Pusta ut...


När vi var på 6 månaders kontroll med Leo för ett tag sedan, tyckte den läkaren att lillemans höfter inte kändes helt jämna. Jag blev ju såklart väldigt orolig och hade 100 frågor om vad det skulle kunna innebära. Såg framför mig hur mitt lilla hjärta haltade fram över skolgården och blev mobbad av dom andra barnen. Usch, vad det skär i hjärtat när man börjar tänka på sånt.
 
Men läkaren ville/kunde inte svara på några frågor alls, utan skickade en remiss och hänvisade oss till en specialist. Känslig och hormonell som man kan vara ibland så gick jag därifrån med Leo i famnen och en klump i halsen. Så fort jag kom ut till bilen ringde jag Manuel och började storböla. Det är så lätt att bara förvänta sig att allt ska vara bra med sina barn, så man blir helt förtvivlad när man inser att vad som helst faktiskt kan hända.
 
Idag hade vi äntligen fått tid för röntgen inne på sjukhuset i Lund och hela familjen begav sig iväg tidigt imorse. Det kändes lite nervöst när vi efteråt satt och väntade på läkaren. Många tankar som rusade runt i huvudet. Till vår stora glädje och lättnad, så såg dock allt bra ut på bilderna. Lillemans höfter/ben växer precis som dom ska.
 
Men en liten tankeställare fick jag ändå, att aldrig ta något för givet. Och hur glad och lättad man ska vara om ens barn får vara friska.
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 22 September, 2014 - 14:08 / Leo




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: