Saknad...


Om du bara visste hur saknad du är älskade farmor.

Du är en så självklar del i mitt liv att ibland glömmer jag bort att du inte är här.
Du finns med mig. Alltid.

Men ibland blir man påmind om verkligheten och då hugger det till i bröstet. Saknaden.

Jag promenerade förbi ditt hem idag. Gick längs med stigen utanför. Jag minns inte när jag gick här senast. Plötsligt fick jag en klump i halsen och tårarna brände till.
Så många minnen. Så många vackra lyckliga minnen.

Fina fina du...

Det var alldeles för länge sedan jag såg dig. Det var alldeles för länge sedan vi pratade om livet. Alldeles för länge sedan du tog in mig i din trygga famn och log ditt finurliga lilla leende.

Jag vänder mig om och tittar. Som jag alltid gjorde.
Men det var alldeles för länge sedan du stod där på balkongen och vinkade efter mig.

Du är alltid med mig. Ibland känns det bara väldigt tungt farmor.

Men du är inte borta. Du är bara inte just här.





Mitt lilla liv / 26 Mars, 2012 - 16:04 / Mitt lilla liv




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: