En spännande resa...


Det var länge sedan jag skrev en liten uppdatering om Meya. Det händer så mycket hela tiden att ibland glömmer man bort alla små framsteg som hon gör här i livet. Jag minns ju hur fascinerade vi var första gången hon rullade runt, hur kameran åkte fram för att dokumentera den första tan den som tittade fram och hur vi klappade händerna när hon började krypa.
 
Meya har varit ganska tidig med allt. Hon var så stark i nacken när hon var en liten bebis och höll huvudet stadigt väldigt tidigt. Hon var bara en dryg månad när hon rullade runt för första gången. Vid 6 månader satt hon stadigt för sig själv utan stöd. När hon var 7 månader var det dags för att börja krypa. 11 månader gammal kom dom första stapplande stegen.
 
Men något som Meya inte är särskilt tidigt med är det där med att prata. Hon verkar helt enkelt inte särskilt intresserad av det. Det enda hon säger är mamma, pappa och tack tack. Sen är hon nöjd och glad med det. Hon gör ju sig förstådd på andra sätt. Men även fast hon inte pratar, så förstår hon desto mer. Ibland kan man bli förvånad över hur mycket hon faktiskt förstår. "Hämta dina byxor Meya." "Kan du släcka lampan igen." mm.
 
Vem är Meya då?
 
Ja, ännu så länge skulle jag beskriva Meya som en ganska tuff och självständig liten tjej men som också kan vara väldigt blyg när det blir mycket folk. Hon kan leka med andra barn, men kan trivas lika bra med att sitta i ett annat rum och leka för sig själv eller bläddra i böcker. Hon kan sitta i soffan och titta på tecknad film en lång stund för sig själv. Alldeles förtrollad!  (Vilket är väldigt praktiskt om man t ex är ensam hemma och ska laga mat).
 
Det är spring i dom små benen och hon älskar att vara utomhus och klättra. Ibland blir man förvånad över hur hon lyckas ta sig över hinder som egentligen är alldeles för stora. Men hon lyckas tillslut och det kan hon tacka sin envishet för. För den här lilla tjejen är en envis sådan... det råder det inga tvivel om.
 
När man har spring i benen, är det inte konstigt att man faller ofta. Många små blåmärken har hon fått överallt. Men man hinner knappt fram för att trösta henne innan hon är uppe på benen igen och springer iväg som att inget har hänt.
 
Precis som när Meya låg i magen, är hon fortfarande en kvällsmänniska. Då är hon som piggast och vill springa omkring och busa för fullt. Hon älskar att sova och är till vår stora lycka väldigt morgontrött. Hon brukar somna mellan 20-21 och vaknar mellan 08-09 varje dag.
 
Hon älskar musik och att dansa. Då skiner hon upp och tittar på oss med lyckliga ögon innan hon börjar svänga runt i rummet. Antingen på egen hand eller så grabbar hon tag i oss och stampar runt i rummet med ett glädjeskrik. Ibland när jag sjunger för henne, blir hon alldeles tyst. Tittar på mig med en förundrad blick och lyssnar alldeles lugn och stilla.
 
Det är så spännande att se min flicka utvecklas till den fina lilla människa som hon är. Det är så spännande att se hur hennes egenskaper och personlighet långsamt träder fram. Det är en spännande resa som vi har framför oss och jag ser fram emot att lära känna Meya mer för varje dag som går.
 
 
 
 
Meya 1 1/2 år gammal...


Mitt lilla liv / 09 Juni, 2013 - 21:12 / Meya

Postat av: Camilla

Fin beskrivning av er dotter! Det blir säkert spännande att göra en avstämning då och då för att se hur personligheten utvecklas.. vilka egenskaper som växer starka och andra som förändras.

Svar: Tack! :) Ja, det ska verkligen bli en spännande resa att se vad det här kommer bli för en liten människa! :)
Linda...

2013-06-11 @ 11:43:17
URL: http://www.reloo.com



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: