Förlossningsrädsla...


Nu är det inte lång tid kvar. Det känns så overkligt att om några veckor väntar ett helt annat liv. En liten flicka ska komma till världen. Jag och Manuel ska bli föräldrar. Det är så stort att jag har svårt att försöka föreställa mig hur det kommer att bli.

Manuel börjar bli otålig och tycker att det är dags för lilltjejen att komma ut nu. Han tycker att vi har väntat länge nog.

Jag tänker på det lilla livet i magen varje dag. Är så nyfiken på vem hon är och hur hon ser ut. Men jag är inte fullt lika otålig ännu så länge. Samtidigt som jag känner mig väldigt spänd och förväntansfull, så kan jag inte riktigt komma ifrån den rädsla och oro som jag känner inför förlossningen. Den rädsla som jag upplevt så länge jag kan minnas och som jag har försökt att inte tänka så mycket på under graviditeten.

Men nu kan jag inte skjuta undan det längre. För faktum är att lillan hade kunnat komma vilken dag som helst nu. Verkligheten lurar bakom hörnet och det finns inget jag kan göra för att undvika det.

Jag vet att jag kommer klara det. Det gör vi ju alla. Vi klarar det. Men jag känner mig inte mindre rädd för det. Jag vet att det kommer göra fruktansvärt ont. Jag vet att det finns mycket som kan hända under förlossningen och det finns mycket som kan gå fel. Jag bara hoppas att jag kanske har sådan tur att jag trots allt får gå igenom en relativt "normal" förlossning.

Jag vet att det är normalt att vara rädd. Jag vet också att jag inte får låta rädslan ta över. För då kommer jag att spänna mig och kämpa emot min egen kropp vilket bara skulle göra förlossningen jobbigare. Jag vet att min kropp klarar det här och att jag måste lita på mig själv.

Men det är en sak att veta allt det här och att uppleva det i verkligheten för första gången.

Jag är glad att jag har Manuel. Jag vet att han kommer att vara ett stort stöd under förlossningen. Han är lugn och trygg och det kommer jag behöva för att inte tappa bort mig själv i all smärta.

Jag har försökt att förbereda mig så mycket jag kan. Jag ställer massor med frågor till min barnmorska, familj och vänner. Jag försöker träna och tänka på andning och avslappning. Vattengymnastik med förberedande övningar inför den stora dagen. Snart ska vi börja på föräldrautbildningen. Jag försöker läsa böcker där jag kan få så mycket information som möjligt.

Vi kvinnor tycker oftast inte om att förlora kontrollen helt och hållet. Och det är ofta det som händer under förlossningen. Vissa delar kan vi kontrollera, men vissa delar har vi ingenting att säga till om. Den känslan att vara helt hjälplös är ganska skrämmande.

För min del känns det som att ju mer förkunskap jag har inför den här dagen, desto mer kanske jag kommer känna att jag fortfarande har lite kontroll över situationen. Kontroll på det sättet att jag vet och förstår vad som händer med mig och min kropp åtminstone.

Jag tar en dag i taget. Försöker intala mig själv att jag är stark och att jag kan lita på min kropp! Det kommer att gå bra!

Du är välkommen till världen när du känner dig redo mitt lilla hjärta!




Barnaboken av Anna Wahlgren
Att föda av Gudrun Abascal
Föda utan rädsla av Susanna Heli



Kan verkligen rekommendera boken "Föda utan rädsla" om man har sådana känslor inför förlossningen.
Jag kände att jag fick massa bra tips och råd och jag förstod att jag måste ändra mitt sätt att tänka kring förlossningen.
För det vet vi väl alla... att vi kan komma långt med tankens kraft!  :)


Mitt lilla liv / 31 Augusti, 2011 - 21:18 / Meya

Postat av: Madde

När det väl händer så kör man bara på då har man inte så mkt tid o tänka över saker då litar man på sin magkänsla att man klarar det o lyssnar på barnmorskorna + sin egen kropp:)

Det kommer gå jättebra!

2011-08-31 @ 23:12:34
URL: http://tjockisbullen.blogg.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: