Små kusiner...


Dagen började med ett möte på barnavårdcentralen för att väga Meya. Om hon inte hade gått upp i vikt till idag, skulle dom skicka oss vidare för att ta reda på om något var fel med lilltjejen. Så jag var lite nervös när jag skulle lägga henne på vågen.

Till min stora lättnad hade hon äntligen gått upp i vikt. Ganska mycket på endast fyra dagar till och med. Hon ligger fortfarande lite under kurvan, men nu är vi iallafall på väg åt rätt håll. Skönt!

Efter mötet åkte vi hem till min syster Kajsa som också är mammaledig just nu. Vi gick en skön långpromenad och åt lunch tillsammans. Det är så kul att vi är hemma båda två samtidigt! Om man inte känner någon alls på sin mammaledighet, så kan det nog lätt bli lite ensamt emellanåt. Men så kommer jag inte att känna som tur är!

Meya har ett gäng kusiner, men lilla Elly är den som är närmast i åldern. Endast 3 veckor skiljer mellan dom. Jag hoppas att dom kommer kunna växa upp tillsammans och leka för fullt. Jag har själv haft så mycket roligt tillsammans med mina kusiner och jag tror att Meya kommer kunna ha detsamma med sina. :)


Små kusiner...



Mitt lilla liv / 31 Oktober, 2011 - 19:50 / Meya
0 kommentarer

Söndagsvåfflor...


Vi glömde helt bort att det var dags att skruva tillbaka klockan en timme idag och sressade omkring för att hinna med allt imorse. Vi var väldigt tacksamma när vi efter ett tag insåg att vi hade en timme tillgodo. Hahah, hur det nu kan vara lyxigt att hinna med en dusch på morgonen och göra sig iordning i någorlunda lugnt tempo?!  ;)

Har känt mig väldigt trött och söndags seg idag. Det var riktigt tungt att gå upp med lillan den här natten. Kändes som att jag gick i sömnen när jag var uppe med henne. En ordentlig sovmorgon hade varit gudomligt! För att inte tala om att få sova en hel natt utan att behöva gå upp.

Dagens schema har som tur var inte varit alltför ansträngande! Vi har varit hemma hos våra vänner Linda och Magnus. Ätit goda söndagsvåfflor, druckit te och bara slappat. Skönt!
En alldeles lagom och trevlig söndagsaktivitet tycker jag!




Yoda väntar på att få smaka grädde...  :)



Mitt lilla liv / 30 Oktober, 2011 - 16:43 / Mitt lilla liv
2 kommentarer

Barndop...


Idag har vi varit på barndop. Inte för vår lilla tjej dock. Nej, idag var det dags för lilla Elias att döpas.

Jag och Manuel satte oss så långt bak i kyrkan som möjligt, så att jag kunde smyga ut ifall lillan skulle få en av sina skrik attacker. Men det kom aldrig något skrik. Trots att ceremonin tog nästan en timme. För att vara extra snäll sov hon nästan hela middagen efteråt också. Det tackar vi för!

Det blev en väldigt fin och lyckad dag iallafall. Både i kyrkan och middagen.

Vi kommer inte själva ha något dop för Meya eftersom vi inte är troende. Eventuellt kanske det blir någon form av namngivelse, men det är inget bestämt ännu. Det får i sådana fall bli lite längre fram. Just nu är man så trött att det finns varken tid eller ork att planera ihop något sådant.




Farshid & Frida väntar i kyrkan...


Alla tjejerna samlade...


Mitt lilla liv / 29 Oktober, 2011 - 21:20 / Mitt lilla liv
0 kommentarer

En vecka...


Fredag och jag har nu klarat första veckan ensam med Meya. Det har ju faktiskt gått väldigt bra!

Jag har börjat få kläm på en del under den här veckan. Jag vet hur jag ska göra för att få till en timmes extra sömn på morgonen, amningen fungerar bättre och om hon börjar bråka har jag mina tricks, jag vet vilka tider på dygnet hon skriker som värst, jag vet när hon sover djupt och jag vet när på dygnet jag eventuellt kan få några minuter över till annat.

Vi börjar långsamt lära känna varandra och hitta en rytm som fungerar för oss båda. (Och om det inte funkar för Meya, så är hon inte sen att säga till på skarpen!) 

Nu är iallafall första veckan avklarad och jag känner mig stärkt av att det här ska jag nog klara iallafall!

Kvällen kommer bestå av fredagsmys med hemlagad pizza, film och choklad!  :)





Förtjänar lite god choklad efter den här veckan... :)



Mitt lilla liv / 28 Oktober, 2011 - 19:06 / Mitt lilla liv
1 kommentarer

Akiras dagbok...


Kära dagbok.

Idag har lillasyster varit på besök i 3 veckor och jag funderar på när det är dags att lämna tillbaka henne. Jag hoppas verkligen inte att det här är något permanent. Jag tycker att det är mycket märkligt varför vi nu ska vakna och gå upp mitt i natten plötsligt. Min nattsömn blir väldigt störd av den här nya rutinen!

Jag förstår inte meningen med den här lilla människan. Antingen ligger hon och sover eller så skriker hon oförskämt högt. Då blänger jag på mamma och pappa och undrar vad jag har gjort för att förtjäna det här.

Jag förstår inte heller varför hon måste följa med överallt. Hon ska till och med följa med in i rastgården. Det är faktiskt en plats för mig och mina kompisar.


Ibland kommer det konstiga ljud från henne som resulterar i en mindre angenäm doft som sprider sig i rummet. Högst opassande tycker jag!

Jag tycker att det fungerade alldeles utmärkt innan hon kom in i bilden!

Nåja, mamma och pappa verkar väldigt glada (av någon anledning) och så länge dom fortsätter pussa på mig och fjäskar med massa extra tuggben, så får hon väl stanna kvar ett tag till!

Hej då!

/Akira


Akira studerar sin lillasyster...


Mitt lilla liv / 27 Oktober, 2011 - 22:08 / Akira
1 kommentarer

Lilla tjejen...


Idag var det dags för nytt möte på barnavårdcentralen. Eftersom Meya har legat på gränsen till för lite vad gäller viktökningen, så har vi träffats 2 gånger i veckan för att väga henne.

Jag har verkligen försökt proppa henne full med mat och kände mig ganska säker på att hon skulle gått upp ordentligt till idag. Det kändes därför lite extra tungt när jag la henne på vågen och såg att hon istället hade gått ner i vikt.

Det är inte utan att man känner sig lite hjälplös och frustrerad. Jag vet inte vad mer jag kan göra för att hjälpa henne. Lilla hjärtat!

Man brukar säga att man ger bebisen ca 3 veckor på sig att gå upp till sin födelsevikt, men Meya är knappt i närheten. Att hon dessutom går ner i vikt nu är inte alls bra. Vi har bestämt att utöver amningen så ska hon även få ersättningsmjölk 3 gånger om dagen.

Vi har en ny tid hos bvc på måndag och jag hoppas verkligen att hon har gått upp i vikt till dess. Om hon inte har det så får dom eventuellt skicka oss vidare för att kontrollera att det inte är något som är fel.

Det är säkert ingen fara, men man kan ändå inte låta bli att vara lite orolig. Min fina lilla tjej!



Mitt lilla liv / 26 Oktober, 2011 - 19:08 / Meya
0 kommentarer

Höstkläder...


I helgen fick vi några fina presenter av min faster Berit och min syster Anna. Virkade och stickade koftor till lilltjejen.

Det var perfekta presenter för nu börjar det bli betydligt kallare i luften och vi har faktiskt inte så många tjockare tröjor. Så dom kommer väl till pass!

Ännu så länge har det varit härligt höstväder och det har bara varit skönt att komma ut i solen på en långpromenad mitt på dan. Jag hoppas verkligen att vi inte får snö redan i november som vi fick förra året. Jag ser framför mig hur jag ska kämpa mig fram med barnvagn och hund genom snödrivorna. Nej tack, lite snö runt julveckorna hade varit trevligt, men sen räcker det för min del.

Håller tummarna för att det här vädret håller i sig så länge som möjligt istället! :)


Redo för höstpromenad...




Mitt lilla liv / 25 Oktober, 2011 - 14:25 / Meya
0 kommentarer

Slut på helgen...


När man är hemma och är mammamledig nu så glider dagarna ihop på något sätt. Man har knappt koll på vilken dag det är längre. Helgen känns ju fortfarande som helg, men det är mest för att Manuel är ledig då. Och för att man kan planera in annat med nära och kära.

Men idag känns det ändå lite extra att det är måndag imorgon för då börjar Manuel jobba på heltid igen efter sina dagar pappaledigt. Den här veckan jobbade han bara 2 korta dagar, så från och med imorgon börjar det på riktigt. Jag tänker inte ljuga om att det känns som att man har en liten utmaning framför sig. Hur man ska hinna med allt med en liten bebis, en hund och dom bestyr som fortfarande behöver göras i hemmet. (Att dessutom försöka hinna med sig själv just nu känns ganska avlägset för tillfället.)

Det gör ju inte saken lättare direkt att Meya hela tiden vill bli buren. Så fort vi lägger ner henne, börjar hon skrika vilket innebär att den effektiva tiden till allt annat blir ganska kort. Jag har redan börjat få lite ont i ryggen efter allt bärande. Det är tur att hon inte är så stor ännu! ;)

Idag har vi varit bjudna på söndagsmiddag hos mamma och pappa och det kändes väldigt skönt att inte behöva laga middag idag och dessutom få lite "bär" hjälp av min fina familj.


Meya på väg hem till mormor och morfar...


Mitt lilla liv / 23 Oktober, 2011 - 20:23 / Meya
3 kommentarer

Bortbjudna...


Idag var första gången som vår lilla familj var bortbjudna på middag. Det blir ju enklast till en början att bara bjuda hem vänner och familj när man har en så liten bebis, men ikväll var det alltså vår tur att bli bortbjudna till våra vänner Louise och Peter.

Även fast man är konstant trött, så var det väldigt skönt att komma bort lite från lägenheten. Känns som att den är det enda jag har sett den senaste 2 1/2 veckan.

Att göra sig iordning nu tar av någon anledning dubbelt så lång tid än vad man tänkt sig. Så naturligtvis kom vi lite för sent till middagen. Skönt med andra förstående småbarnsföräldrar som vet precis hur det är! ;)

Vi har konstaterat att Meya är en väldigt kvällsaktiv tjej, vilket gör middagar lite smått komplicerade. Hon vill absolut inte ligga ner i sin säng vilket hon tydligt och högt förklarar för oss när vi väl försöker. Nej, hon vill vara i famnen och ingen annanstans. Detta innebär att våra kvällsmiddagar oftast funkar så att den ena får äta färdigt sin mat först för att sedan ta bebisen så att den andra kan äta. Jag hoppas att detta är en högst tillfällig lösning!

Trots kvällshumöret skötte sig Meya helt ok ikväll. Så länge hon får vara med och ligga nära, så brukar det ju gå bra! :)







Mitt lilla liv / 22 Oktober, 2011 - 23:26 / Meya
0 kommentarer

BVC...


Idag var det dags för vårt första möte på barnavårdcentralen. Eller ja, vårt första möte var ju egentligen ett hembesök i tisdags. Men den här gången var det vår tur att besöka centralen.

Det verkar som att lillan inte riktigt vill gå upp i vikt. Ännu så länge är det ingen större fara och hon går åtminstone inte ner i vikt längre. Men nu är det dags för vikten att börja vända åt andra hållet och det går trögt just nu. Jag ammar allt vad jag kan och därför känner man sig lite hjälplös emellanåt när det ändå inte ger några resultat på vågen.

Det känns som att det kommer bli ganska många möten på bvc den närmsta tiden. Men så fort allt stabiliseras blir det nog inte lika ofta. Den här veckan har vi träffats 2 gånger och nästa vecka kommer vi träffas 2-3 gånger beroende på hur det ser ut med vikten.

Vi ska hjälpa henne lite på traven och även ge ersättningsmjölk efter vissa måltider. Så den här helgen ska det ätas ordentligt så att vi får lite bättre resultat till nästa möte som är redan på måndag.




Mitt lilla liv / 20 Oktober, 2011 - 12:43 / Meya
0 kommentarer

Home alone...


Idag har Manuel varit på konferens med jobbet, vilket innebär att det var min och Meyas första dag ensamma. Bara jag och lilltjejen. Det kändes lite konstigt när han åkte imorse. Vi har ju varit ett stort stöd för varandra under dom här 2 veckorna och vi har båda verkligen haft fullt upp.

Det har gått bra idag, men visst känner man av att det är en större utmaning när man plötsligt är ensam med allt. Lilltjejen tar mer tid än jag trodde och det fick jag känna av även idag. Jag hann bara äta frukost, gå ut på långpromenad med lillan och Akira, vila en timme, äta lunch och såklart amma/underhålla Meya. Sen var det plötsligt eftermiddag. Jag antar att när man väl får in lite bättre rutiner, så blir man också mer effektiv och förhoppningsvis får över lite tid till annat också.

På eftermiddagen kom min mamma över en stund också och hjälpte till att ta Akira på en promenad och passa barnbarnet lite så jag hann ta en ordentlig dusch. Skönt att ha mina föräldrar så nära och skönt att veta att man alltid kan få lite hjälp om man skulle behöva. Det är värt otroligt mycket! :)

Ikväll har vi haft besök av Linda och Magnus. Vi hade en lugn mysig kväll med lite ostbricka och ett glas vin. Som jag har längtat efter det under graviditeten! ;)







Mitt lilla liv / 19 Oktober, 2011 - 22:51 / Mitt lilla liv
0 kommentarer

Debut i fotostudion...


Vi konstaterade för länge sedan att Meya kommer att bli en väldigt väl fotograferad bebis. Det blir lätt så när ens pappa är fotograf och jämt och ständigt går omkring med en kamera på axeln. Det är lika bra att vänja sig från början! ;)

Igår gjorde Meya sin debut i fotostudion. Det var dock inte helt populärt. Hon skrek sig igenom större delen av fotograferingen och blev inte nöjd förren vi bäddade ner henne ordentligt under filten igen. Att fotografera en bebis som inte är på humör måste vara en av dom största utmaningarna för en fotograf!

Vi får göra ett nytt försök här hemma när hon är på lite bättre humör. Dom flesta bilder bestod mest av konstiga grimaser på lilltjejen, men ett par bilder blev helt ok iallafall.








Mitt lilla liv / 18 Oktober, 2011 - 17:44 / Meya
2 kommentarer

Storbesök...


Oj, det blev visst inte ett enda inlägg i helgen. Förstår verkligen inte var tiden tar vägen. Det är fullspäckat schema hela tiden och man får prioritera vad som ska hinnas med. Vissa dagar hinner man inte ens med att ta en dusch?!

I helgen har vi haft storbesök av Meyas farmor. Hon bor i Småland så det blir ju ett litet avstånd. Men vi får försöka lösa det med fler besök här hemma och att vi får åka lite oftare till Småland. Det är ju så kul om man får ha en bra kontakt med sina mor och farföräldrar. Jag vet själv hur mycket det har varit värt och vilken underbar relation man kan ha med sina mor och farföräldrar.

Helgen har varit lugn med god mat, film på kvällen och härliga höstpromenader i solen. Där emellan en hel del ammande, blöjbyten och barnskrik. ;)

Natten till söndagen fick jag plötsligt feberfrossa och låg och skakade. Manuel försökte värma mig, men tillslut fick jag gå upp mitt i natten och ta en varm dusch. Frossan fortsatte under hela söndagen och jag låg mest i soffan under dubbla täcken och var inte alls särskilt roligt sällskap.

Tankar om eventuell mjölkstockning eller livmoderinflammation dök upp i huvudet, men jag bestämde mig för att avvakta och idag känns det lite bättre. Hoppas att det fortsätter åt rätt håll!


Farmor och Meya...


Mitt lilla liv / 17 Oktober, 2011 - 20:20 / Mitt lilla liv
0 kommentarer

Morgongos...


Jag antar att det är hormonerna som spökar med mig fortfarande... men jag kan känna mig lite sorgsen emellanåt när jag tittar på lillan. Hon är så liten och gudomligt söt och så plötsligt tänker jag på att hon inte kommer vara så här liten och mysig alltid. Hon kommer att bli större och det kommer att gå av bara farten.

Hon kommer inte vilja ligga kvar och sova på mitt bröst längre. Hon kommer börja gå och säga "nej" till allt. Hon kommer att bli tonåring med allt vad det innebär. Hon kommer börja bestämma och fatta egna beslut. Hon kommer ta studenten och flytta hemifrån. Hon kommer kanske få uppleva allt det här som jag skriver om nu.

Ja, jag vet hur sjukt det låter! Hon är ju bara 1 vecka gammal! Men när jag tänker på det, så blir jag lite ledsen. Vill att hon alltid ska vara så här liten och underbar. Länge länge...

Jag antar att varje period i livet har sin charm. Alla föräldrar säger ju det iallafall. Och hur gosig hon än är idag, så kommer säkert nästa steg i livet bli underbart på sitt sätt.

Men jag förstår verkligen vad folk menar när dom säger "Passa på att njut för fullt nu!"


Hur gosig kan man vara på morgonen egentligen...? :)



Mitt lilla liv / 14 Oktober, 2011 - 13:34 / Meya
0 kommentarer

Gravidmagen...


Bara för att bebisen är ute betyder det dessvärre inte att magen är borta. Direkt efter förlossningen ser det ju fortfarande ut som att man är höggravid. Sedan drar den successivt in sig igen. Men det kan ta tid såklart.

Den totala viktuppgången för mig den här graviditeten blev + 17 kg. Det är nog en ganska normal viktuppgång. Varken extremt låg eller hög.

Idag är det exakt en vecka sedan förlossningen och jag ställde mig på vågen imorse. Jag hade då gått ner 7 kg. Så nu är det "bara" 10 kg kvar!  ;)

Jag har nog en ganska realistisk bild av hur det kommer vara att komma i form igen. Jag känner ingen större stress. Mitt mål är att vara tillbaka till ordinarie vikt till början av nästa sommar. Det har tagit 9 månader att gå upp alla dom här kilona, så jag förväntar mig inte att det ska ta en vecka att bli av med dom igen.

Något som jag är väldigt tacksam för dock är att jag slapp få några bristningar och strimmor på magen. Jag har smörjt in mig ordentligt varje kväll, men det är såklart svårt att säga om det har hjälpt något. Jag tror att jag i första hand får tacka min kära mor för bra gener! ;)


En vecka innan förlossningen...


En vecka efter förlossningen...


Mitt lilla liv / 13 Oktober, 2011 - 17:56 / Mitt lilla liv
0 kommentarer

Babyblues...


Babyblues kallas det när man kommer in i en period av nedstämdhet efter förlossningen. Oftast slår det till några dagar efter förlossningen och nästan 70-80 % av alla nyblivna mammor drabbas av det.

Hormonerna rusar och man står inför stora omställningar efter förlossningen. Både praktiskt och fysiskt. Ofta kan man uppleva en oro, ledsamhet, frustration, humörsvängningar och utmattande trötthet.

Jag skulle nog säga att min babyblues började redan dagen efter förlossningen. Vi fick ju en tuff start när lillan fick vara inne på neo första dygnet. Det kändes så fel att inte ha henne hos mig. Och när jag väl hade henne hos mig så kämpade vi med amningen. Hon ville inte ta bröstet och grät av frustration. Jag gjorde detsamma.

Jag kände mig utanför på något sätt. Jag fick inte mysa med henne som jag önskade, utan allt handlade om praktiska detaljer runt omkring. Jag var så trött, öm efter förlossningen och det gjorde så fruktansvärt ont att amma. Tårarna började bara rinna helt plötsligt.

Manuel försökte stötta mig allt han kunde och när han såg att tårarna började bränna klappade han om mig och la lillan i min famn.

En del mammor kan under den här perioden också uppleva att man har svårt att ta sitt barn till sig. Det här är jag dock tacksam att jag inte behövt uppleva. Jag tog till mig lilla pyret så fort hon var född. Jag trodde inte att jag skulle känna så, men hon var älskad i samma stund som hon kom till världen. Det är nästan konstigt hur man kan älska en liten människa så mycket... på så kort tid!

Nu är vi hemma och börjar komma in i lite rutiner. Vi är båda trötta, men försöker hjälpa varandra så gott det går. Amningen har äntligen börjat fungera bättre och hormonerna är i lite bättre styr nu.

Även fast Manuel tittade på mig i soffan för en liten stund sedan och undrade varför jag grät. Jag slet blicken från Meya och tittade på honom med tårar i ögonen och skrattade åt mig själv ... "Hon är så fiiiiiiiin!" ;)



Mitt lilla liv / 12 Oktober, 2011 - 16:05 / Meya
0 kommentarer

Besökare...


Även fast lilltjejen mestadels äter och sover så rusar timmarna förbi varje dag. Det känns inte som att man gör sådär vansinnigt mycket egentligen, men ändå är det precis att tiden räcker till.

Det är såklart många som är nyfikna på lilla nykomlingen och ännu så länge har vi haft någon besökare varje dag. Det är så kul att få visa upp lilla tjejen. Som alla föräldrar tycker man såklart att ens bebis är det vackraste lilla mirakel man någonsin sett! ;)

Igår hade jag en av mina systrar på besök tillsammans med hennes familj. Meya fick träffa sina två kusiner för första gången. Även fast hon sov 99 % av besökstiden!

Idag har jag haft några tjejkompisar på besök. Vi åt lunch tillsammans och fikade sen med te och nybakade blåbärmuffins (fråga mig inte hur jag orkade stå och baka nu mitt i allt!).

Man är såklart vansinnigt trött, då lillan ska äta var tredje-fjärde timme. Försöker vila någon timme på dagen också så att man ska orka ta sig upp på natten.

Imorgon ska vi ha "besökstopp" och bara försöka ta det lite lugnt tillsammans.


Tjejerna på besök...  :)


Meya sover sig igenom alla besöken...


Nybakade muffins...


Några fina blommor som vi har fått...



Mitt lilla liv / 11 Oktober, 2011 - 16:56 / Meya
0 kommentarer

Storasyster...


Det är inte bara en stor förändring för mig och Manuel att ha blivit föräldrar. Vi har ju en familjemedlem till i det här hemmet. En väldigt viktig sådan. Vår lilla Akira!

Akira som nu har blivit storasyster och kommer att få dela på uppmärksamheten från och med nu.

Det är så viktigt att det här kommer funka bra. Man vet ju aldrig säkert hur en hund kommer att reagera inför en ny familjemedlem.

Jag och Manuel har pratat mycket om hur viktigt det är att Akira inte hamnar i kläm. Hon måste fortfarande få den motion som hon behöver. Hon måste få träffa andra hundar, få träna och aktiveras, vara med på utflykter och få massa gos i soffan som vanligt.

Jag är helt övertygad om att det här kommer att gå hur bra som helst!


Vi filmade det första mötet med Akira och Meya igår när
mormor och morfar var på besök...




Mitt lilla liv / 09 Oktober, 2011 - 22:20 / Akira
3 kommentarer

Hemma...


Efter 2 1/2 dygn på BB, så kände vi att det var dags att bege oss hemåt. Manuel fick ju inte stanna kvar över natten och jag delade rum tillsammans med en annan tjej. Meya mådde bra igen, allt var stabilt och alla värden såg ut som dom skulle. En frisk och nöjd liten bebis helt enkelt!

Vi kämpar fortfarande med amningen, men jag kände att det kan jag lika gärna fortsätta med hemma där jag kan sitta i lugn och ro istället.

Så igår packade vi ihop alla våra saker och promenerade långsamt hemåt. Det var en lite läskig känsla att lämna tryggheten på BB, för att klara allting själva på egen hand. Lite läskigt, men väldigt spännande. Alla har varit så trevliga och hjälpsamma både på förlossningen och på BB här i Malmö. Jag har verkligen ingenting att klaga på!

Även fast vi är trötta, så har allt gått väldigt bra här hemma. Vi börjar så smått komma in i någon form av rutin. Meya sover och äter mest. Hon är så söt. Både jag och Manuel går och beundrar henne så fort vi får chansen. Det mysigaste är att ha henne liggande som en liten groda på bröstet. Pussa på det lena lilla huvudet och lyssna på hennes mysiga små andetag.

Idag har vi haft våra första besökare. Ingen mindre än väldigt stolta mormor och morfar. Dom hade också med sig Akira som fick träffa sin "lillasyster" för första gången. Hon nosade ordentligt på lillan och gick sedan och la sig. Jag tror att Meya fick godkänt! ;)


Mormor och morfar...


Manuel lyckades fånga Meyas första leende
som kom i morfars famn...




Mitt lilla liv / 09 Oktober, 2011 - 20:51 / Meya
0 kommentarer

Förlossningen...


Det var i tisdags på kvällen som värkarna satte igång ordentligt. Vi ringde in till förlossningen vid 23:00, men fick då beskedet att vi skulle vänta lite till och försöka vila. Någon vila blev det dock inte för min del. Jag kämpade med värkarna hela natten och när klockan blev 07:00 på morgonen var jag tvungen att väcka Manuel så att han kunde hjälpa mig igenom värkarna.

Några timmar senare ringde vi till förlossningen igen och fick då grönt att komma in till BB i Malmö (Lund som vi hade tänkt oss från början hade fullt).

Klockan var 11:00 onsdagen den 5 oktober när jag blev inskriven på BB.

Efter ett tag fick jag ta ett varmt bad. Dom hade gjort så fint där inne med tända ljus, lugn musik och varsitt vinglas med äppeljuice. Det var riktigt skönt att ligga där i vattnet och jag blev nog liggande i nästan 2 timmar.

Värkarna blev kraftigare hela tiden och därför kändes det otroligt tufft när dom kollade mig ca 5 timmar senare och konstaterade att jag inte hade öppnat mig något mer sedan förra gången. Jag fick då beskedet att ta en promenad i parken och om det inte hjälpte skulle jag eventuellt få sova hemma på natten.

Det var absolut inte aktuellt tyckte jag och därför gick vi en timmes promenad i parken i rask takt för att sätta igång eländet ordentligt. Jag försökte gå uppför varenda trappa och uppförsbacke jag såg. Detta gjorde att värkarna snabbt blev ännu kraftigare och tillslut gjorde det så ont att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna.

Tillbaka på förlossningen konstaterade man dock att promenaden hade gjort nytta och att jag fick stanna kvar. Vid det här laget gjorde värkarna så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag kunde inte slappna av eller koncentrera mig, kunde knappt andas och kunde absolut inte lyssna på något Manuel försökte säga till mig. Jag var så trött i kroppen att jag bara skakade och lustgasen gjorde ingen som helst nytta heller.

Det var en himla tur att jag lyssnade på min barnmorska och bestämde mig för epidural i det här läget. Narkosläkaren kom inom 10 minuter och när epiduralen väl började verka så kändes det helt gudomligt! Vilken frihet! Äntligen kunde jag slappna av, få i mig lite mat och jag kände mig som en människa igen.

Jag och Manuel fick till ett väldigt bra samarbete under värkarna. Jag satt mycket på en pilatesboll och lutade mig mot sängkanten. När värken kom tog jag lustgasen, medan Manuel försiktigt masserade mig på ryggen, påminde om andningen och hjälpte till att räkna ner tiden. Efter värken strök han tunga händer längs med ryggen och påminde mig om att ta en djup suck. Vilken tur att jag hade honom vid min sida hela tiden!

Klockan var strax efter 03:00 på torsdagen när det blev dags att börja krysta. Den biten skrämde mig oerhört och rädslan gjorde att jag höll igen och inte vågade krysta ordentligt. Det gjorde fruktansvärt ont! Efter ca en halvtimme fick barnmorskan säga till mig ordentligt "Linda, nu är det väldigt trångt för din bebis...du måste hjälpa henne nu!"
Då insåg jag att det fick helt enkelt göra så ont som det ville och med ett vrålskrik och fyra personer runt mig som hejade vilt, så kom äntligen lilla Meya ut torsdagen den 6 oktober 03:40.

Jag hade då varit inskriven på BB i ca 17 timmar och innan dess hade jag haft kraftiga värkar i ca 16 timmar. Det är inte konstigt att jag var så trött att jag bara skakade.

Det var en overklig känsla att få upp lilltjejen på bröstet efteråt. Är hon verkligen min? Har vi gjort det här? Så fantastiskt!

Det dröjde dock inte länge innan man tog henne ifrån mig och försvann ut från rummet. Manuel följde också med. Hon hade tydligen vätska i lungorna och behövde komma in på neonatal avdelningen. Det kändes konstigt att inte ha henne hos mig och jag blev såklart orolig över vad som hände. Ett tag försvann även barnmorskorna ut från rummet och jag blev liggande där helt ensam. Det är kanske inte så konstigt att tårarna trängde fram igen.

Lilltjejen blev liggande på neonatal ett dygn. Jag fick komma in till BB och Manuel fick sova hemma. Men under dagtid fick vi vara hos henne hur mycket vi ville. Jag tyckte så synd om henne där hon låg helt ensam med massa slangar överallt. Hon blev dock snabbt bättre och på fredagen blev hon utskriven och fick komma in till oss på BB.
Vilken start hon fick stackaren!

Vi njuter för fullt nu och det är knappt att man förstår att det här är sant. Vill ha henne nära hela tiden. Man kan inte låta bli att bara beundra det lilla miraklet. Alla berättar hur fantastiskt det är, men jag kunde inte förstå det helt förrens jag själv låg där med ett litet litet knyte på bröstet. En liten underbar människa som vi har skapat och som ligger och gnyr och andas lätta små andetag. Världens finaste lilla tjej!



Mitt lilla liv / 08 Oktober, 2011 - 11:18 / Meya
6 kommentarer

Välkommen till livet...


Vi välkommar vår lilla tjej Meya till världen!

Född 6 oktober 2011 klockan 03:40.

Det här är första dagen av resten av ditt liv... :)

 

 



Mitt lilla liv / 06 Oktober, 2011 - 19:21 / Meya
15 kommentarer

På väg...


Efter ca 16 timmars förberedande värkarbete är vi nu äntligen på väg in till BB...



Mitt lilla liv / 05 Oktober, 2011 - 11:03 / Meya
11 kommentarer

Vecka 40...


Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten.

Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt. Nu är det trångt därinne.

Har barnet inte kommit än? Känns det frustrerande? Ta det lugnt. Även om det känns omöjligt, försök fokusera på något annat än förlossningsdatumet. En graviditet varar allt från 37 veckor till 41 veckor + 6 dagar.

Passa på att vila och äta mycket kolhydrater innan förlossningen så kommer du att orka bättre. Sov, sov, sov eller vila om du inte kan sova! Du behöver alla krafter. Under det aktiva skedet av förlossningen gör du av med lika mycket kalorier som en maratonlöpare gör av med varje timme. Dessutom kanske du kommer att vara vaken i ett dygn kring förlossningen.

 



Mitt lilla liv / 03 Oktober, 2011 - 19:21 /
0 kommentarer

I väntans tider...


Måndag den 3 oktober. Den stora dagen då lilltjejen är beräknad. När vi fick det här datumet på vårt första ultraljud, kändes det som en hel evighet tills dess. Men nu är dagen här. Nu är det bara till att vänta och se hur punktlig den här lilla tjejen vill vara.

Dom säger ju att förstföderskor ofta går lite över tiden och så verkar det väl bli även i det här fallet. Inatt låg jag dock vaken någon timme pga förvärkar och ett tag trodde jag nästan att det var på gång. Men som vanligt lugnade det ner sig framåt morgonen. Just nu känns det som att det aldrig kommer sätta igång på riktigt. Man bara väntar och väntar.

Man får råd från nära och kära om vad man ska göra för att hjälpa till att sätta igång förlossningen. Allt från att vara väldigt aktiv, till att bara vila ordentligt, att ha sex och äta en massa ananas och/eller hett kryddad mat osv. Jag vet inte riktigt om jag tror på alla huskurer. Jag tror att lillan kommer ut när hon helt enkelt känner sig redo för det.

Jag och Manuel har dokumenterat min växande mage med 5 veckors mellanrum och det är faktiskt riktigt kul att ha som minne. När man tittar på dom första bilderna så ser man så himla smal ut. Minns knappt att man har haft en så smal mage (och förhoppningsvis kommer att få igen!)  ;) Den senaste bilden tog vi igår och nu när man ser alla bilderna bredvid varandra - så inser man hur gigantisk man hunnit bli under dom här 40 veckorna.

Det är fascinerande vad vår kropp är kapabel till!


Vecka 15                                           Vecka 20


Vecka 25                                   Vecka 30


Vecka 35                                     Vecka 40



Mitt lilla liv / 03 Oktober, 2011 - 10:49 / Meya
0 kommentarer

Söndagsbak...


Manuel var riktigt hurtig imorse och startade dagen genom att vara ute och springa i Bokskogen.

Jag startade också dagen ganska bra och gick en långpromenad med Akira i parken. Men efter en timmes promenad blev jag väldigt trött i svanken. Det är tungt nu!

Väl hemma funderade jag på vad jag skulle hitta på dagen till ära. Kom då på den inte fullt lika nyttiga aktiviteten... baka kanelbullar! ;)

Men oj, vad gott det blev! Nybakade kanelbullar och en kopp te på balkongen är väl aldrig fel?! Nu är frysen också laddad med ett gäng bullpåsar, så man alltid är redo att ta emot fikasugna gäster!




Mitt lilla liv / 02 Oktober, 2011 - 18:15 / Mitt lilla liv
0 kommentarer

Sommarvärme...


Man kan inte tro att det är den 1 oktober idag. Vilken sommarvärme det har varit dom senaste dagarna! Jag fick gräva fram mina sandaler ur garderoben igen.

Jag hoppas verkligen att det här vädret håller i sig så länge som möjligt och att hela oktober blir lika underbart fin! :)

Idag har jag varit nere i Klagshamn med familjen. Vi satt vid deras hodda vid vattnet och njöt av solen, fikade och pratade. Det har varit helt vindstilla idag och vattnet var alldeles spegelklart. Så himla avkopplande och skönt!

Min syster var också där med sina små barn Jakob och lilla Elly som bara är 2 veckor gammal. Snart kommer kusinen också och gör dom sällskap. Jakob fick åka en sväng med båten tillsammans med mormor och morfar, medan jag och Kajsa tog en skön promenad längs med vattnet.

En underbart fin höst (sommar?!) dag! :)




Akira njöt också av solen...


Nu är jag redo att bli av med den här magen...  ;)



Mitt lilla liv / 01 Oktober, 2011 - 17:21 / Mitt lilla liv
0 kommentarer