Höstbarn...


Det blir många promenader för mig och småknoddarna. Jag älskar verkligen hösten. Den kan vara så underbart härlig! 
 
Men ibland svär jag och muttrar över vädret också. När man måste ut med vagnen i ösregnet för att hämta Meya på förskolan och sedan gå en långpromenad med Akira. Blött, kallt och blåsigt. Det har varit ganska många sådana dagar den här hösten.
 
Men man får försöka passa på att njuta av dom dagar som visar sig från sin bättre sida. Mina små höstbarn gnäller nästan aldrig när vi är ute. Dom vet att vi måste (det är bara att vänja lilleman vid våra rutinerna) och vi försöker alltid göra det bästa av promenaderna. Ett obligatoriskt stopp på någon lekplats är ett måste för att hålla alla nöjda och glada. 
 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 23 Oktober, 2014 - 20:38 / Lilleman
0 kommentarer


Moving on...


Dom senaste 2 veckorna har varit så himla trista. Som ni nog har förstått av mina inlägg. ;)
 
Allt trevligt som har varit inbokat har fått ställas in och jag har ärligt talat känt mig ganska uttråkad på sistone.
 
Men nu får det vara slut på det där. Trots att näsorna fortfarande rinner lite, så tänker jag härmed friskförklara mig. Nu är det dags att gå vidare! 
 
I söndags var jag på kurs hos Ultimate Cake och tränade på att bygga en våningstårta. Det är något jag velat göra länge, så det kändes riktigt kul! Det är så skönt att kunna få sitta några timmar i lugn och ro och pyssla med sånt här. När jag bakar och modellerar hemma kan man inte låta bli att alltid känna sig lite stressad. Och då blir det inte heller att man njuter på samma sätt. 
 
Ikväll har jag varit på en föreläsning och lyssnat på Per Jensen som är etolog. Det är ett stort namn inom hundvärlden och vi läste flera av hans böcker under min utbildning, så det var kul att se honom live. En väldigt intressant föreläsning!
 
Veckorna framåt bjuder på fler trevligheter och det ser jag verkligen fram emot nu.
 
 
Min våningstårta...
 


Mitt lilla liv / 21 Oktober, 2014 - 22:10 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Åter helg...


Och så blev det helg igen. Och gissa om hela familjen äntligen är friska och pigga...
 
Nej! Det är vi inte. Och jag börjar känna mig lite smått bitter här hemma. Hur länge kan man vara förkyld? Hur mycket snor kan rymmas där inne? Nu verkar det dessutom vara Manuels tur att känna sig krasslig. 
 
Men trots att familjen är lite halvkass, så är jag fast bestämd över att försöka ha en så mysig helg som möjligt ändå. När Manuel kom hem från jobbet idag så tände vi säsongens första brasa. Det var riktigt mysigt att sitta och njuta av värmen, samtidigt som vi drack en kopp te och mumsade lite hembakad fika.
 
Det har regnat konstant i 2 dagar nu. Det är grått och ruggigt ute. Inatt fick jag plocka fram våra duntäcken. Hösten är här för att stanna. Det som är positivt med kylan, är just dom här stunderna då man kan sitta och mysa framför brasan. Vi har många sådana stunder framför oss nu.
 
 
Efter att ha levt som ett träsktroll i mjukiskläder i över en vecka nu,
så gjorde jag ett tappert försök i att känna mig lite bättre inför helgen
genom att äntligen fixa håret, ta på lite smink och nya fräscha kläder.
 
 


 
 
 


Mitt lilla liv / 17 Oktober, 2014 - 18:56 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Det fortsätter...


Ja, det händer inte mycket spännande här hemma nu. Familjen Sjukling kämpar fortfarande på. 
 
Idag vaknade lilleman 04.30 och hade feber och var alldeles täppt i näsan. Han var så ledsen och skrek så högt att jag fick flytta ner oss till soffan i vardagsrummet istället. Efter lite nässpray och alvedon, fick jag i honom välling och tillslut kunde vi båda somna om. 
 
Meya är förkyld och hostig, så hon fick stanna hemma från förskolan idag. Jag är också fortfarande förkyld, men nu ska det väl ge med sig snart. Herregud, vad trist det här är!
 
Vi har gjort vårt bästa att fylla dagen med passande aktiviteter. 
 
 
Stillsam underhållning i form av att måla och pyssla. 
 
Långpromenad kommer man inte undan. Sjuk eller ej.
 
Alla ska vara nöjda och glada när man måste till affären för att handla.
 
Bakade en riktigt god snickerskaka idag. 
Det får man göra när man är sjuk. ;)


 


Mitt lilla liv / 14 Oktober, 2014 - 15:42 / Lillan
1 kommentarer


Host och snörvel...


Åhh, vilken skithelg! Vad som skulle blivit en lugn och mysig helg, har bara varit en riktigt tråkig helg med hosta, ont i halsen och en massa snor. Humöret blir därefter dessvärre. 

Jag blir sällan sjuk och senast var faktiskt i februari då jag åkte på kräksjukan några dagar innan beräknat födelsedatum för lilleman. (Usch, jag ryser bara jag tänker tillbaka på det där!)

Men nu var det alltså dags igen. Meya och Leo har också fått sin dos av förkylning och hosta. Men Manuel verkar mirakulöst klara sig den här gången också. Jag vet inte hur han lyckas!

Igår skulle vi bjudit hem min morfar på middag och idag skulle jag haft brunch här hemma med tjejkompisarna. Men allt fick tyvärr ställas in. 

Just nu är Manuel ute på promenad med barnen och Akira. Jag passar på att krypa ner under täcket en liten stund med mina för tillfället bästa kompisar Herr Nässpray och Fru Bafucin. 

Hoppas det känns bättre snart! 






Mitt lilla liv / 12 Oktober, 2014 - 10:56 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Bytt är bytt...


"När man är 3 år gammal, då har man blivit så stor att man inte behöver nappen längre. Nu finns det många andra små barn som är yngre än dig och som behöver napparna."
 
Ja, av alla varianter som finns att välja på så fick det bli den här tillslut. Meya tittade frågande på oss och förstod inte riktigt vad som var på väg att hända. När vi började plocka undan napparna samtidigt som vi berättade hur "stor och duktig" hon är så började hon se riktigt orolig ut. 
 
"Meya vill ha bappe!"
 
Älskade napparna! Vad händer?
 
"Men... när man är så snäll som du är och ger bort sina nappar till dom små barnen... då får man en present."
 
Meya hajar till. Det där med paket är ju trots allt inte helt dumt. Vi tar fram en stor kartong och hjälper henne att öppna upp den. Hennes ögon börjar plötsligt glittra. Ett My little Pony hus med tillhörande hästar, beställd från USA. För varje häst som packades upp kom ett högt glädjeskrik. 
 
Dom där napparna var ganska snabbt glömda. Visst har hon frågat efter dom varje kväll, men samtidigt köper hon situationen när vi påminner henne om hästhuset. 
 
Bytt är bytt! ;)
 




Mitt lilla liv / 10 Oktober, 2014 - 16:52 / Lillan
0 kommentarer


Min timme...


Det är väldigt sällan, men ibland finns det möjlighet att få en liten stund för sig själv här hemma. 
 
När Meya är på förskolan 3 dagar i veckan och lilleman vilar middag, då har jag en magisk timme alldeles för mig själv. Det magiska med denna timmen är lugnet. Och tystnaden. 
 
I början försökte jag passa på att få så mycket som möjligt gjort den här tiden, för det finns alltid saker som måste göras. Men inte längre. Nu har den här timmen blivit helig för mig. 
 
Så fort Leo har somnat så smyger jag ut ur rummet, stänger försiktigt dörren och tassar nerför trappan. Kokar upp vatten till en kopp te, plockar fram en filt och bullar upp med en massa kuddar i soffan. Utanför fönstret är det sådär mysigt blött och blåsigt som det brukar vara på hösten. Ibland slår jag på tvn, ibland plockar jag fram en bok (Ja, jag har till och med börjat läsa lite igen. För första gången sedan Meya föddes.) och ibland skissar jag och funderar på olika idéer som jag har. 
 
Tänk vad en timmes lugn och ro kan vara mycket värt ibland. 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 08 Oktober, 2014 - 13:11 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


3 år...


Idag blir vår lilla älskling 3 år. Hjälp, vad tiden går snabbt!
 
Hon har blivit ordentligt firad på sin stora dag. I helgen var det släktkalas. Farmor och farfar kom enda från Småland för att vara med och fira födelsedagsbarnet. Mormor och morfar var såklart också på plats. Precis som kusinerna Jakob och Elly och mostrarna Kajsa och Louise.
 
Det blev en massa fina paket som skulle öppnas. Sen åt vi god mat, följt av tårta och dessert. Efteråt blev det fiskedamm för dom små (Meya har fått börja äta godis nu. Fast bara när det är kalas.) Det blev också en hel del bus ute i trädgården (det har varit fantastiskt väder i helgen), blåsa såpbubblor och när det var dags för gästerna att gå hem fick barnen varsin heliumballong. Meya var så glad hela dagen och verkade väldigt nöjd med sitt kalas.
 
Imorse var hela familjen uppe och sjöng för henne och så blev det fler paket att öppna innan Manuel skulle åka till jobbet. Födelsedagsmiddagen kommer bli inget mindre än våfflor med grädde och sylt. Till Meyas stora förtjusning.
 
Grattis vår lilla prinsessa! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 06 Oktober, 2014 - 07:39 / Lillan
0 kommentarer


Födelsedagsfirande...


Nu är det inte många dagar kvar tills vårt stora troll fyller 3 år och det ska vi fira den här helgen.
 
Imorgon väntar släktkalas här hemma och Meya har pratat hela veckan om sitt kalas. Tårta, Jakob & Elly, paket, godis... verkar vara morgondagens stora höjdpunkter.
 
Man minns ju själv hur fantastiskt det var att fylla år och ha kalas när man var liten. Så jag hoppas att hon kommer njuta av sin dag imorgon. Lilla älsklingen!
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 03 Oktober, 2014 - 19:37 / Lillan
0 kommentarer


Kompis...


Den senaste tiden har Meya fått upp ögonen lite mer för sin lillebror. Hon har tidigare varit ganska ointresserad av honom. Men nu börjar han ju bli en liten människa. Och det märker även Meya. 
 
Hon pratar mer med honom, hämtar hans saker, låter honom få låna hennes leksaker, leker tittut och busar med honom. Mitt hjärta smälter lite när jag hör hur dom skrattar ikapp emellanåt. Och när Leo börjar gråta i ett annat rum ropar Meya "Jag kommer Leo!".
 
(Om hon inte försöker titta på tecknat samtidigt och tycker att han är alldeles för högljudd, då skriker hon istället "Tyyyyst Leooooo!" Vilket faktiskt brukar funka. I ungefär 3 sekunder iallafall.)
 
Jag tror att hon börjar förstå att det kanske finns potential framöver att faktiskt ha någon nytta av sin lillebror. Att det kanske faktiskt kan bli en liten kompis. 
 
 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 01 Oktober, 2014 - 17:44 / Lillan
0 kommentarer


7 månader...


Igår blev Leo 7 månader gammal. 

Han är fortfarande en bebis. Han kan inte krypa. Inte gå. Inte prata. Då är man fortfarande en bebis. Men ibland blir jag lite rädd när jag tänker på det. Att det inte är sådär vansinnigt många månader kvar innan han inte är en bebis längre. Då blir han istället ett barn. En liten pojke.

Och när den tanken slår mig plockar jag genast upp honom i famnen och pussar på dom där goa bebiskinderna så mycket jag bara kan. Han är ju bara så fantastiskt liten och mysig och alldeles hjälplös. Men snart kommer han ha en egen vilja och kanske inte tillåta mig att bombadera honom med mina pussar längre. Så jag passar på nu. Vare sig han vill eller inte!





Mitt lilla liv / 28 September, 2014 - 22:48 / Lilleman
0 kommentarer


Välkommen helgen...


Helgen har börjat väldigt bra då jag har haft en heldag med min syster och barnens kusiner. Så himla mysigt! Meya skiner verkligen upp som en liten sol när vi ska träffa Jakob och Elly. 

Vi träffades kl 09 imorse på Oxievångsbadet och badade hela förmiddagen. Barnen plaskade på för fullt och Leo badade i vattnet i 1 1/2 timme utan minsta gnäll. En riktig liten fisk! Sen åkte vi hem till Kajsa och åt god lunch och efterrätt. 

Imorgon väntar kräftskiva med fina vänner och på söndag är det kursavslutning för mina hundkurser. 

Men först och främst väntar en fredagkväll. En fredagkväll som med gott samvete kommer att spenderas i soffan med min man, se en bra film och avnjuta goda gräddbullar från Gräddbullerian. 

Välkommen sköna helg! 

Den här gången blev det vit choklad/lakrits och 
mörk choklad med pistage/havssalt. 



Mitt lilla liv / 26 September, 2014 - 17:35 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Trött trött trött...


Jag har varit så vansinnigt trött de senaste veckorna. Sådär så att jag känner mig helt slut i kroppen och så fort barnen somnat börjar det svida i ögonen. Det är inte många kvällar som jag inte har somnat i soffan efter någon timme.
 
På dagarna har jag långa listor på vad jag skulle behöva och vilja göra, men ofta händer det inget alls. Jag orkar bara inte. Att ta tag i något, vad som helst, känns som en enorm bedrift. Det tar emot i hela kroppen helt enkelt.
 
Den här tröttheten beror väl på flera olika saker tänker jag. Vi har haft ganska mycket inplanerat på sistone och även en hel del planerat framåt. Även fast det mesta är trevliga saker, så är det ändå så att vi hela tiden har en massa saker inplanerat. Sen har jag haft mina hundkurser under slutat av augusti/hela september. På söndag är det sista kurstillfället (om vädret tillåter det). Även fast jag bara har kurser en gång i veckan, så är det ändå något som upptar mina tankar ofta. Jag vill hela tiden prestera på topp och har väldigt höga krav på mig själv vad gäller mina hundkurser. Det börjar bli mörkare och kallare ute nu, vilket säkert också kan påverka tröttheten.
 
Sist med definitivt inte minst... får jag ibland påminna mig själv om att jag faktiskt är småbarnsmamma. Det kanske inte är så konstigt att man är trött. Det är intensiva dagar och mycket som ska planeras. Barn som ska underhållas. Akira som ska komma ut på promenader. Meya som ska lämnas/hämtas på förskolan. Leo som vill äta 05 på morgonen. Utöver barnen har man ju fortfarande allt det andra som också måste göras. Hus som ska städas. Mat som ska lagas. Tvätt som ska tvättas.
 
Jag förstår att det inte på något sätt är unikt. Det är bara att ibland tror jag att jag är odödlig. Men de senaste veckorna har jag varit tvungen att erkänna för mig själv att jag är inte mer än människa. Och som människa är man trött och energilös emellanåt. Det är helt ok. Och det kommer säkert kännas bättre snart.
 
 
 


 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 24 September, 2014 - 23:06 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Pusta ut...


När vi var på 6 månaders kontroll med Leo för ett tag sedan, tyckte den läkaren att lillemans höfter inte kändes helt jämna. Jag blev ju såklart väldigt orolig och hade 100 frågor om vad det skulle kunna innebära. Såg framför mig hur mitt lilla hjärta haltade fram över skolgården och blev mobbad av dom andra barnen. Usch, vad det skär i hjärtat när man börjar tänka på sånt.
 
Men läkaren ville/kunde inte svara på några frågor alls, utan skickade en remiss och hänvisade oss till en specialist. Känslig och hormonell som man kan vara ibland så gick jag därifrån med Leo i famnen och en klump i halsen. Så fort jag kom ut till bilen ringde jag Manuel och började storböla. Det är så lätt att bara förvänta sig att allt ska vara bra med sina barn, så man blir helt förtvivlad när man inser att vad som helst faktiskt kan hända.
 
Idag hade vi äntligen fått tid för röntgen inne på sjukhuset i Lund och hela familjen begav sig iväg tidigt imorse. Det kändes lite nervöst när vi efteråt satt och väntade på läkaren. Många tankar som rusade runt i huvudet. Till vår stora glädje och lättnad, så såg dock allt bra ut på bilderna. Lillemans höfter/ben växer precis som dom ska.
 
Men en liten tankeställare fick jag ändå, att aldrig ta något för givet. Och hur glad och lättad man ska vara om ens barn får vara friska.
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 22 September, 2014 - 14:08 / Lilleman
0 kommentarer


Härliga dagar...


I vanlig ordning hann jag knappt blinka innan det blev helg igen. Men jag tjuvstartade helgfirandet redan igår då jag åkte in till Möllan för att träffa tjejerna. Lite glada nyheter hade dykt upp och detta ville vi naturligtvis passa på att fira. 
 
Som vanligt slog vi oss ner på mysiga Metro och beställde in både bubbel och deras fantastiska fisksoppa. En härlig torsdagkväll!
 
I helgen väntar både kalas för kusinen Elly och hundkurser för min del. Någon mysig långpromenad med hela familjen kommer vi också planera in. Det ser ut som att solen kommer skina på oss den här helgen också. Så det är bara att passa på att njuta för fullt! :)
 
 
 
 
 


 


Mitt lilla liv / 19 September, 2014 - 14:18 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Att förstå hundar...


I höst har jag anmält mig till en serie av föreläsningar med några av dom största namnen inom hundvärlden. Det är väldigt sällan dom kommer ner till Malmö så jag ville verkligen passa på när det nu blev tillfälle. Igår var det dags för den första föreläsningen och det var med en kille som heter David Selin. Senare i höst väntar ytterligare intressanta föreläsningar med Kerstin Malm och Per Jensen.
 
Det var många intressanta ämnen och frågeställningar som diskuterades igår.
 
Vi pratade bland annat mycket om raser och deras egenskaper. Hur många beteenden är rasbetingade och vad som egentligen bara har blivit ett problem därför att det inte passar in i vårt samhälle. Vad är egentligen ett problembeteende?
 
Ett exempel:
 
2 hundar möter varandra på en väg. En schäfer och en labrador. Schäfern reser ragg och visar tänderna när den får syn på den andra hunden. Labradoren är så glad och börjar dra allt den kan för att komma fram och hälsa på den andra hunden. Då gör schäfern ett kraftigt utfall, visar tänderna och skäller allt den kan och ägaren håller emot i kopplet. Labradorens ägare går bara förbi och undviker att hundarna hälsar eftersom schäfern uppenbarligen är aggressiv.
 
Vem av hundarna har ett problembeteende? Är det så enkelt att endast schäfern är boven i dramat eftersom det är den som gör utfall? Eller är det den översociala labradoren som inte kan läsa och respektera dom tydliga signaler som schäfern först visar? Man kan se på situationen på olika sätt.
 
"Hunden blir vad man gör den till" är ju en fras man ofta hör, men som inte alls stämmer helt överens med verkligheten. Visst kan man påverka och delvis förändra en hund, men inte alls i den utsträckning så att man kan generalisera och säga att det är upp till hundägaren. Hur mycket du än tränar din hund kan du t ex inte bara byta arbetsuppgift mellan en apporterande retriver och en släpdragande siberian husky. Du kan inte heller fövänta dig att använda din mops som stående fågelhund, eller en cocker spaniel som vakthund.
 
Det ligger ett enormt ansvar som hundägare att ha tillräckligt med kunskap i den ras som man bestämmer sig för att skaffa.
 
Vi pratade en hel del om olika former av aggression och vad som kan upplevas som aggression.
 
David berättade t ex om en problemhundträning han hade haft hos ett ungt par som hade en mellanpinscher som var aggressiv mot män. När han kom hem till dom höll paret hunden kopplad eftersom dom var rädda att hunden skulle bita honom. Efter 5 minuter bad han dom att släppa hunden och hunden gick då fram för att nosa lite på honom. David struntade fullkomligt i hunden och visade att han inte var ett dugg intresserad av honom. Hunden gick då lugnt och la sig på sin plats och sedan var det inga fler problem under den vistelsen.
 
Om man har en reserverad vakthund - är det kanske ok att bara låta hunden få 5 minuter på sig att lugna ner sig för att sedan låta hunden vara ifred? Måste det klassas som en aggressiv hund bara för att den inte kommer rusandes med viftande svans för att pussa sina gäster i ansiktet. Det är trots allt en vakthund som gör sitt jobb. Är det ett problem?
 
Det här är ju ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat då vi själva har en liten vaktande pinscher här hemma.
 
Min största dröm när jag var liten var att skaffa en egen hund. Det fanns få saker jag älskade så mycket som hundar. Det var en väldigt känslosam dag när det äntligen blev verklighet för över 7 år sedan nu. Jag satt nästan med gråten i halsen när vi var på väg ut till uppfödaren för att hämta hem vår lilla tjej.
 
Jag hade en bild av hur det skulle vara. Livet med hund. Det var ganska knäckande att det inte riktigt kändes så som jag hade tänkt mig. Akira var inte alls intresserad av att hälsa på andra människor, hon ville definitivt inte att vi skulle ha några gäster i hemmet och hon kunde bli ganska grinig om hon inte fick vara ifred när hon låg och vilade. Jag ville bara att hon skulle förstå hur mycket jag längtat efter henne. Hur stort det här var för mig. Och hur sårande det var att min egen hund kunde morra åt mig när jag ville visa henne min kärlek. Det är då stoltheten kan börja spöka. 
 
Många hundägare tror att dom kan mer än vad dom egentligen gör. Jag kan ärligt säga att om jag inte hade utbildat mig till hundinstruktör och problemhundskonsult när Akira var liten valp, så hade det nog funnits en stor risk att vi hamnat helt fel i vår relation. Jag insåg att det fanns så otroligt mycket att lära sig om våra hundar. Och när jag började lära mig, kunde jag också börja förstå min egen hund på ett annat sätt. Hon hade försökt kommunicera med mig hela tiden, det vara bara det att jag kunde inte läsa henne. 
 
Idag är jag (tack och lov) fullt medveten om att jag har en vakthund. Det har sina för och nackdelar. Men jag är tillräckligt klok för att inse att jag inte kan förändra henne. Jag kan bara kontrollera förutsättningarna runt omkring. Jag hoppas inte längre på att hon ska komma springande med viftande svans när vi får gäster. Istället får hon lugna ner sig en liten stund i ett annat rum, innan hon får komma ut och hälsa. Vi är alltid tydliga med att informera om att hon inte vill bli klappad. Detta främst för att skydda Akira och inte försätta henne i situationer som vi vet att hon inte känner sig beväm med. Det är vårt ansvar. Jag pussar och gosar med henne så ofta jag känner för det. Ibland tycker hon det är mysigt och ibland gör hon det inte. Då stelnar hon till och blänger på mig. Ibland kommer en dov morrning. Jag skulle aldrig längre komma på tanken att skälla ut henne för att hon inte vill ha mina pussar just då. Jag ler mot henne och säger "Ok ok, din tramsfia... du ska få vara ifred." Akira rör inte en muskel, suckar lätt och somnar sedan om. Vi förstår varandra. Lite som ett gift gammalt par.
 
Hon vet att jag älskar henne. Och även fast hon ligger där alldeles för sig själv i sin korg, så vet jag att hon älskar mig med.
 
 
 
 
 
 
Bilder från när Akira var tonåring och vi äntligen började prata samma språk. :)
 


Mitt lilla liv / 17 September, 2014 - 12:57 / Akira
4 kommentarer


Bakstuga...


Under en ganska lång period var jag helt insnöad på allt som hade med cupcakes och tårtor att göra. Jag hade ständigt nya projekt på gång och varenda tillfälle som dök upp ville jag passa på att bjuda på fina cupcakes. Jag tyckte att det var så fantastiskt roligt!
 
Men under nästan hela sommaren så tappade jag inspirationen helt och hållet. Vilket faktiskt kändes riktigt tråkigt. Jag bakade väldigt sällan och när jag väl gjorde det så blev det andra bakverk, som pajer, macarons, mjuka bullar, pavlova mm.
 
Men nu känner jag hur baklusten börjar komma tillbaka. Det kanske är hösten som lockar mig till att sätta igång med min lilla bakstuga igen. Jag känner hur det kliar i fingrarna. Hur jag vill sätta mig ner med alla mina små verktyg och modellera blommor och figurer igen. Det är något som jag trots allt tycker är väldigt roligt och kreativt. Vill också utmana mig själv med att bli bättre på att göra vackra tårtor. Inte bara "vanliga" tårtor täckta med sockerpasta, utan jag vill träna på att göra olika sorters tårtor där man använder sig av olika tekniker. Jag har ju fortfarande så otroligt mycket mer att lära mig.
 
Det här är iallafall något som jag ser fram emot att pyssla med mer under hösten!
 
 
En del av sommarens bakverk!
Recept och fler bilder finns på Cupcakedream.
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 14 September, 2014 - 19:14 / Bakverk
0 kommentarer


Trollunge...


Den här sommaren har Manuel tagit en massa fina bilder på vårt stora troll.
 
Man vet aldrig vad Meya är på för humör vad gäller kameran. Ibland är hon en riktig linslus och smilar upp sig allt hon kan, ibland vänder hon ryggen mot och skriker "jag viiillll inte", ibland blir hon sur om vi tar ett foto på Leo och inte på henne och ibland tittar hon bara rakt in i kameran utan att röra en min. Väntar tålmodigt på att hennes far ska trycka på avtryckaren.
 
Eftersom Manuel alltid går omkring med en kamera i handen, så har hon vant sig vid att bli fotograferad ofta. Vi respekterar henne alltid när hon inte vill vara med på bild. Men jag tror hon kommer tycka att det är roligt att ha så många fina bilder på sig själv från när hon var liten.
 
Jag kan iallafall inte få nog av alla foton med dom där vildvuxna guldlockarna som hon har ärvt av både sin mamma och pappa. Vår lilla trollunge!
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 09 September, 2014 - 21:26 / Lillan
0 kommentarer


Sitta stadigt...


Övning ger färdighet! Nu börjar lilleman så smått få kläm på det där med att sitta själv. Iallafall kortare stunder. Det går ganska bra... enda tills han får syn på sina tår och lutar sig fram för att bita tag i dom. Då vältrar han över som en liten köttbulle och skrattar förtjust över sin kullerbytta. ;)
 
Trevlig helg allihopa!
 
 
 




Mitt lilla liv / 05 September, 2014 - 13:16 / Lilleman
0 kommentarer


Tjejmys...


Dom senaste dagarna har jag hunnit träffa lite tjejkompisar vilket har varit väldigt mysigt. Ofta blir det att man inte hinner ses så mycket över sommaren. Många är bortresta och har mycket annat inplanerat. Så nu när semestern är slut för oss alla, får man passa på att ses igen. 
 
Igår kom vännerna Louise, Frida och Carro över hem till oss. Vi hade planerat in en liten vin och tapaskväll, där alla tog med sig någon egen tapas. Mitt bidrag till kvällen blev chevréfyllda parmarullar och till dessert en pavlova. 
 
Så mysigt att ses igen och bara sitta och prata några timmar! :)
 
 
 
 
 
 
 
 Chevréfylld parmaskinka
 
250 gram chevré
2 dl creme fraiche
ca 10 skivor parmaskinka
1 kruka färsk gräslök
 
(Ruccola och pinjenötter om man vill)
 
Vinigrette
 
1 dl rapsolja
3 msk balsamvinäger
2 msk flytande honung
1/2 finhackad rödlök
1 krm salt
1 krm svartpeppar
 
1. Mosa chevrén med en gaffel tillsammans med crème fraichen.
2. Tillsätt den hackade gräslöken.
3. Lägg ut parmaskinkan och lägg en matskedsklick av röran på varje skiva och rulla ihop.
4. Blanda alla ingredienser till vinägretten i en skål.
5. Lägg upp parmarullarna en på bädd av ruccola och ringla över vinägretten. Strö över lite pinjenötter.
 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 03 September, 2014 - 13:07 / Mina tjejer
0 kommentarer