Stuga på Öland...


Sommaren är i full gång och vi närmar oss faktiskt slutet av vår semester. Eller ja, vi har haft tre veckors semester nu i början av sommaren och kommer senare att avsluta med en veckas semester i augusti också. Det här årets sommarsemester inleddes med en vecka på Öland där vi hade hyrt en stuga i närheten av Löttorp. Vi kunde inte haft bättre väder, stugan var fantastiskt mysig och det var så lugn miljö i området där några nyfikna kor var våra närmsta grannar. Det var verkligen en vacker sommaridyll!
 
Det blev mycket sol och bad den här veckan! Mycket lek, god mat, glass och en hel del avkoppling. Sedan fick vi lite besök också då Manuels bror med familj kom och övernattade en kväll och de små kusinerna lekte för fullt. En annan dag fick vi besök av barnens farmor som också stannade över natten. Då passade vi på att köra runt till olika vackra delar av Öland och såg bl.a. raukarna, neptuni ängar och så åt vi lunch i Byxelkrok. 
 
Både vi och barnen njöt för fullt av den här veckan i stugan och ingen av oss ville egentligen åka därifrån. Men semestern var inte slut som tur var, utan vi fortsatte med en vecka i Småland hos barnens farmor och avslutar som sagt nu sista semesterveckan hemma i Malmö. Det känns såklart lite tungt att man ska till jobbet på måndag igen, men samtidigt kan vi inte klaga på den här semestern som blev riktigt härlig på alla sätt och vis. Dessutom har vi ju lite semester kvar senare i sommar och det känns himla skönt! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 06 Juli, 2019 - 17:52 / Leo
0 kommentarer


Cypern


Påsklovet spenderade familjen på Cypern, strax utanför staden Aya Napa. Det var nämligen min kära mor som fyllde 60 år och det firades extra med den här resa. 

Det är ju alltid lite riskabelt att åka inom Europa redan i april och det är bara att hålla tummarna för att man ska ha tur med vädret. Vi hade väl både tur och otur med vädret kan man väl säga. Vissa dagar var kalla och blåsiga med ca 18 grader, då kom även en del regn och åskskurar. Men sen hade vi också dagar med sol och betydligt behagligare värme då vi faktiskt kunde ligga vid poolen och sola bada. Att det skulle vara för kallt i havet vid den här årstiden var vi ju beredda på, så det blev bara bad i poolen under semestern. Vi hade även med oss våtdräkter till barnen som dom använde emellanåt för att kunna hålla igång i poolen.
 
Vi bodde på ett all inclusive hotell som heter Sunwing Sandy Bay. Och som vanligt finns här allt man behöver när man reser med barn. Det är ju inte världsmysigt i bufférestaurangen, men smidigheten med att barnen kan gå och plocka precis vad dom själva vill ha för mat överväger det kaoset. Det märktes ändå att det inte riktigt var högsäsong ännu och ofta när vi åt var det ändå ganska lugnt i restaurangen. Sen fanns det ju lekplatser, minigolf, kids corner, Lollo & Bernie, minidisco och show på kvällarna. Men roligast av allt för barnen var förstås att få leka med kusinerna den här veckan. Vissa kvällar i veckan samlades vi hemma hos någon av oss för att spela spel, dricka gott och äta snacks och bara umgås. 
 
Vi gjorde en dagsutflykt då vi åkte till en park med massa statyer och kollade in den östligaste udden i Europa. Sista kvällen var jag och Manuel ute på tu man hand och åt middag på restaurang och det blev en väldigt mysig kväll. Vi är mycket nöjda med resan (även fast det kanske kunde varit lite soligare), men det har varit fint umgänge, god mat och väldigt avkopplande. Jag har till och med hunnit läsa ut en bok under veckan och det hör inte till vanligheten. 
 
Nu är vi hemma igen och håller tummarna för att vårvärmen ska sätta igång här hemma också! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Mitt lilla liv / 05 Maj, 2019 - 21:13 / Leo
0 kommentarer


5 år gammal...


Då kom den stora dagen för vårt lilla hjärta. 5 år gammal. Som han har pratat om denna dag och längtat. Leo känner sig verkligen hur stor som helst nu, och det kan man ju förstå! ;)
 
Jag kan inte låta bli att bli lite sentimental vid barnens födelsedagar. Att se deras lycka gnistra i ögonen över denna dagen. Så som jag minns att man själv kände. Att prata om kalasen. Presenterna. Bjuda in gäster. Att bli 1 år äldre. Dom växer så fort och jag försöker verkligen påminna mig själv att njuta av att ha mina små barn omkring mig. Även om det är intensivt och man blir trött emellanåt, så är dom helt ljuvliga!
 
Lyfter upp min lilla gosse i famnen och ger honom en lång kram. Får en lika lång kram tillbaka. Han väger nästan ingenting. Snufsar honom i nacken och njuter av att få vara mamma till just dom här två barnen. Så kloka, omtänksamma, roliga och fulla av energi.
 
Första helgen blev det släktkalas här hemma och helgen därpå väntade kompiskalaset. Fullt ös, men väldigt glada och lyckliga barn! Nu är han iallafall ordentligt firad, den här stora 5 åringen! :)
 
 
 
 
 
Pirattårta på släktkalaset...
 
... och en spidermantårta på kompiskalaset!
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 11 Mars, 2019 - 21:00 / Leo
0 kommentarer


Examination...


För 3 1/2 år sedan satt jag där och loggade nervöst in på antagningssidan. Jag var helt säker på att jag inte skulle komma in, utan hade redan planerat vilka kurser jag skulle plugga upp nästkommande termin för att höja mina betyg ytterligare. Det kändes som att jag tappade andan för en sekund när jag möttes av den gröna texten som löd ANTAGEN. 3 1/2 år på socionomprogrammet. Det kändes som en halv evighet och jag hoppades att  studietiden skulle gå fort förbi. 
 
Och det gjorde den verkligen. Nästan lite för fort på ett sätt. För det är något lite magiskt med att komma in på universitetet. Hela grejen med att studera, gå på föreläsningar och skriva arbeten. Det är krävande, men samtidigt förvånansvärt roligt måste jag säga. Dessutom fann jag ett underbart litet gäng som jag hållt ihop med under hela studietiden. 
 
Men ja... nu är jag färdig. Examinerad socionom. Det känns riktigt härligt! Och jag är verkligen nöjd med mitt val av utbildning. 
 
På examinationsdagen kom Manuel och mina föräldrar och var med på ceremonin. Gråtmild som man är var det svårt att hålla tillbaka tårarna under de vackra låtarna som framfördes. Efter ceremonin åkte jag och Manuel till Mossbylund för en avkopplande kväll med spa, bubbel och tre rätters middag. Efter frukosten på lördagen överraskade Manuel med att ha bokat en ansiktsbehandling till mig. Så skönt! 
 
På eftermiddagen åkte vi hem till mina föräldrar som tillsammans med min syster hade ordnat en så fin examensfest med nära och kära. Det blev verkligen en ljuvlig helg och jag kände mig så himla firad! 
 
För ett par veckor sedan började jag jobba på socialtjänsten där jag har sommarjobbat tidigare. Det är ett 6 månaders vikariat till att börja med. Vi får se vad som händer. Antingen blir jag kvar ett tag eller så testar jag något annat sen. Det är just det som känns så spännande att det finns många olika valmöjligheter. Och jag känner mig sugen på att testa mig fram och arbeta på olika verksamheter med olika målgrupper. Det kommer bli bra det här! 😊
 
 
 
 
 
 
 
 
(null)
 


Mitt lilla liv / 04 Februari, 2019 - 19:48 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Året 2018...


Ännu ett år har passerat och jag tänker tillbaka på året som varit med en liten sammanfattning.
 
 
Januari börjar med en ny termin på socionomprogrammet och
den här terminen är det C-uppsatsen som står på schemat. 
Jag och en av mina kursare skriver om hur man arbetar med klienter som har ADHD inom Frivården.
 
 
I februari åker vi till Dubai på sportlovet för att hälsa på hos min bror. Även den här gången åker vi tillsammans med mina föräldrar.
Det är så skönt med en vecka sol och värme mitt i vintern. 
 
 
 
 
 
Jag fyller 35 år. 
 
 
När vi kommer hem är det Leos tur att fylla år och vår fina kille blir då 4 år. 
 
 
Tant Akira blir 11 år. 
 
 
Leo får följa med och rida shetlandsponny för första gången. 
 
 
Jag och Manuel åker på en weekend till Toscana. Vi bor på ett helt fantastiskt hotell som heter Borgo Giusto
och ligger uppe i bergen ca 40 minuter från staden Pisa. 
 
 
 
 
 
När vi kommer hem fortsätter sommarledigheten med att vi hyrt en stuga utanför Höör.
Barnen och vi njuter för fullt av svensk sommaridyll med naturen runt omkring oss. 
 
 
 
 
 
Efter stugan åker vi vidare för att avnjuta en veckas ledighet i Småland. 
 
 
 
 
 
 
När vi kommer hem är det dags att börja jobba och precis som förra sommaren arbetar jag på socialtjänsten, fast på en annan enhet. 
 
 
Jag och Manuel firar 8 år gifta och 14 år tillsammans. 
 
 
Vi avslutar sommaren med en sista vecka semester då vi bland annat åter på den obligatoriska utflykten till Bakken i Danmark. 
 
 
 
 
Höstterminen drar igång och detta blir min sista termin på utbildningen.
Helt galet att 3,5 år har gått så här fort!
Här tillsammans med hälften av gänget.
 
 
Vår älskade Meya börjar klass 1! 
 
 
Och fyller 7 år. 
 
 
På höstlovet tar vi lite ledigt och hyr en stuga i närheten av Örkelljunga.
Fantastiskt mysiga höstdagar tillsammans. 
 
 
 
 
Julen firar vi i Mönsterås hos Manuels familj. 
 
 
Nyårsafton firar vi tillsammans med våra vänner och deras barn. En perfekt avslutning på året. 
 
 
Det har varit ett väldigt fint år på så många sätt. Barnen växer så det knakar och utvecklas så mycket hela tiden. Jag njuter av kunna göra fler utflykter tillsammans som hela familjen uppskattar. Det märks verkligen hur barnen älskar allt som vi gör tillsammans och det gör mitt hjärta väldigt varmt. Det här med att hyra stuga är nytt för oss, men verkligen något som hela familjen uppskattar. Så det kommer vi fortsätta med framöver också. 
 
Det har varit ett fint år. Men det har samtidigt varit ett oerhört tufft år. I slutet av april somnade min älskade Linda in efter flera års kamp mot cancern. Hon var en av mina närmsta vänner och det känns fortfarande så tomt utan henne. Vissa dagar kan jag fortfarande tänka att det bara är en hemsk mardröm och att hon snart kommer stå där på trappan och krama om mig. Sen blir jag påmind om att livet kan vara just sådär orättvist ibland. Då gråter jag en skvätt och försöker minnas alla fina stunder vi hade tillsammans. Barnen pratar också om henne ofta. Vi saknar henne oerhört. 
 
När man inser att livet aldrig går att ta för givet, blir man också desto mer tacksam för alla dagar och fina stunder som man faktiskt får uppleva. Det jag önskar mest för år 2019 är just att alla runt omkring mig ska må bra och få ha hälsan i behåll. 


Mitt lilla liv / 13 Januari, 2019 - 15:57 / Leo
0 kommentarer


Jul och nyår...


Efter utdragna magsjukor i december så lyckades som tur var hela familjen bli friska så att vi kunde åka till Småland för att fira julafton. Tack och lov! 
 
Julafton var fullt ös med 7 små kusiner som ivrigt väntade på att tomten skulle komma. Det blev en trevlig dag för både barn och vuxna, men om jag ska vara ärlig så var det ganska skönt framåt kvällen när gästerna droppade av och vi kunde njuta av lugnet efter en ganska intensiv dag. Då plockade vi fram godis och satt och spelade spel. 
 
Men det blev en väldigt fin vecka hos farmor och farfar och barnen var i vanlig ordning inte alls särskilt sugna på att åka hem till Malmö igen.
 
 
 
 
 
 
 
Dagen efter att vi kommit hem åkte Meya på en ny omgång av magsjuka, till vår stora förvåning. Vi trodde att eländet skulle vara över eftersom vi redan bockat av det precis innan jul.
 
Men även här hade vi tur att det fick över ganska fort så att vi kunde fira nyårsafton tillsammans med våra vänner Louise och Peter och deras barn. Det blev en väldigt mysig dag med tre rätters middag, sitta och snacka och spela spel. Barnen lekte för fullt hela kvällen. Leo och Selma kämpade tappert, men somnade i soffan vid 22-tiden. Men Meya och Elias lyckades hålla sig vakna till tolvslaget och kunde följa med ut i trädgården för att titta på fyrverkerier. 
 
Så trots en del sjukdomar den här månaden, så blev det iallafall ett väldigt fint avslut på det här året. Det är något jag känner en stor tacksamhet över. 😊
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 



Mitt lilla liv / 04 Januari, 2019 - 20:22 / Leo
0 kommentarer


December månad...


December har bjudit på lite blandad kompott det här året. Första halvan av månaden har varit sådär mysig som man hoppas att det ska vara när vintern och julen kommer smygandes. Julpynt, glögg och julmusik, baka pepparkakor och göra pepparkakshus. Barnens farmor kom på besök en helg och då var vi på julmarknad på Vellingeblomman och promenerade på gågatan på kvällen och tittade på all julbelysning. 
 
Det var första halvan. 
 
Andra halvan inleddes med att Leo blev magsjuk. Och efter en dryg vecka när vi tog för givet att det var över, så blev jag och Meya också magsjuka och Leo åkte på rond 2. Manuel har ännu så länge klarat sig. 
 
Jag hade så mycket mysigt inplanerat dessa veckorna som jag verkligen längtat efter, men allt har såklart fått ställas in. Så himla tråkigt!
 
Nu håller jag bara tummarna för att alla ska bli friska till julafton och att vi kommer iväg till Småland som vi planerat. Annars vet jag två små troll här hemma som kommer bli väldigt ledsna och besvikna. 
 
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 

 
 


Mitt lilla liv / 18 December, 2018 - 15:21 / Leo
0 kommentarer


Höstlov...


Vi har aldrig tagit ledigt på höstlovet innan, men i år bestämde vi oss för att göra något mysigt tillsammans med barnen. Vi hyrde en fin liten stuga som låg i närheten av Örkelljunga, mitt i de vackra skånska skogarna och där stannade vi i 4 dagar. Det var hur mysigt som helst och barnen ville verkligen inte åka hem när det var dags för det.

Morgnarna har bestått av en lugn och skön frukost utan att vi behövt känna någon stress över något. Sen har vi gått ut på en ordentlig långpromenad i skogen där både barn och hund har sprungit omkring som små vilda troll. Vi har verkligen haft tur med vädret på vår weekend med fina soliga höstdagar och omgivningen var så vacker. Sen har dagen fortsatt med god mat, spelat en massa spel tillsammans, barnen har pysslat, och jag och Manuel har njutit av en kopp te/kaffe framför brasan. När barnen somnat på kvällen har jag och Manuel tänt ljus, avnjutit ett glas vin, spelat spel och kollat på tv-serier. 

Ja, det har verkligen varit gudomligt skönt måste jag erkänna. Man behöver inte åka så långt eller vara borta alltför länge för att man ska hinna komma ner i varv och njuta av att komma hemifrån ett litet tag. Vi funderar redan på att komma tillbaka hit nästa höstlov igen. :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 03 November, 2018 - 20:42 / Kärleken
0 kommentarer


En 7 åring...


Äntligen kom dagen som hon längtat efter.... sin 7 års dag! Och med det även de efterlängtade kalasen såklart. 

Förra helgen firade hon med sina tjejklasskompisar på hoppstället Jump. Det blev väldigt uppskattat och tjejerna studsade till dom var alldeles svettiga. Jag kan ärligt erkänna att det var ganska skönt att dessa 13 tjejer fick göra av med en massa energi bland studsmattorna, istället för hemma hos oss i vardagsrummet. ;)

Denna helgen var det dags för släktkalaset som för ovanlighetens skull inföll samma dag som hon faktiskt fyllde år. Farmor och farfar kom redan kvällen innan så dom var med på morgonen när vi sjöng för henne. Vid lunch kom de andra gästerna. Paketöppning, tacos till lunch, tårta till efterrätt och godispåsar. 

Meya modellerade en enhörning i sockerpasta (satt bredvid mig och gjorde sin egen samtidigt som jag också gjorde en) som vi dekorerade gräddtårtan med och den blev hur söt som helst. Hon tycker att det är väldigt kul när hon får skapa med händerna och göra något kreativt, det har hon alltid gjort. 

Nu har vår stora tjej blivit ordentligt firad iallafall. Vår fina 7 åring!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 11 Oktober, 2018 - 19:52 / Meya
0 kommentarer


Sommaren är över...


Herregud, vad tiden rullar på fort. Sist jag skrev något här på bloggen var i början på juli och nu är sommaren redan över. Men vilken sommar det blev! Sol och värme kan man verkligen inte klaga på det här året. Så varmt att det till och med känns riktigt skönt att hösten nu kommer smygandes.
 
Jag har nu påbörjat min sista termin på socionomprogrammet. Den här terminen har vi valbara kurser, vilket känns bra då det innebär att vi kan inrikta oss på områden som man tycker är särskilt intressanta. Min första delkurs handlar om missbruk och nästa delkurs kommer handla om barn och familj. Det är helt galet att 3 år har gått så fort och om ett halvår är det dags att börja jobba. Det är med blandade känslor. Jag kommer sakna studietiden med allt vad det innebär och samtidigt är jag taggad att komma igång och börja jobba. Det börjar bli dags att söka jobb på riktigt nu. Jag har ingen aning om var jag kommer hamna och även det känns spännande. Men jag ska njuta av min sista termin på Malmö universitet!
 
Min lilla Meya har gått och blivit en förstaklassare nu också. Jösses, vad mallig hon är! Hon känner sig så stor och vill ta mer och mer ansvar. Jag får inte längre följa med henne in på skolan och lämna henne på morgnarna.  "Jag klarar det själv, mamma!" säger hon allvarligt och tittar rakt på mig med sina vackra bruna ögon. Sen skuttar hon iväg och vinkar glatt till mig innan hon försvinner bakom hörnan. Jag kan villigt erkänna att det är jag som får anstränga mig många gånger att släppa taget lite om henne. Det är läskigt. Samtidigt som jag är så vansinnigt stolt över vår kloka och modiga dotter.
 
Leo är vårt lilla yrväder som röjer runt för fullt här hemma. Han är aldrig still en minut och han pratar konstant. Han säger så många roliga och smarta saker hela tiden och man kan inte låta bli att skratta åt alla knasiga saker som kommer ur hans mun. Tankarna snurrar hela tiden där uppe i hans huvud och det är häftigt att få vara med på hans upptäckarresa. Trotsåldern har varit påtaglig hos vår lilla gosse under en ganska lång period och det är en utmaning många gånger. Humöret växlar och känslorna rusar. Men han får mitt hjärta att smälta varje gång han säger "Mamma.... jag älskar dig så mycket." Och det säger han ofta. Goa unge!
 
Livet rullar på. Och jag känner en sådan enorm tacksamhet för alla fina stunder i mitt liv.
 
 
Mina älskade små hjärtan.
 
 
Meya bestämde att hon ville ta hål i öronen.
 
 
Äntligen är Leo tillräckligt stor för att följa med på skogsridning.
 
Meyas första dag i skolan.
 
Första dagen på sista terminen! ;)
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 17 September, 2018 - 15:00 / Leo
1 kommentarer


Soliga sommar...


Den här sommaren har vädermässigt varit helt över förväntan. Våren var visserligen sen, men när väl sommaren kom så har det varit riktigt varmt och strålande sol nästan varje dag. Det har ju knappt regnat något alls, vilket gör att gräsmattorna överallt har blivit bruna vid det här laget. Men med tanke på att problemet snarare brukar vara tvärtom, tror jag att de flesta njuter av att äntligen få en riktigt solig sommar.
 
Juni började ju med 3 veckors semester för vår del. Först var jag och Manuel på vår weekend i ljuvliga Toscana. När vi kom hem hade vi hyrt en stuga i skogen i närheten av Höör. Det blev en riktigt härlig liten semester för hela familjen. Vi gick promenader i skogen, åt jordgubbar varje dag, grillade god mat som vi åt ute på terrassen, spelade en massa spel och badade i en riktigt fin liten sjö. Både vi och barnen njöt för fullt av dessa lugna och avkopplande dagar i naturen. Meya och Leo sa flera gånger att dom önskar att vi ska åka tillbaka till stugan igen, och det är mycket möjligt att vi kommer göra det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sista veckan spenderade vi i Småland hos barnens farmor och farfar. Det blev också en väldigt fin vecka, med mycket bad och lek med kusinerna. Midsommarafton spenderades hemma hos Manuels bror Robin och hans familj och det blev en lugn och fin dag med släkten.
 
Nu har vi hunnit jobba 2 veckor och jag har fortfarande 5 veckor kvar på mitt sommarjobb. Men jag trivs faktiskt väldigt bra och det är ju skönt. Vi kommer hinna med några veckors semester på slutet av sommaren, innan allt drar igång inför hösten. Jag ska påbörja min sista termin på socionomprogrammet och Meya ska börja klass 1. Mycket spännande som väntar nu!
 
Men det dröjer ett tag till och nu vill jag bara fortsätta njuta av den här fina sommaren! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 07 Juli, 2018 - 08:26 / Leo
0 kommentarer


Toscana...


Årets sommarsemester började med en weekend till Toscana med Manuel. Detta var ett resmål som jag började drömma om för ett år sedan och jag hittade då detta fantastiska hotell som heter Borgo Giusto och som ligger ungefär en kvart från staden Lucca. Den här resan blev min 35 års present från Manuel och jag kunde inte önskat mig något bättre. Vi landade i Pisa, hämtade vår hyrbil och körde sedan ca 45 minuter för att komma till vårt lilla hotell uppe i bergen.
 
Det var nästan overkligt vackert. Jag kunde inte låta bli att hela tiden stanna upp och bara titta mig omkring. Försöka insupa atmosfären och hoppas att jag alltid kommer att minnas dessa fantastiska omgivningar. De gamla stenhusen och gränderna och de grönskande bergen så långt ögat kan nå. Varje morgon vaknade jag av att solen letade sig in genom de små fönstrena och sedan låg jag där och bara lyssnade på fåglarna som sjöng, kyrkklockorna som ringde och en åsna som hördes nere från den lilla byn. Förutom dessa ljud var det den ljuvliga tystnaden man möttes av när man kom ut. Ingen trafik som störde och en alldeles lagom mängd turister som långsamt vaknade upp och begav sig ner till trädgården för att äta sin frukost.
 
Dagarna spenderades mycket vid poolen där vi solade, badade och läste. Jag lyckades till och med läsa färdigt en hel bok dessa dagar, vilket inte har hänt en enda gång sedan vi fick barn. Framåt eftermiddagen körde vi in till den lilla staden Lucca där vi åt middag och strosade runt bland gamla gränder. Vi har ätit en massa pasta, pizza, parmaskinka och mozzarella, och jag har avnjutit ett glas prosecco varje dag.
 
Den sista dagen spenderade vi i Pisa, eftersom vi dels ville hinna se det lutande tornet och dels skulle vi flyga hem tidigt nästa dag och då var det smidigare att bo lite närmre flygplatsen. Det var häftigt att se den kända byggnaden, men när man kommer från ett sånt paradis som vi gjorde så kände både jag och Manuel att en dag bland alla turister räckte gott och väl. Det har verkligen varit en ljuvlig semester och jag är helt säker på att vi kommer åka tillbaka till Toscana igen. Nu fortsätter sommarsemestern med våra små troll här hemma och det ska bli riktigt härligt också.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Mitt lilla liv / 07 Juni, 2018 - 12:49 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Så kom våren...


Våren var sen i år. Men den kom tillslut. Och när den väl kom, blev den precis så efterlängtad och vacker som man minns den. Varma soliga dagar, sprudlande grönska ochknoppar överallt. Det känns nästan som att maj brukar vara den somrigaste månaden. 
 
Barnen springer barfota in och ut ur trädgården. Akira lägger sig ner i gräsmattan och drar en djup suck av välbehag. Jag och Manuel slår oss ner i varsin fåtölj på trädäcket med en kopp te och njuter av kvällsolen. Man kan inte annat än att känna tacksamhet för att man får vara med om en underbar vår igen.
 
Om två veckor är det dags för semester, och det ska bli ljuvligt. Men innan dess är det mycket som ska hinnas med. Nu är det slutspurten på vår C-uppsats och det är fortfarande en del som måste skrivas. Jag ska börja jobba lite som en introduktion till mitt sommarjobb. Barnen ska ha olika avslutningsträffar på sina skolor.
 
På fredag ska vi på begravning. Jag får en klump i magen när jag tänker på det. Det känns så jäkla tungt, att säga förväl fast man inte vill det. Men det måste ju göras, jag vet ju det. Det är så livet fungerar. Vi lever och vi dör. Det är utom vår kontroll. Det enda vi kan göra är att försöka ta tillvara på livet så länge vi får lov att leva och göra allt vi kan för att njuta av varje vacker stund som vi får uppleva. Hur enkelt och simpelt det än må vara, så är det en stund att känna tacksamhet över. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 22 Maj, 2018 - 08:27 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Min älskade vän...


Min älskade vän.
 
Jag har tänkt flera gånger att jag ska skriva det här brevet. Men att skriva det tvingar mig att sätta ord på det som hänt och då måste jag också acceptera verkligheten.
 
Jag minns så tydligt det där samtalet som jag fick för 4 1/2 år sedan. Jag minns rädslan och förtvivlan i din röst.
 
"Jag har cancer."
 
Du grät. Jag bara skakade i kroppen. Inte du. Inte en av den varmaste, finaste, omtänksammaste människan i mitt liv. Inte du. Det är klart att vi visste att det skulle bli tufft. Att du hade en svår resa framför dig. Men också att du skulle klara det. Något annat var inte ett alternativ.
 
Som du kämpade. Så stark och tapper du var. Fast ångesten och rädslan fick dig att bryta ihop emellanåt. Men vem hade inte gjort det. Ändå reste du dig upp. Försökte se möjligheter och lösningar på allt. Och alltid alltid brydde du dig om alla andra. Trots att du hade tillräckligt att hantera själv.
 
Jag minns hur vi firade efter din sista cellgiftsbehandling. Hur vi kramade om varandra länge när läkaren hade berättat att det inte fanns någon cancer i ditt bröst längre. Vi åkte på en weekend till Berlin med våra män. Gick armkrok längs med gatorna. Skrattade och njöt av livet. Tänk att allt ordnade sig. Men jag visste det hela tiden innerst inne. Något annat var inte ett alternativ.
 
Sen kom nästa besked. Det kändes som att luften gick ur mig. Tomheten. Klumpen i magen. Det var inte över. Cancern hade inte försvunnit. Den var överallt, tillslut.
 
Älskade vän, det fanns så mycket jag ville säga och göra för dig då. Så mycket som jag önskar hade varit annorlunda. Om jag bara hade kunnat skruva tillbaka tiden på något sätt. Jag förstår att du drog dig undan. Du ville så gärna. Men du orkade inte. Du kämpade. Men inte ens du, min vackra vän, kunde besegra mörkret.
 
Idag är det två veckor sedan du somnade in. Du tog ditt sista andetag på denna jord. Och du lämnade ingen oberörd.
 
Det tomrum som du lämnar efter dig är obeskrivbart. Jag kan fortfarande inte förstå det. Jag vill inte acceptera det. Tanken på att jag aldrig skulle få träffa dig igen gör alldeles för ont. Det känns så märkligt att livet fortsätter, även fast du inte finns kvar hos oss. Du var en människa som alltid såg möjligheter och uppmuntrade alla att följa sina drömmar, hur omöjliga dem än kunde verka. Vi pratade om allt. Om sådant jag aldrig berättat för någon annan. Jag är så tacksam över att jag fick lära känna dig och över att ha dig i mitt liv. Även om tiden vi fick tillsammans blev alldeles för kort.
 
Min älskade vän, jag vill inte skriva det här brevet, men jag måste. Jag hoppas så innerligt att våra vägar kommer att korsas igen. Kanske i ett annat liv, i en annan tid. Men tills dess kommer du för alltid leva kvar i mitt hjärta.
 
Jag älskar dig.
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 14 Maj, 2018 - 14:48 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


En kall påsk...


Nu har vi kommit hem från vårt årliga påskfirande i Småland och som alltid har det varit väldigt mysiga dagar. Barnen har lekt en massa med sina kusiner, det blev stor släktmiddag på påskafton, vi har varit ute i skogen och grillat korv, det har spelats spel och vi har badat jacuzzi. Barnen var så besvikna när det var dags att köra hem igen och sa "jag vill bo här för alltid!" Hehe... ja, vem vill inte vara ledig och kunna leka hela dagarna om man hade fått det! ;)
 
Men vi har iallafall haft det lugnt och skönt dessa dagar och nu är vi tillbaka i Malmö igen. Mars månad har varit en riktigt kall månad och för ovanlighetens skull har vi till och med haft en del snö även nere i Skåne. SMHI säger att våren är minst 2 veckor försenad i år. Det är åtminstone ljusare ute på kvällarna nu och bara det gör att man känner sig piggare. Nu håller vi tummarna för att april ska bjuda på lite varmare vårväder och att blommorna ska våga sig fram igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 05 April, 2018 - 21:49 / Leo
0 kommentarer


Leo 4 år...


Äntligen kom dagen som Leo pratat om i stort sätt dagligen i minst ett halvår. Hans 4 års dag! Lilla älsklingen, som han har längtat.
 
Vi kom in till honom på morgonen och sjöng och öppnade paket. Efter förskolan kom farfar Peter över och så åt vi hamburgare och tårta. Sen blev det helg och då väntade två kalas för Leo. Först på lördagen var det dags för hans första kompiskalas och då hade han fått bjuda in 4 av sina kompisar från förskolan. Barnen lekte för fullt och det blev ett riktigt lyckat kalas. Leo var hur nöjd som helst!
På söndagen var det dags för släkten att komma över och fira honom och även detta blev en väldigt mysig träff med allihopa. Efter de här kalasen var jag ganska trött då det kändes som att man hade stått i köket nästan hela helgen.
 
Men lilleman kände sig ordentligt firad och var så glad och då är det värt allt planerande! Nu dröjer det ett tag till nästa kalasfirande igen! ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 11 Mars, 2018 - 15:10 / Leo
1 kommentarer


Dubai...


Nu har vi kommit hem igen efter en härlig semestervecka i Dubai. Det var två år sedan vi hälsade på hos min bror i Dubai och nu var det alltså dags igen. Även denna gången reste vi tillsammans med mina föräldrar vilket var väldigt mysigt. Det är så underbart att kunna byta -4 grader till +30 grader när det är som tråkigast väder här hemma i Sverige. Då njuter man verkligen extra mycket av sol och värme.
 
Vi har badat i poolen varje dag och gjort flera små utflykter den här veckan. Vi har bland annat åkt in till Dubai mall där vi stod länge med barnen och studerade ett av världens största aquarium med bland annat hajar och rockor. Vi tittade också på Burj Khalifa, fontänspelet och det stora dinosaurieskelettet. Sedan åt vi lunch på Fridays, fikade på The Cheesecake Factory och avslutade med att handla godis i en vansinnigt stor godisaffär (till barnens stora glädje). Vi har också varit på Legoland och besökt en stor dinusauriepark som heter Garden glow.
 
Under den här veckan fyllde jag även 35 år. Detta firade vi först med att jag och Manuel hade bokat övernattning på ett hotell en natt. Sedan var vi ute med familjen och åt en fantastisk god buffé på ett femstjärnigt hotell.
 
Tyvärr så har barnen varit lite sjuka i veckan med feber i flera dagar. Men dom var tappra och kämpade på så gott dom orkade ändå. Vi tog det såklart lite lugnare än planerat dessa dagar, men hann ändå med det mesta som vi hade tänkt oss.
 
Nu är vi alltså hemma igen och det dags att sätta sig in i skolarbetet som jag har missat den här veckan. Men jag längtar redan till nästa gång vi kan åka tillbaka till Dubai igen.    
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 26 Februari, 2018 - 18:29 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Året 2017...


Då var det nytt år igen och dags för en återblick av året 2017! :)
 
 
Jag fortsätter min utbildning på socionomprogrammet och
i januari börjar termin 4 av 7.
Den här terminen får jag också möjlighet att arbeta extra i en barngrupp på BUP.
 
 
Jag fyller 34 år och får en härlig övernattning på Mossbylund av Manuel.
 
 
Leo fyller 3 år.
 
 
 
Meya börjar spela fotboll.
 
 
Akira fyller 10 år.
 
 
Manuel och pappa bygger ett trädäck i trädgården.
 
 
Jag och Manuel åker på en weekend till Valencia.
 
 
 
När vi kommer hem fortsätter vi med några veckor semester med barnen
där vi är hemma och gör mysiga utflykter, en tur till Bakken i Danmark och
sedan semester hos farmor och farfar över midsommarafton.
 
 
 
 
Jag får mitt första sommarjobb på socialtjänsten där jag kommer att arbeta 7 veckor.
 
 
 
Sommaren avslutas med en vecka semester på Makrigialos, Kreta.
 
 
 
 
Vi firar vår 7 års bröllopsdag (och 13 år tillsammans).
 
 
 Meya börjar förskoleklass.
 
 
Meya fyller 6 år.
 
 
Vi firar julafton hemma hos oss för första gången vilket kändes väldigt mysigt.
 
 
Nyårsafton firar vi i Småland hos Manuels familj.
 
 
Det har verkligen varit ett fint år med flera resor och med många härliga minnen. Barnen växer så det knakar och det är så spännande att följa deras utveckling och se hur deras egenskaper och personligheter träder fram mer och mer för varje år. Mina små älsklingar!
 
År 2018 är mitt sista år på Malmö högskola (eller Malmö universitet som det precis har blivit). Jag ska njuta av det här sista året för jag trivs verkligen bra på skolan, med utbildningen och tillsammans med mina kursare. Det känns lite overkligt det är dags att börja söka jobb framåt hösten och jag vet inte alls var jag kommer hamna. Lite läskigt, men samtidigt väldigt spännande!
 
Manuel har också fått ett nytt jobb och kommer i mars månad att börja arbeta som teamledare och det tror jag kommer bli en riktigt rolig utmaning för honom också.
 
Vi har en del härliga resor framför oss även detta året. Först åker vi till Dubai en vecka med mina föräldrar för att hälsa på hos min bror och hans familj. Sen i början av sommaren ska jag och Manuel åka på en weekend till Toscana. Det är min 35 års present från Manuel.... ja, det känns helt galet att jag blir 35 i år!
Till hösten ska Meya börja skolan på riktigt. Klass 1. Herregud, min stora fina tjej! :)
 
Ja, det är mycket spännande som väntar i år och jag hoppas att det kommer bli ett bra år och att alla nära och kära får ha hälsan i behåll.
 


Mitt lilla liv / 14 Januari, 2018 - 09:57 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


December...


Så var den här... magiska december. Många pratar om stress i december, men jag känner inte alls så. Jag känner att man gör precis vad man själv vill och orkar och det behöver inte bli mer fullspäckat än andra månader. December har varit en lugn och fin tid för oss hittills.
 
Vi har julpyntat och satt upp granen, bakat pepparkakor och dekorerat pepparkakshuset. Julklapparna blev inte så många i år och det mesta har inhandlats på nätet. Vi har druckit glögg, lyssnat på julmusik och värmt oss framför brasan. Mer än så behövs inte och det har varit väldigt mysigt.
 
Igår föll den första snön. Och även fast den förmodligen kommer smälta bort lika fort som den kom, så är barnen så glada över detta. "Nu är det jul på riktigt!" ropade Meya förtjust när hon tittade ut genom fönstret.
 
Det har varit lite sjukstuga här hemma på sistone. Jag och Manuel har haft envisa förkylningar den senaste tiden och barnen åkte på feber och var hemma från förskolan/skolan nästa en hel vecka. Men nu är det äntligen bättre och jag håller tummarna för att det här innebär att vi alla kommer få vara friska över jul och nyår åtminstone. I år ska vi dessutom fira julafton hemma hos oss vilket är första gången, så det känns lite extra speciellt. :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 12 December, 2017 - 14:48 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Hösten...


Hösten är här med allt vad det innebär. Det blir kallare och blåsigare för var dag som går. Vi tänder en värmande brasa var och varannan kväll här hemma och det är så mysigt. De vackra höstfärgerna har tagit över nästan varenda träd nu.
 
Vad händer nu under hösten då. Ja, den här hösten är jag ute på praktik hela terminen. Det är betydligt längre dagar än vad jag är van vid sedan tidigare då man i princip "jobbar" heltid, så vardagarna är ganska stressiga med allt som ska hinnas med. Hämta/lämna barnen på två olika skolor, ta sig till/från jobbet, hinna med Akira, laga middag och allt annat som behöver göras i huset. Men jag trivs väldigt bra på min praktikplats och det är huvudsaken. Jag vill ju gärna arbeta med någon form av samtalsstöd i framtiden och där jag är nu arbetar vi som ett föräldra- & ungdsomsstöd genom rådgivning och samtalsstöd. Jag känner att jag hamnat helt rätt.
 
För några veckor sedan var jag och Manuel ute på en vacker höstvandring runt Snogeholm. På eftermiddagen checkade vi in på Nötesjö hotell, där åt en god 3 rättersmiddag, övernattade och sedan åt en god frukost med utsikt över de skånska fälten. Dessa små utflykter ger en verkligen energi. :)
 
Nu är det halloween och huset är halloweenpyntat till barnens stora förtjusning. Leo hade halloweenfest på förskolan igår och Meya var på sitt första disco på kvällen. Min stora tjej!  Ikväll ska de få gå på bus eller godis hos grannarna. Ja, trots det gråa och blöta vädret njuter vi av hösten här hemma.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 28 Oktober, 2017 - 09:09 / Leo
0 kommentarer