En bedrövlig helg...


Helger. Ett par dagars ledighet då man ska kunna koppla av, ladda batterierna, göra roliga utflykter och umgås med sin familj. Ja, jag älskar helger!
 
Men ibland blir det inte riktigt så fantastiskt som man hoppas på. Den här helgen har varit en sådan.
 
Det började redan i fredags eftermiddag då jag fick en molande magkatarr. Jag tyckte det var lite märkligt då jag inte kände mig särskilt stressad. Efter en långpromenad i regnet med Meya, Leo, pansarvagnen och hunden så lättade värken något. På natten klockan 02 vaknade jag dock igen och hade så ont att jag inte kunde ligga still. Jag smög ner på nedanvåningen för att inte störa resten av familjen. Vankade fram och tillbaka, men värken blev bara värre. Jag började må illa, hyperventilerade och det kändes som att jag skulle kräkas. Efter en timme gjorde det så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen, så då gick jag upp och väckte Manuel. Efter nästan två timmar insåg vi att det inte fanns något alternativ än att åka in till akuten och Manuel ringde mina föräldrar som genast kom hit mitt i natten. När dom väl klev innanför dörren, började värken att lätta. Stackarna! Nåja, det blev ingen akuten för min del och tillslut kunde alla somna om.
 
Det var fredagen.
 
Lördag. Manuel var borta hela dagen då han skulle vara med på sin första fotoutställning. Det var såklart väldigt roligt för honom. För min del innebar det en heldag till med båda barnen, långpromenad i regnet med hunden, en bebis som ska äta konstant och en 2 1/2 åring som ska underhållas. Lucky me!
Men jag fick några timmars paus då mina föräldrar kom över en stund så att jag kunde besöka Manuel på fotoutställningen. Det var trevligt! Jag var dock på måttligt bra humör när jag väl kom fram till Eslöv. För att slippa risken att köra vilse ställde jag in min GPS. Det var bara det att min kära GPS lyckades lura mig till en helt annan liten håla än den jag faktiskt skulle till. Så istället för en halvtimmes resväg, så tog det en timme. Jo, det tackar man för!
 
När Manuel kom hem på kvällen var han trött efter en heldag på utsällningen. Och jag var trött efter en heldag med barnen. Två trötta irriterade småbarnsföräldrar en lördagkväll. Inte den bästa kombinationen!
 
Det var lördagen.
 
Söndag. Det är inte det att Meya är jobbigare än något annat barn. Hon är helt fantastiskt. Emellanåt. Hon beter sig bara precis som en 2 1/2 åring ska göra. Som ett monster. Herregud i himmelriket... som hon testar ens tålamod ibland! Man vill bara låsa in sig på toaletten och få en minuts lugn och ro. Från skratt och lycka till gråt och skrik på en sekund. Gud nåde den som inte gör exakt som hon vill att man ska göra! Tårarna rinner, skriket skär i öronen, dregglet droppar på golvet och hon slänger sig som en mask på marken. Varför? Ja... varför inte?
 
Ok, jag ska fasen lyckas göra nåt trevligt den här helgen tänker jag. Bestämmer mig för att baka macarons. Inte helt okomplicerat, men spännande med en ny utmaning. Det är bara det att om man ska laga perfekta macarons så bör man inte göra det samtidigt som man skalar potatis, lagar blomkålsstuvning och dukar bordet. Det gick inte helt oväntat åt skogen och jag fick tillslut slänga allt i soporna. Så istället för att kunna avnjuta nybakade godsaker denna afton, fick jag istället bara ett enormt berg med disk att ta hand om. Tack.
 
Det var söndagen.
 
Låt mig bara kortfattat säga att nu lägger vi den här fantastiska helgen bakom oss och hoppas på en betydligt bättre nästa vecka istället.
 
Over and out.
 
Helgens enda trevliga aktivitet... Manuel på fotoutställningen...
 


Mitt lilla liv / 11 Maj, 2014 - 21:00 / Mitt lilla liv




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: