Frustration...


Idag har jag känt mig frustrerad, trött och uppgiven.

Nytt möte på barnavårdcentralen. Dags att väga Meya igen. Måste komma upp i en bra kurva. Måste gå upp, upp, upp...

Jag visste att hon skulle ha gått upp i vikt, för det känns som att hela dagarna består av att mata henne. Lägger henne på vågen och en uppgiven frustration rusar genom kroppen.

Gått ner i vikt. Igen. Varför? Vad gör jag för fel? Eller är det något fel med min lilla bebis?

Min barnmorska kliar sig i huvudet och tittar sedan allvarligt på mig. "Nu har vi försökt det här i en månad Linda, det funkar inte längre. Nu måste vi få upp henne i vikt."

Vi bestämmer att börja ge henne flaska. Att ge ersättningsmjölk så att vi kan kontrollera exakt hur många milliliter hon får i sig. Åtminstone tills allt är stabilt. Eventuellt hyra en bröstpump för att hålla produktionen vid liv. Ta ställning till om jag ska fortsätta amma eller inte.

För första gången började tårarna rinna. Jag visste att amningen kunde vara svår, men jag visste inte att det skulle vara så här jobbigt. Ömma såriga bröst, tårfyllda smärtfulla amningsförsök, mjölkstockning, febefrossa, bröstpump, amningsnapp, en skrikig bebis som inte vill ta bröstet. Det har varit en ständig kamp i en hel månad nu. En kamp med förhoppningen om att allt ska lösa sig tillslut. Men jag verkar inte kunna ge vad min lilla tjej behöver. Och det känns som ett misslyckande.

Jag vet att jag inte ska känna så. Jag vet att det inte är mitt fel. Jag vet att jag har gjort allt jag kan. Jag trodde inte att jag skulle känna så här starkt, men det gör jag. Man vill ju bara sitt barns bästa.

Det var en något bitter men samtidigt skön känsla när Meya fick nappflaskan för första gången idag. Hon tittade fundersamt på mig och rynkade ögonbrynen, men när hon väl förstod vad hon skulle göra så mumsade hon i sig hela flaskan i ett nafs.
Mätt och nöjd somnade hon sen i min famn.



Mitt lilla liv / 09 November, 2011 - 18:10 / Meya

Postat av: idan

Hej! Här kommer lite peppning från en som varit med om exakt samma sak! Jag körde också med bara amning i en månad. En månad utav oro, ångest och en bebis som inte gick upp i vikt. Och så för tre veckor sen började jag med flaska och när min lille Sigge efter en vecka inte ville ta bröstet alls fick jag ännu mer ångest.

Men idag känns det så jäkla bra. Han har gått upp ett halvt kilo och han älskar flaskan.

Detta har gjort att jag känner mig så mycket gladare och lugnare, absolut det bästa beslut jag fattat.

Jag håller tummarna att det ska gå bra och kännas lika bra för dig som för mig.

Stor kram!

2011-11-10 @ 10:50:55
URL: http://helajavlajag.blogg.se/
Postat av: Linda

Tack snälla för pepping! Det är alltid skönt att höra från andra som varit med om samma sak!



:)



Kram!

2011-11-10 @ 15:37:23
URL: http://mittlillaliv.se



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: