En hårig storasyster...


Det är inte helt lätt att ha en reserverad vakthund i hemmet alla gånger. 
 
Men något jag måste säga om Akira är att hon är en helt fantastisk storasyster. Hon har enormt tålamod och är så förstående och försiktig. Hon tillåter att Meya beter sig på ett sätt som hon aldrig skulle tillåta någon annan att göra. 
 
Att Akira är en vakthund ser man tydligt när hon är med barnen också. Om någon människa eller hund verkar skum och går för nära vagnen springer hon genast emellan och släpper dom inte med blicken. Om Meya springer för långt bort från oss på promenaderna, då kommer Akira genast springandes hack i häl. Vår lilla flock ska vara samlad när vi är ute. Punkt slut. 
 
Jag tänker verkligen på dom som syskon. På samma retsamma kärleksfulla sätt. Dom är så söta när dom ligger på varsin sida av kudden i soffan och myser. Precis som det lika gärna kan vara så att Meya skäller ut Akira för att hon ligger på hennes plats i soffan. Akira bryr sig inte nämnvärt över dessa utskällningar. Tittar lugnt på Meya och lyfter inte ens huvudet. Äldst vinner. 
 
Nu när Meya blivit lite större är det så roligt att se hur dom har börjat leka med varandra. Dom kan springa omkring i trädgården och busa för fullt. Meya vill gärna hålla i kopplet när vi är ute och vill helst vara den som ger Akira mat. Ibland kommer man in i vardagsrummet och ser hur Meya sitter och klappar på Akira. Då smälter hjärtat lite. Ibland kommer man in och ser hur Meya har placerat något lustigt föremål på Akiras huvud. Då är det svårt att hålla tillbaka skrattet. 
 
Man får stå ut med mycket när man är storasyster. Men man får en hel del kärlek på köpet också. 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 25 Maj, 2014 - 20:16 / Akira




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: