 40 minuter från staden Pisa. 
 
 
 
 
 
När vi kommer hem fortsätter sommarledigheten med att vi hyrt en stuga utanför Höör.
Barnen och vi njuter för fullt av svensk sommaridyll med naturen runt omkring oss. 
 
 
 
 
 
Efter stugan åker vi vidare för att avnjuta en veckas ledighet i Småland. 
 
 
 
 
 
 
När vi kommer hem är det dags att börja jobba och precis som förra sommaren arbetar jag på socialtjänsten, fast på en annan enhet. 
 
 
Jag och Manuel firar 8 år gifta och 14 år tillsammans. 
 
 
Vi avslutar sommaren med en sista vecka semester då vi bland annat åter på den obligatoriska utflykten till Bakken i Danmark. 
 
 
 
 
Höstterminen drar igång och detta blir min sista termin på utbildningen.
Helt galet att 3,5 år har gått så här fort!
Här tillsammans med hälften av gänget.
 
 
Vår älskade Meya börjar klass 1! 
 
 
Och fyller 7 år. 
 
 
På höstlovet tar vi lite ledigt och hyr en stuga i närheten av Örkelljunga.
Fantastiskt mysiga höstdagar tillsammans. 
 
 
 
 
Julen firar vi i Mönsterås hos Manuels familj. 
 
 
Nyårsafton firar vi tillsammans med våra vänner och deras barn. En perfekt avslutning på året. 
 
 
Det har varit ett väldigt fint år på så många sätt. Barnen växer så det knakar och utvecklas så mycket hela tiden. Jag njuter av kunna göra fler utflykter tillsammans som hela familjen uppskattar. Det märks verkligen hur barnen älskar allt som vi gör tillsammans och det gör mitt hjärta väldigt varmt. Det här med att hyra stuga är nytt för oss, men verkligen något som hela familjen uppskattar. Så det kommer vi fortsätta med framöver också. 
 
Det har varit ett fint år. Men det har samtidigt varit ett oerhört tufft år. I slutet av april somnade min älskade Linda in efter flera års kamp mot cancern. Hon var en av mina närmsta vänner och det känns fortfarande så tomt utan henne. Vissa dagar kan jag fortfarande tänka att det bara är en hemsk mardröm och att hon snart kommer stå där på trappan och krama om mig. Sen blir jag påmind om att livet kan vara just sådär orättvist ibland. Då gråter jag en skvätt och försöker minnas alla fina stunder vi hade tillsammans. Barnen pratar också om henne ofta. Vi saknar henne oerhört. 
 
När man inser att livet aldrig går att ta för givet, blir man också desto mer tacksam för alla dagar och fina stunder som man faktiskt får uppleva. Det jag önskar mest för år 2019 är just att alla runt omkring mig ska må bra och få ha hälsan i behåll. 


Mitt lilla liv / 13 Januari, 2019 - 15:57 / Leo




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: