Nätterna...


Jag bara väntar på att det ska vända. Jag är fullt medveten om att det här är alldeles för bra för att vara sant. Vad har vi gjort för att förtjäna två barn som fullkomligt älskar att sova? Är det någon form av "sömn-gen" som gått i arv? ;)
 
Eftersom Meya har sovit så bra på nätterna, har jag någonstans intalat mig själv att det kommer bli helt annorlunda med Leo. Jag har varit inställd på att knappt få någon sömn alls. Åtminstone inte den första tiden. 
 
Första månaden med Leo var ganska jobbig. Han åt väldigt ofta, kom aldrig till ro och höll oss vakna större delen av natten. Men andra månaden började han sova på mage och då ville han bara äta en gång per natt (bortsett från vissa nätter då han hoppade över det helt och hållet.) Nu är lilleman nästan tre månader och sedan några veckor tillbaka sover han oftast hela nätterna. Han sover mycket bättre än vad Meya gjorde i den åldern. 
 
Vi ger honom mat innan vi går och lägger oss vid 23 tiden och sedan brukar jag väcka honom vid 7.30 när jag ska upp och göra iordning Meya inför förskolan. 
 
Att få vara utvilad gör så enormt stor skillnad med humöret, orken, tålamodet...  ja, allt. Brist på sömn kan knäcka vem som helst, så jag är verkligen ödmjukt tacksam över att lilleman sover så bra som han gör. Men mycket kan hända! En dag kanske det plötsligt vänder och han inser att det är ganska roligt att vara vaken mitt i natten. Man vet aldrig, så jag försöker verkligen njuta av att hela familjen får sova så mycket som vi gör nu. Tack min goa unge!
 
 
 


 
 
 


Mitt lilla liv / 22 Maj, 2014 - 20:51 / Leo




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: