Dagen han kom...


Ja, nu är han äntligen här. Vår lilla Leo. Jag gick 3 dagar över tiden innan det var dags, precis lika många dagar som med Meya. Jag känner mig så otroligt lättad att det är över och att allt gick bra på förlossningen. Det var verkligen något som oroade och stressade mig mycket dom sista veckorna av graviditeten. 
 
Allting började i onsdags när jag kände att vattnet gick klockan 02 på natten. Nästan direkt efter det började värkarna sätta igång, så någon mer sömn blev det inte för min del. På morgonen var det ca 7 minuter mellan värkarna och då ringde vi till BB i Lund. Vi fick beskedet att försöka stanna hemma och återkomma när det var 5 minuter mellan värkarna. 
 
Jag kämpade på här hemma och var uppe och gick mellan varje värk. Den här gången var jag fast besluten att det inte skulle ta lika lång tid som förra gången. Manuel lämnade Meya på förskolan som vanligt, gick en långpromenad med Akira och åkte och storhandlade. När han kom hem var det bara 4-5 minuter mellan värkarna och det gjorde fruktansvärt ont. Vi lyckades ändå få i oss lite lunch innan vi satte oss i bilen och körde in till Lund. 
 
Klockan var strax innan 14.00 när vi blev inskrivna på BB. Väl på plats fick vi komma in på vårt rum och man konstaterade att jag var 5 centimeter öppen. Värkarna kom tätt och gjorde väldigt ont, så nästan direkt fick jag både lustgas och morfin. En stund senare kom även min fantastiska epidural på plats och det kändes välbehövligt!
 
Det som kändes jobbigast förra gången var när det var dags att börja krysta och så kändes det även den här gången. Jag var rädd och ville bara att allt skulle vara över. Med gråten i halsen sa jag om och om igen till Manuel att jag inte ville vara med längre och att jag hellre ville ha kejsarsnitt. Det var naturligtvis inget alternativ och efter en del gråt och skrik, så kom äntligen lilla Leo till världen klockan 19.33.
 
Det var en helt fantastisk känsla när det var över och lillkillen fick ligga i min famn. Det var en sån lättnad som sköljde över hela kroppen och jag kände mig alldeles lycklig. Hela familjen fick sova över på patienthotellet och efter lunch på fredagen kände vi att det var dags att åka hem med vår nya familjemedlem.
 
Allt gick snabbare och smidigare den här gången, både under och efter förlossningen. Med Meya hade jag förvärkar hemma i 16 timmar och sedan var jag inskriven på BB i 17 timmar innan hon föddes. Med Leo hade jag 12 timmar förvärkar hemma och endast 5 1/2 timme på BB innan han föddes, så det gick betydligt snabbare den här gången.
 
Med Meya blev det också en jobbig start då hon fick ligga inne på neo första dygnet, amningen funkade inte, det var en stor omställning att plötsligt bli mamma och hormonerna rusade. Med Leo kändes allt så självklart direkt från början. Jag känner mig stabil och trygg med vår lilla pojke och allt flyter på som det ska.
 
Nu njuter vi för fullt av vårt lilla mirakel, som var älskad i samma sekund som han kom till världen.






 


Mitt lilla liv / 01 Mars, 2014 - 21:08 / Leo




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: