Så kom våren...


Våren var sen i år. Men den kom tillslut. Och när den väl kom, blev den precis så efterlängtad och vacker som man minns den. Varma soliga dagar, sprudlande grönska ochknoppar överallt. Det känns nästan som att maj brukar vara den somrigaste månaden. 
 
Barnen springer barfota in och ut ur trädgården. Akira lägger sig ner i gräsmattan och drar en djup suck av välbehag. Jag och Manuel slår oss ner i varsin fåtölj på trädäcket med en kopp te och njuter av kvällsolen. Man kan inte annat än att känna tacksamhet för att man får vara med om en underbar vår igen.
 
Om två veckor är det dags för semester, och det ska bli ljuvligt. Men innan dess är det mycket som ska hinnas med. Nu är det slutspurten på vår C-uppsats och det är fortfarande en del som måste skrivas. Jag ska börja jobba lite som en introduktion till mitt sommarjobb. Barnen ska ha olika avslutningsträffar på sina skolor.
 
På fredag ska vi på begravning. Jag får en klump i magen när jag tänker på det. Det känns så jäkla tungt, att säga förväl fast man inte vill det. Men det måste ju göras, jag vet ju det. Det är så livet fungerar. Vi lever och vi dör. Det är utom vår kontroll. Det enda vi kan göra är att försöka ta tillvara på livet så länge vi får lov att leva och göra allt vi kan för att njuta av varje vacker stund som vi får uppleva. Hur enkelt och simpelt det än må vara, så är det en stund att känna tacksamhet över. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 22 Maj, 2018 - 08:27 / Mitt lilla liv




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: