Onsdagsdejt...


Sedan ett tag tillbaka har jag och Manuel börjat med något som vi kort och gott kallar "onsdagsdejt". 
 
Dagarna och kvällarna rullar på i ett intensivt tempo med småttingarna. Det är sällan man hinner sitta ner i lugn och ro tillsammans. Särskilt på vardagarna. Det kändes lite tråkigt att man knappt hann umgås och prata med sin man på vardagarna och det var då vi införde en dejt mitt i veckan. 
 
Varje onsdag gör vi nu så att vi äter middag lite senare på kvällen när båda barnen har somnat. Tänder ljus, sätter på musik, plockar undan mobiler/datorer/ipads och sånt kan pocka på vår uppmärksamhet. Sen äter vi en mysig middag tillsammans och njuter av lugnet och det faktum att man inte behöver bli avbruten av våra små troll hela tiden.
 
Ibland sitter vi och pratar tills vi inser att det är dags att lägga sig. Och ibland avslutar vi kvällen i soffan med en film eller någon serie som vi följer. (Just nu är vi helt insnöade på serien Homeland).
 
För 4 år sedan skrev jag ett blogginlägg om hur viktigt det är att fortsätta dejta sin partner och vikten av att inte glömma bort att man måste jobba på att hålla gnistan vid liv. En tid senare blev det till och med en artikel i Aftonbladet baserat på det här inlägget. När det publicerades i tidningen var vi nygifta och väntade vårt första barn. Nu när vi står här med en 2 1/2 åring och en 3 månaders bebis, så vidhåller jag fortfarande att dessa dejter är minst lika viktiga. Kanske ännu viktigare faktiskt. 
 
Visst är man trött emellanåt och schemat är betydligt mycket mer fullspäckat nu än för 4 år sedan. Men om man vill, så kan man faktiskt prioritera tid tillsammans ändå. Man får kanske göra det på ett annat sätt bara. Förr gick vi ut och åt på restaurang ganska ofta. Det är ju lite knepigare nu (även fast vi också får hjälp med barnpassning ibland). Men att ha en dejt hemma i vardagsrummet kan faktiskt vara värt precis lika mycket. Så istället för att vardagarna bara flyter ihop till ett gäng tröttsamma och stressiga dagar, så ser jag nu verkligen fram emot onsdagarna. Tänk vad lite som kan behövas för att pigga upp kärleken. :)
 
 
 


 
 
 
 


 


Mitt lilla liv / 29 Maj, 2014 - 16:22 / Kärleken
0 kommentarer

Sommar...


Ja, alltså nu är det officiellt sommar! Det har det nog varit hela maj månad när jag tänker efter. Så underbart väder! Nu hoppas jag bara att det kommer fortsätta vara sånt här väder resten av sommaren också. Det känns alltid lättare att möta hösten, när man har fått njuta ordentligt av sol och värme. 
 
Jag och Manuel kommer vara lediga tillsammans i 8 veckor i sommar (genom att kombinera föräldraledigt och semester) och det blir såklart en betydligt trevligare semester om man kan vara utomhus så mycket som möjligt då.
 
Igår mötte jag upp vännerna Louise, Frida och Carro på Lilla torg för att äta middag tillsammans. Det var ett tag sen vi träffades allihopa nu, så det var mysigt att prata av sig lite. Avslutade kvällen med en hallonmojito. Ett säkert kort på att sommaren definitivt är här! :)
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 27 Maj, 2014 - 20:39 / Mitt lilla liv
0 kommentarer

En hårig storasyster...


Det är inte helt lätt att ha en reserverad vakthund i hemmet alla gånger. 
 
Men något jag måste säga om Akira är att hon är en helt fantastisk storasyster. Hon har enormt tålamod och är så förstående och försiktig. Hon tillåter att Meya beter sig på ett sätt som hon aldrig skulle tillåta någon annan att göra. 
 
Att Akira är en vakthund ser man tydligt när hon är med barnen också. Om någon människa eller hund verkar skum och går för nära vagnen springer hon genast emellan och släpper dom inte med blicken. Om Meya springer för långt bort från oss på promenaderna, då kommer Akira genast springandes hack i häl. Vår lilla flock ska vara samlad när vi är ute. Punkt slut. 
 
Jag tänker verkligen på dom som syskon. På samma retsamma kärleksfulla sätt. Dom är så söta när dom ligger på varsin sida av kudden i soffan och myser. Precis som det lika gärna kan vara så att Meya skäller ut Akira för att hon ligger på hennes plats i soffan. Akira bryr sig inte nämnvärt över dessa utskällningar. Tittar lugnt på Meya och lyfter inte ens huvudet. Äldst vinner. 
 
Nu när Meya blivit lite större är det så roligt att se hur dom har börjat leka med varandra. Dom kan springa omkring i trädgården och busa för fullt. Meya vill gärna hålla i kopplet när vi är ute och vill helst vara den som ger Akira mat. Ibland kommer man in i vardagsrummet och ser hur Meya sitter och klappar på Akira. Då smälter hjärtat lite. Ibland kommer man in och ser hur Meya har placerat något lustigt föremål på Akiras huvud. Då är det svårt att hålla tillbaka skrattet. 
 
Man får stå ut med mycket när man är storasyster. Men man får en hel del kärlek på köpet också. 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 25 Maj, 2014 - 20:16 / Akira
0 kommentarer

Nätterna...


Jag bara väntar på att det ska vända. Jag är fullt medveten om att det här är alldeles för bra för att vara sant. Vad har vi gjort för att förtjäna två barn som fullkomligt älskar att sova? Är det någon form av "sömn-gen" som gått i arv? ;)
 
Eftersom Meya har sovit så bra på nätterna, har jag någonstans intalat mig själv att det kommer bli helt annorlunda med Leo. Jag har varit inställd på att knappt få någon sömn alls. Åtminstone inte den första tiden. 
 
Första månaden med Leo var ganska jobbig. Han åt väldigt ofta, kom aldrig till ro och höll oss vakna större delen av natten. Men andra månaden började han sova på mage och då ville han bara äta en gång per natt (bortsett från vissa nätter då han hoppade över det helt och hållet.) Nu är lilleman nästan tre månader och sedan några veckor tillbaka sover han oftast hela nätterna. Han sover mycket bättre än vad Meya gjorde i den åldern. 
 
Vi ger honom mat innan vi går och lägger oss vid 23 tiden och sedan brukar jag väcka honom vid 7.30 när jag ska upp och göra iordning Meya inför förskolan. 
 
Att få vara utvilad gör så enormt stor skillnad med humöret, orken, tålamodet...  ja, allt. Brist på sömn kan knäcka vem som helst, så jag är verkligen ödmjukt tacksam över att lilleman sover så bra som han gör. Men mycket kan hända! En dag kanske det plötsligt vänder och han inser att det är ganska roligt att vara vaken mitt i natten. Man vet aldrig, så jag försöker verkligen njuta av att hela familjen får sova så mycket som vi gör nu. Tack min goa unge!
 
 
 


 
 
 


Mitt lilla liv / 22 Maj, 2014 - 20:51 / Leo
0 kommentarer

En härlig dag...


Jag och Mano brukar försöka hjälpa varandra så att man får tid att göra saker på tu man hand. Vi har ju båda många olika hobbys och intressen som man gärna vill hinna med. På helgerna umgås vi såklart mycket hela familjen, men ibland är det väldigt skönt att komma iväg på egen hand också. 
 
Manuel brukar oftast planera in något som har med foto eller motorcykel att göra. Jag brukar oftast försöka planera in något trevligt med mina vänner (när jag inte bestämt mig för att baka). ;)
 
Igår var det min tur att få en dag för mig själv och det blev en riktigt härlig sådan! Det var strålande väder och jag kände mig alldeles lycklig när jag cyklade in till stan. Insåg att det var väldigt länge sedan jag gjorde någon utflykt utan barnen. Blev nästan lite nyförälskad i min fina stad.
 
Jag mötte upp Linda och vi traskade runt i affärer och åt sen lunch på en fransk liten restaurang på Davidshall som heter La Bonne Vie. Lyxade till det med ett glas rosé till lunchen. Sen promenerade vi vidare och slog oss ner på ett fik i solen och bara satt och njöt. Det var precis en sån här dag jag behövde och jag kände mig full med energi när jag cyklade hem på eftermiddagen igen. :)
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 18 Maj, 2014 - 19:28 / Mitt lilla liv
0 kommentarer

Promenader...


Det blir många promenader för mig nu. Mellan 1 1/2 - 2 timmar varje dag. Akira måste ju komma ut. Och barnen med. Och i ärlighetens namn så behöver jag också röra på mig om jag ska bli av med alla mammakilo. Det går långsamt åt rätt håll iallafall och det känns skönt!

Jag försöker variera rundorna så mycket det går, för allas skull. Men hur man än gör så hinner man ändå tröttna på promenaderna. 

Eftersom Manuel oftast har bilen blir man lite låst till att hålla sig i området. Men idag sken solen så då tog han hojen till jobbet. Jag passade på att packa in mina tre små monster i bilen och körde ner till Ribban. Så skönt med lite variation! Och Akira blev såklart lika lycklig som vanligt att få springa lös och hälsa på andra fyrbenta vänner. :)








Mitt lilla liv / 16 Maj, 2014 - 19:38 / Mitt lilla liv
0 kommentarer

Tittut...


Igår upptäckte lilleman något nytt. Han upptäckte att om han stöttar upp kroppen med armarna när han ligger på mage, så kan han få upp huvudet ordentligt. Han är så nöjd över denna bedrift att han nu gör det hela tiden så fort jag lägger ner honom på mage. Oavsett hur trött han än är.
 
Det ser så roligt! Det lilla huvudet som guppar upp och ner. Det otroligt nöjda leendet man får när man berömmer honom. Han ser ut som en liten fågelunge som nyfiket tittar upp ur sitt bo.
 
Det är så roligt att se hur lilleman växer och lär sig nya små saker vecka för vecka. Goa unge!
 
 
 


Mitt lilla liv / 13 Maj, 2014 - 19:22 / Leo
0 kommentarer

En bedrövlig helg...


Helger. Ett par dagars ledighet då man ska kunna koppla av, ladda batterierna, göra roliga utflykter och umgås med sin familj. Ja, jag älskar helger!
 
Men ibland blir det inte riktigt så fantastiskt som man hoppas på. Den här helgen har varit en sådan.
 
Det började redan i fredags eftermiddag då jag fick en molande magkatarr. Jag tyckte det var lite märkligt då jag inte kände mig särskilt stressad. Efter en långpromenad i regnet med Meya, Leo, pansarvagnen och hunden så lättade värken något. På natten klockan 02 vaknade jag dock igen och hade så ont att jag inte kunde ligga still. Jag smög ner på nedanvåningen för att inte störa resten av familjen. Vankade fram och tillbaka, men värken blev bara värre. Jag började må illa, hyperventilerade och det kändes som att jag skulle kräkas. Efter en timme gjorde det så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen, så då gick jag upp och väckte Manuel. Efter nästan två timmar insåg vi att det inte fanns något alternativ än att åka in till akuten och Manuel ringde mina föräldrar som genast kom hit mitt i natten. När dom väl klev innanför dörren, började värken att lätta. Stackarna! Nåja, det blev ingen akuten för min del och tillslut kunde alla somna om.
 
Det var fredagen.
 
Lördag. Manuel var borta hela dagen då han skulle vara med på sin första fotoutställning. Det var såklart väldigt roligt för honom. För min del innebar det en heldag till med båda barnen, långpromenad i regnet med hunden, en bebis som ska äta konstant och en 2 1/2 åring som ska underhållas. Lucky me!
Men jag fick några timmars paus då mina föräldrar kom över en stund så att jag kunde besöka Manuel på fotoutställningen. Det var trevligt! Jag var dock på måttligt bra humör när jag väl kom fram till Eslöv. För att slippa risken att köra vilse ställde jag in min GPS. Det var bara det att min kära GPS lyckades lura mig till en helt annan liten håla än den jag faktiskt skulle till. Så istället för en halvtimmes resväg, så tog det en timme. Jo, det tackar man för!
 
När Manuel kom hem på kvällen var han trött efter en heldag på utsällningen. Och jag var trött efter en heldag med barnen. Två trötta irriterade småbarnsföräldrar en lördagkväll. Inte den bästa kombinationen!
 
Det var lördagen.
 
Söndag. Det är inte det att Meya är jobbigare än något annat barn. Hon är helt fantastiskt. Emellanåt. Hon beter sig bara precis som en 2 1/2 åring ska göra. Som ett monster. Herregud i himmelriket... som hon testar ens tålamod ibland! Man vill bara låsa in sig på toaletten och få en minuts lugn och ro. Från skratt och lycka till gråt och skrik på en sekund. Gud nåde den som inte gör exakt som hon vill att man ska göra! Tårarna rinner, skriket skär i öronen, dregglet droppar på golvet och hon slänger sig som en mask på marken. Varför? Ja... varför inte?
 
Ok, jag ska fasen lyckas göra nåt trevligt den här helgen tänker jag. Bestämmer mig för att baka macarons. Inte helt okomplicerat, men spännande med en ny utmaning. Det är bara det att om man ska laga perfekta macarons så bör man inte göra det samtidigt som man skalar potatis, lagar blomkålsstuvning och dukar bordet. Det gick inte helt oväntat åt skogen och jag fick tillslut slänga allt i soporna. Så istället för att kunna avnjuta nybakade godsaker denna afton, fick jag istället bara ett enormt berg med disk att ta hand om. Tack.
 
Det var söndagen.
 
Låt mig bara kortfattat säga att nu lägger vi den här fantastiska helgen bakom oss och hoppas på en betydligt bättre nästa vecka istället.
 
Over and out.
 
Helgens enda trevliga aktivitet... Manuel på fotoutställningen...
 


Mitt lilla liv / 11 Maj, 2014 - 21:00 / Mitt lilla liv
0 kommentarer

Fredagsutflykt...


På måndagar och fredagar är Meya hemma från förskolan. Dagarna blir ganska långa när man ska underhålla båda barnen under hela dagen. Man är lite trött i huvudet när Manuel kommer hem från jobbet. 
 
Dessa dagar är det extra skönt om man kan planera in någon trevlig utflykt. Och idag hade vi en sådan! 
 
Jag packade in båda barnen i bilen och åkte hem till Linda som fick hem en liten kattunge för 2 veckor sedan. Meya blev alldeles överlycklig i samma sekund som hon fick syn på lilla Tesla och lekte sedan för fullt med kattungen. Lite för intensivt emellanåt, vilket vi fick påminna henne om. (Lätt att säga till en 2 1/2 åring som precis har träffat sin nya bästa kompis!) ;)
 
Linda hade ordnat en riktigt mysig frukost med frallor, en massa pålägg, te, kakor, hemlagade macarons och bär. Väldigt gott och en helt perfekt fredagsutflykt! :)
 
 
 
 
Tesla är nyfiken på lilleman...
 
En väldigt glad Meya...
 
 




Mitt lilla liv / 09 Maj, 2014 - 19:45 / Meya
0 kommentarer

Teleborgs slott...


Det här året bestämde jag och Manuel oss för att inte köpa någon särskild födelsedagspresent till varandra. Istället har vi lagt undan en slant för att göra en trevlig övernattning tillsammans i sommar. Det är något som vi båda verkligen uppskattar. Att komma hemifrån en dag, äta och dricka gott och verkligen koppla av tillsammans. När man dessutom är småbarnsförälder tror jag att det är ännu viktigare att få sådana pauser. Dagarna är så vansinnigt intensiva med två småttingar hemma.
 
Vi har kollat runt på en del olika ställen och nu har vi bestämt oss och bokat den här lilla utflykten. Vi kommer att övernatta på Teleborgs slott som ligger i Växjö. Det ser väldigt fint och mysigt ut. Att bo på slott kan väl sällan bli fel eller?! :)
 
Så kul att ha sånt här att se fram emot! Jag längtar redan!
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 05 Maj, 2014 - 20:44 / Kärleken
1 kommentarer

Sommarkänslor...


Det är så härligt när vi nu börjar närma oss sommaren. Man vill passa på att njuta av värmen utomhus så fort man får chansen. Förvånas över hur länge det är ljust ute på kvällarna. Lämnar skorna kvar på hyllan och tassar ut barfota i trädgården. Börjar sova med öppet fönster för att få in den svala nattluften. Sommarkänslorna kommer smygandes. 
 
Maj månad har börjat så mysigt! Igår träffade vi Linda och Magnus hemma hos oss. Vi grillade och skålade med (för mig) årets första glas rosé.
 
Idag har jag varit en sväng på stan för första gången sedan lilleman kom till världen. Det kändes riktigt skönt att få en liten paus och komma hemifrån ett par timmar. Jag träffade upp några kollegor på en afterwork inne på möllan. Ett glas vin och en grillad hamburgare i solen. Inte helt fel en fredagkväll!
 
Nu fortsätter en helg med fler trevligheter och förhoppningsvis en massa sol!
 
 
 


 


 


Mitt lilla liv / 02 Maj, 2014 - 20:56 / Mitt lilla liv
0 kommentarer