Sommaren är över...


Herregud, vad tiden rullar på fort. Sist jag skrev något här på bloggen var i början på juli och nu är sommaren redan över. Men vilken sommar det blev! Sol och värme kan man verkligen inte klaga på det här året. Så varmt att det till och med känns riktigt skönt att hösten nu kommer smygandes.
 
Jag har nu påbörjat min sista termin på socionomprogrammet. Den här terminen har vi valbara kurser, vilket känns bra då det innebär att vi kan inrikta oss på områden som man tycker är särskilt intressanta. Min första delkurs handlar om missbruk och nästa delkurs kommer handla om barn och familj. Det är helt galet att 3 år har gått så fort och om ett halvår är det dags att börja jobba. Det är med blandade känslor. Jag kommer sakna studietiden med allt vad det innebär och samtidigt är jag taggad att komma igång och börja jobba. Det börjar bli dags att söka jobb på riktigt nu. Jag har ingen aning om var jag kommer hamna och även det känns spännande. Men jag ska njuta av min sista termin på Malmö universitet!
 
Min lilla Meya har gått och blivit en förstaklassare nu också. Jösses, vad mallig hon är! Hon känner sig så stor och vill ta mer och mer ansvar. Jag får inte längre följa med henne in på skolan och lämna henne på morgnarna.  "Jag klarar det själv, mamma!" säger hon allvarligt och tittar rakt på mig med sina vackra bruna ögon. Sen skuttar hon iväg och vinkar glatt till mig innan hon försvinner bakom hörnan. Jag kan villigt erkänna att det är jag som får anstränga mig många gånger att släppa taget lite om henne. Det är läskigt. Samtidigt som jag är så vansinnigt stolt över vår kloka och modiga dotter.
 
Leo är vårt lilla yrväder som röjer runt för fullt här hemma. Han är aldrig still en minut och han pratar konstant. Han säger så många roliga och smarta saker hela tiden och man kan inte låta bli att skratta åt alla knasiga saker som kommer ur hans mun. Tankarna snurrar hela tiden där uppe i hans huvud och det är häftigt att få vara med på hans upptäckarresa. Trotsåldern har varit påtaglig hos vår lilla gosse under en ganska lång period och det är en utmaning många gånger. Humöret växlar och känslorna rusar. Men han får mitt hjärta att smälta varje gång han säger "Mamma.... jag älskar dig så mycket." Och det säger han ofta. Goa unge!
 
Livet rullar på. Och jag känner en sådan enorm tacksamhet för alla fina stunder i mitt liv.
 
 
Mina älskade små hjärtan.
 
 
Meya bestämde att hon ville ta hål i öronen.
 
 
Äntligen är Leo tillräckligt stor för att följa med på skogsridning.
 
Meyas första dag i skolan.
 
Första dagen på sista terminen! ;)
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 17 September, 2018 - 15:00 / Leo
1 kommentarer