Sol och magsjuka...


Meya hann inte vara på förskolan många timmar idag innan dom ringde hem och berättade att hon inte mådde bra. Hon hade ont i magen stackaren, så jag fick skynda iväg med Leo och Akira för att hämta hem henne. Det är verkligen inte ofta hon är dålig, så jag blev riktigt orolig när jag såg att det var förskolan som ringde.
 
Efter lunch och vilostund hemma tog vi med oss mellis ut i trädgården. Meya sprang omkring och busade för fullt med Akira, skrattade hela tiden och var på alldeles strålande humör. Den där magsjukan hade då verkligen inte påverkat energinivån.
 
April har verkligen varit en typisk aprilmånad det här året. Ena dagen är det grått och blött med kalla vindar och andra dagen lyser solen värmande och man börjar leta efter vårjackan. Idag har verkligen varit helt strålande väder och vi njöt av solen hela eftermiddagen. Påskhelgen ska tydligen bjuda på lika underbart väder och det ser jag fram emot. Lite sol på min bleka hy sitter inte alls fel just nu!
 
 
 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 16 April, 2014 - 20:58 / Lillan
0 kommentarer


Påskpynt...


Snart är det påsk och då blir det en tur till Småland i vanlig ordning. Det blir första resan med lilleman, så jag hoppas verkligen att bilresan kommer gå så smärtfritt som möjligt. Förhoppningsvis kan han sova större delen av färden. Det blir värre för mig och Akira som kommer få trängas tillsammans i baksätet (när vi nu har två bilstolar). Vi har också fått samla på oss nya vuxenpoäng genom införskaffning av en takbox till all packning. Annars hade vi omöjligt kunnat få med oss allt varje gång vi ska hälsa på Manuels släkt. 
 
Den här helgen har vi påskpyntat lite här hemma. Jag minns faktiskt inte själv om vi direkt brukade fira påsken hemma när vi var små (vi reste ju ofta bort under alla loven) men jag tycker att det är väldigt mysigt och vill att barnen ska få ta del av den traditionen. Det är sånt som är så roligt nu när man själv är vuxen med små barn. Att skapa sina egna traditioner och se vilka minnen barnen tar med sig när dom växer upp. Meya hjälpte till så fint att hänga upp fjädrar och små ägg i påskriset.
 
 
 
 
 


 




Mitt lilla liv / 13 April, 2014 - 16:52 / Lillan
0 kommentarer


Nya porträttbilder...


När man är hemma och mammaledig är det lätt att man blir väldigt bekväm. Man har ju lite annat att tänka på. Och har man dessutom inte planerat att träffa någon känns det helt menlöst att sminka sig eller fixa håret. Att ta på sig lite finare kläder känns inte heller särskilt givande eftersom dom garanterat kommer ha fått sin första dos av bebiskräk inom en timme. Jag går ofta omkring hemma och myser i pyjamasbyxor tills klockan är halv två och det är dags att hämta Meya på förskolan. 
 
Därför känns det extra roligt när man väl får tid och lust att snygga till sig lite. Manuel fick nyligen hem en ny porträttglugg som han ville testa på någon. Jag ställde gärna upp under förutsättning att jag fick plocka fram stora sminkväskan först. 
 
Så det gjorde vi och resultatet blev ett gäng nya fina porträttbilder. Tycker det är lika roligt varje gång! Det är verkligen lyxigt att ha en fotograf i hemmet! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 09 April, 2014 - 19:31 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Sakta men säkert...


Helgen har varit väldigt lugn. Vi har inte haft något särskilt planerat och det är riktigt skönt att ha sådana helger ibland. Det är ju inte så att man sitter sysslolös med två små knoddar och ett hårigt monster ändå! (Med hårigt monster syftar jag förresten på hunden och inte på Manuel som vägrar att klippa sitt skägg trots dagligt bedjande!) 

Sakta men säkert börjar vi komma in i alla nya rutiner. Och äntligen har lilleman börjat sova bättre på nätterna. Lösningen var enklare än vi trodde. När han låg på rygg och skulle sova (vilket ju är rekommendationen) kom han aldrig riktigt till ro. Han låg och viftade med armarna och grymtade bekymrat större delen av natten. Efter en månad testade vi att lägga honom på mage istället och då lugnade han genast ner sig och började sova gott större delen av natten. Det gjorde verkligen enorm skillnad! Det var faktiskt precis samma sak med Meya som började sova rofyllt på nätterna så fort vi insåg att hon hellre ville ligga på mage. 

Den största utmaningen på helgerna är att hitta på aktiviteter till Meya. Energin verkar aldrig ta slut och det är verkligen fullt ös från det att hon vaknar på morgonen tills det är dags att sova igen på kvällen. Man är helt slut när det äntligen blir tyst i huset och man utmattad kan sjunka ner i soffan en stund. Då känns plötsligt en liten bebis inte som någon större utmaning. 

En av alla aktiviteter den här helgen blev en utflykt till Lomma zoo för att klappa djuren. Meya blir lika glad varje gång och visar detta genom ett öronskärande illskrik. Jag kan inte sluta förvånas över hur framåt hon är med alla djur. Hon springer fram till den största geten och trycker ogenerat in en näve pellets i munnen på den (vare sig geten är sugen eller inte) för att sedan springa vidare och hänga med fåren (som är större än vad hon är) och i nästa sekund sitter hon på marken och klappar en kanin försiktigt. Hon älskar verkligen djur det lilla trollet!









Mitt lilla liv / 06 April, 2014 - 18:54 / Lillan
0 kommentarer


Nya tag...


Nej, nu är det dags att ta tag i det här med vikten igen! Det är lika bra att börja direkt, för dom där extrakilona kommer inte försvinna av sig själv. Kroppen har verkligen återhämtat sig mycket snabbare den här gången. Jag går nu ordentliga långpromenader varje dag och har från och med den här veckan också kommit igång med lättare styrketräningspass här hemma. Jag känner mig faktiskt peppad att komma igång och ser verkligen fram emot att få tillbaka min "vanliga" kropp igen.
 
Med Meya gick jag upp 17 kg och 3 månader efter förlossningen hade jag 10 kg att träna bort. Den här gången gick jag upp 20 kg och nu efter 1 månad så har jag 12 kg att träna bort.
 
Jag har satt upp tydliga mål och delmål och vet att jag kommer fixa det även den här gången. Planen är att jag ska gå ner 2 kg i månaden under ett halvår. Även fast jag vet att det kommer vara tufft emellanåt, så är det en utmaning jag faktiskt tycker känns lite rolig också. Nu jäklar!
 
 
Såhär såg det ut 9 månader efter att Meya kommit till världen.
Jag fick verkligen kämpa målmedvetet under den här tiden,
men tillslut var alla mammakilona borta igen. :)
 


Mitt lilla liv / 03 April, 2014 - 10:04 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Underbara vår...


Om våren hade varit såhär underbar varje år, så hade jag nog fått ändra min favoritårstid från sommar till vår. Gud, vad vi har njutit i helgen!
 
Klarblå himmel, värmande sol och nästan helt vindstilla. (Ja, det kan faktiskt vara vindstilla i Malmö också. Tro det eller ej!)  ;)
 
Både igår och idag har vi gått långa sköna promenader, grillat och njutit av solen på en filt i trädgården. Vi har varit utomhus väldigt mycket och då är man extra glad över att ha en trädgård. Man vill knappt att dagen ska ta slut. Eller åtminstone att nästa dag ska bli minst lika fin!
 
Imorgon börjar Manuel att jobba igen. Det känns helt ok faktiskt. Jag tror att det kommer gå bra. Men jag är så himla glad över valet att ta ut en hel månad tillsammans nu i början. Har man möjlighet till att vara hemma så länge båda två, så är det verkligen värt det! På det sättet har vi kunnat hjälpas åt vilket gjort att vi verkligen kunnat njuta av den första tiden med båda barnen tillsammans. 
 
Nu håller vi tummarna för att det fina vädret håller i sig!
 
 
Morfar har byggt en sandlåda till Meya.
 
Akira älskar att steka i solen och njuter för fullt.
 
Så mysigt med fika ute i trädgården.
 
 
 
 
 
 


 


 
 
 




Mitt lilla liv / 30 Mars, 2014 - 18:42 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


1 månad gammal...


Idag blir vår lilla Leo i månad gammal. Lilla och lilla förresten, han växer så det knakar! Idag var vi på kontroll på BVC och på en månad har han vuxit 3 cm och gått upp nästan exakt 1 kg. Dagen till ära har jag börjat rensa ut hans 50/56 kläder och plockat fram storlek 62. Här går det undan!
 
Lilleman sover fortfarande mest, även fast hans vakna perioder har blivit längre än tidigare. Han har börjat följa med blicken och studerar mitt ansikte intensivt när han ligger i min famn. Jag väntar spänt på att få se hans första leende. Det ska bli kul när han blivit lite större och kan vara med på ett annat sätt.
 
Ögonfärgen är fortfarande blå/grå. Meyas ögon blev ganska snabbt bruna och vi tror att lilleman också kommer få bruna ögon. Men ännu så länge är det svårt att säga. Vem vet, han kanske överraskar oss och får gröna ögon som sin mor?! ;)
 
Ännu så länge blir det mest bilder på när Leo sover,
för det är väldigt svårt att få en vettig bild på honom i vaket tillstånd!  ;)


Mitt lilla liv / 27 Mars, 2014 - 20:22 / Lillan
0 kommentarer


Första kalaset...


I helgen har vi haft en liten träff med släkten hemma hos oss. Vi passade på att samla den närmsta familjen så att alla skulle få träffa lilla Leo. Min bror var dessutom hemma från Dubai just den här helgen, så det passade väldigt bra.
 
Det blev inget avancerat, för det orkade jag verkligen inte. Men lite kaffe och fika och trevligt umgänge bjöd vi på. Såklart var jag tvungen att göra en tårta med bebis-tema dagen till ära. Tårtorna hittar ni här!  :)
 
Annars rullar allt på för fullt här hemma. Nu har Manuel bara en vecka kvar innan han börjar jobba, så vi ska försöka njuta för fullt den här sista veckan. Jag är lite nervös för hur jag ska klara av våra två små monster (tre monster om man räknar med Akira) på egen hand när Manuel är på jobbet hela dagarna. Det kommer bli fullspäckade dagar här hemma. Men förhoppningsvis kommer man in i nya rutiner ganska snabbt igen. Om alla andra tvåbarnsföräldrar klarar det, så ska jag väl också fixa det här!  ;)
 
 
Meya blir så glad när hon får hjälpa till med lillebror...
 
 


Mitt lilla liv / 23 Mars, 2014 - 19:15 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Något att se fram emot...


Att vara småbarnsförälder är såklart något helt fantastiskt. Men man kommer inte ifrån att det också är väldigt intensivt med småttingar i familjen. Inte minst precis i början. Idag blir Leo 3 veckor gammal. Så liten, men redan vuxit så mycket!
 
Framåt kvällen blir både jag och Manuel så trötta att vi ofta går och lägger oss redan vid 21.00. Hela kvällen som vi hade tillsammans innan försvinner när man lägger sig så tidigt. Det finns liksom inte tid att ligga i soffan och se en film längre. Det kommer ju såklart bli bättre, men just nu måste vi prioritera sömnen för att orka med.
 
När man har ett intensivt schema som gör en väldigt trött, känns det viktigt att ha något trevligt att se fram emot. I veckan bokade vi resa till Stockholm några dagar till sommaren. Jag vill egentligen åka till Stockholm minst en gång per år, men förra året hann vi inte med det. Så nu är det sannerligen på tiden!
 
Det ska bli så fantastiskt skönt att få komma hem till vår "andra" hemstad. Träffa alla våra vänner, strosa omkring på våra favoritställen, inte behöva känna någon stress och framför allt... sova hela nätter! Som ni förstår, blir det alltså en tripp utan barnen, som kommer få spendera några dagar hos sin mormor och morfar. Åhh, vad jag längtar!
 
 
Jag och Mano i Stockholm för 4 somrar sedan...
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 21 Mars, 2014 - 20:06 / Kärleken
0 kommentarer


En lugn frukost...


Den mesta tiden just nu spenderas mestadels i huset eller ute på promenader. Dom små utflykter vi planerar gör vi nästan alltid när vi hämtat Meya på förskolan så att hon också får göra något kul med familjen. 
 
Men idag passade vi på att äta en lugn frukost nere i Västra hamnen utan att ha en vild 2 1/2 åring springandes omkring oss. 
 
Lilleman låg snällt och sov så att vi fick en lugn stund tillsammans. Att bara kunna sitta och prata är en lyx man inte har tid med alltför ofta nu, så det var väldigt mysigt. 
 
Leo sov gott under hela frukosten. Inte så konstigt då han höll oss vakna hela natten genom att ligga och grymta högt. Det är något nytt han har börjat med. Han verkar kunna sova och grymta samtidigt, men för egen del är det nästan omöjligt att sova när han håller på sådär. Hans nya smeknamn för tillfället är "Herr Gris". ;) Vi får hoppas att det här är en högst övergående trend!
 
 
 


 




Mitt lilla liv / 18 Mars, 2014 - 20:45 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Sömn...


Det där med sömn. Det är nog bristen på sömn som jag har fruktat mest när det nu skulle komma en ny bebis till familjen. Jag älskar att sova! Och det gör resten av familjen också. Inte minst Meya!
 
Visst var det jobbigt i början med Meya också såklart. Dom första månaderna blev det inte så mycket sömn. Men ganska snabbt började hon sova hela nätter (har för mig att hon var ungefär ett halvår) och när hon var uppåt 1 år så började hon även sova längre på morgnarna, vilket har varit otroligt skönt.  
 
Nu börjar vi om från början och vissa nätter går det helt ok medan andra nätter inte alls går som man hoppats. Man vet aldrig riktigt vilket humör lilleman kommer vara på.
 
Vi försöker påminna varandra om att det kommer bli bättre och att det bara gäller en kort period i våra liv. Snart kommer vi kunna dela säng igen och inte bara ses 03 på natten när vi byter av varandra nere i vardagsrummet. Dom nätter där man inte får sova så mycket kan man inte låta bli att fantisera om den dagen vi kan lämna barnen hos någon annan över natten, så man kan få sova ostört en hel natt. 
 
Men som sagt... det kommer ju bli bättre. Och jag försöker passa på att njuta av känslan av att ha en liten bebis tryggt sovandes i min famn. Den tiden går snabbt förbi. 
 
 




Mitt lilla liv / 15 Mars, 2014 - 09:25 / Lilleman
0 kommentarer


Vårvärme...


Vädret den här veckan har varit helt fantastiskt! Det har varit ca 10-13 grader  och strålande sol. Med tanke på vilka hårda vintrar det varit dom senaste åren, så kan man knappt tro att det är mars månad. Våren är verkligen tidig i år. 
 
Jag skulle väl inte påstå att det känns som att vi har semester nu, eftersom det är fullspäckade dagar som gör oss väldigt trötta såklart. Men det känns ändå oerhört skönt att vara lediga tillsammans nu. För visst hinner vi hitta på lite trevligheter också. Särskilt när det är sånt här väder som verkligen lockar till små utflykter.
 
Idag åkte hela familjen ner till hundfältet (igen) och gick en långpromenad. Akira var hur lycklig som helst! Idag var det massor med hundkompisar att hälsa på. Utflykten avslutades med årets första kulglass nere vid hamnen. Så mysigt! :)
 
 
 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 12 Mars, 2014 - 18:01 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Första utflykterna...


Dagarna rullar på för fullt här hemma. Det är tur att Meya är på förskolan måndag till fredag mellan 09-14 (dom första 2 månaderna). Hon har så mycket energi att hon nästan klättrar på väggarna emellanåt. Hon behöver verkligen busa av sig några timmar med andra barn och eftersom hon älskar att vara på förskolan, lämnar vi henne där med gott samvete varje dag. Då får vi några timmar för oss själva att bara hinna andas lite också.
 
Att göra i ordning hela familjen för att komma iväg någonstans tar nu nästan dubbelt så lång tid känns det som. Det är många grejer som man ska ha med sig, oavsett hur kort eller långt man ska åka. Den ena får klä på lilleman och hålla tummarna för att inte blöjan behöver bytas precis när man fått på alla ytterkläder. Den andra får klä på Meya och hålla tummarna för att hon är på gott humör och inte lägger sig ner på golvet och skriker. Vår bil som kändes stor och luftig innan, känns nu plötsligt väldigt trång när alla 5 familjemedlemmar är på plats.
 
I helgen har vi gjort dom första utflykterna tillsammans, hela familjen. Min kropp känns inte helt återställd ännu, men lite kortare utflykter orkar jag med iallafall. I lördags åkte vi ner till hundfältet på stranden och rastade av Akira och Meya. Idag har vi gjort besök på en 4H gård och tittat på alla djuren. Meya har en förkärlek till hästar och det var också det enda hon tjatade om från det att vi kom in på gården tills det var dags att åka hem. Vi ska åka tillbaka igen när dom har ponnyridning och då vet jag en liten tjej som kommer vara överlycklig.
 
Imorgon är det måndag och ny vecka. Det känns otroligt skönt att veta att Manuel kommer vara hemma 3 veckor till innan den är dags för honom att börja jobba igen.
 
 
 
 
 
Lilleman gör det han är bäst på för tillfället... sova!
 


Mitt lilla liv / 09 Mars, 2014 - 19:24 / Lillan
0 kommentarer


1 vecka gammal...


Idag är Leo 1 vecka gammal. 
 
Jag tycker att det har gått över förväntan ännu så länge. Det är trots allt inte en lika stor omställning när man redan har ett barn sen tidigare. Jag känner mig mycket lugnare och stabilare den här gången (ingen baby blues som jag fick med Meya). Och eftersom jag känner mig lugnare, så kan jag också passa på att njuta ordentligt av vår lilla gosse. Jag gosar, pussar och beundrar honom så mycket jag bara kan. Jag vet ju hur fort han kommer växa och plötsligt är den lilla bebisen ingen bebis längre. Eftersom vi inte ska ha fler barn heller, så känns det ännu viktigare att verkligen njuta av den här tiden. 
 
Det är klart att vi är trötta. Det vore väl konstigt annars. Precis som när lilleman låg inne i magen, så är han mest aktiv sent på kvällen/natten. På dagarna sover han nästan hela tiden ännu så länge. Men den stora skillnaden från förra gången är att jag inte ammar, utan vi ger ersättning på flaska (plus att jag pumpar också). Det innebär en enorm frihet som gör att jag och Manuel nu kan dela på nätterna och hjälpas åt lika mycket. Det är fantastiskt skönt och det gör att man ändå har lite energi kvar på dagarna. 
 
För energi behöver man när man samtidigt har en 2 1/2 åring som ska aktiveras och en hund som behöver komma ut på promenader. Jag är väldigt glad att Manuel kommer vara hemma en hel månad nu i början (han hade gärna fått vara hemma 2 månader för min del). Vi hjälps åt hela tiden och det är verkligen tur att vi har varandra. 
 
 
 
 
 




Mitt lilla liv / 06 Mars, 2014 - 12:33 / Lilleman
2 kommentarer


Syskon...


Att få ett syskon och inte vara enda barnet i familjen längre är såklart en stor omställning. Vi har tänkt mycket på Meya och på hur hon kommer hantera att få en lillebror. Vi har pratat mycket om att mamma har en bebis i magen, att hon ska bli storasyster och vi har läst många böcker som handlar om syskon. Men eftersom Meya fortfarande inte pratar så mycket, så har det varit svårt att veta hur mycket hon förstår. 
 
När vi åkte in till BB, så fick både Meya och Akira vara hemma hos mina föräldrar. I lördags var det dags för dom att komma hem och träffa tillskottet för första gången. 
 
Meya fick direkt syn på den lilla sängen som stod i vardagsrummet och ropade "Bebbe!" Hon var väldigt nyfiken på sin lillebror och var så fin med honom. Hon klappade honom försiktigt på huvudet, gav honom nappen och såg till att han hade filten över sig.
 
Så fort Leo börjar gråta, tittar hon bekymrat på mig och säger "Mamma... bebben." Sen går vi för att trösta honom. Meya hjälper gärna till att sätta nappen på plats och har även fått ge mat med nappflaskan. 
 
Vi är väldigt noggranna med att hon får massor med beröm och uppmärksamhet av både mig och Manuel. Och ännu så länge är Meya en fantastisk fin storasyster. 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 03 Mars, 2014 - 21:25 / Lillan
0 kommentarer


Dagen han kom...


Ja, nu är han äntligen här. Vår lilla Leo. Jag gick 3 dagar över tiden innan det var dags, precis lika många dagar som med Meya. Jag känner mig så otroligt lättad att det är över och att allt gick bra på förlossningen. Det var verkligen något som oroade och stressade mig mycket dom sista veckorna av graviditeten. 
 
Allting började i onsdags när jag kände att vattnet gick klockan 02 på natten. Nästan direkt efter det började värkarna sätta igång, så någon mer sömn blev det inte för min del. På morgonen var det ca 7 minuter mellan värkarna och då ringde vi till BB i Lund. Vi fick beskedet att försöka stanna hemma och återkomma när det var 5 minuter mellan värkarna. 
 
Jag kämpade på här hemma och var uppe och gick mellan varje värk. Den här gången var jag fast besluten att det inte skulle ta lika lång tid som förra gången. Manuel lämnade Meya på förskolan som vanligt, gick en långpromenad med Akira och åkte och storhandlade. När han kom hem var det bara 4-5 minuter mellan värkarna och det gjorde fruktansvärt ont. Vi lyckades ändå få i oss lite lunch innan vi satte oss i bilen och körde in till Lund. 
 
Klockan var strax innan 14.00 när vi blev inskrivna på BB. Väl på plats fick vi komma in på vårt rum och man konstaterade att jag var 5 centimeter öppen. Värkarna kom tätt och gjorde väldigt ont, så nästan direkt fick jag både lustgas och morfin. En stund senare kom även min fantastiska epidural på plats och det kändes välbehövligt!
 
Det som kändes jobbigast förra gången var när det var dags att börja krysta och så kändes det även den här gången. Jag var rädd och ville bara att allt skulle vara över. Med gråten i halsen sa jag om och om igen till Manuel att jag inte ville vara med längre och att jag hellre ville ha kejsarsnitt. Det var naturligtvis inget alternativ och efter en del gråt och skrik, så kom äntligen lilla Leo till världen klockan 19.33.
 
Det var en helt fantastisk känsla när det var över och lillkillen fick ligga i min famn. Det var en sån lättnad som sköljde över hela kroppen och jag kände mig alldeles lycklig. Hela familjen fick sova över på patienthotellet och efter lunch på fredagen kände vi att det var dags att åka hem med vår nya familjemedlem.
 
Allt gick snabbare och smidigare den här gången, både under och efter förlossningen. Med Meya hade jag förvärkar hemma i 16 timmar och sedan var jag inskriven på BB i 17 timmar innan hon föddes. Med Leo hade jag 12 timmar förvärkar hemma och endast 5 1/2 timme på BB innan han föddes, så det gick betydligt snabbare den här gången.
 
Med Meya blev det också en jobbig start då hon fick ligga inne på neo första dygnet, amningen funkade inte, det var en stor omställning att plötsligt bli mamma och hormonerna rusade. Med Leo kändes allt så självklart direkt från början. Jag känner mig stabil och trygg med vår lilla pojke och allt flyter på som det ska.
 
Nu njuter vi för fullt av vårt lilla mirakel, som var älskad i samma sekund som han kom till världen.






 


Mitt lilla liv / 01 Mars, 2014 - 21:08 / Lilleman
0 kommentarer


Äntligen...


Välkommen till världen vår älskade lilla Leo. 
 
 
 
Född 27 feb kl 19.33
Vikt 3830 gr
Längd 52 cm


Mitt lilla liv / 28 Februari, 2014 - 09:15 / Lilleman
3 kommentarer


Snart...


Med Meya gick jag 3 dagar över tiden. Med lillkillen har jag ännu så länge gått 1 dag över tiden. Jag tror att han kommer vilken dag som helst nu. 
 
Det är nervöst när jag tänker på det. Nervöst att inte veta när det kommer sätta igång och hur det kommer kännas den här gången. Försöker att inte bli alltför rädd när jag tänker på förlossningen. Känner mig dessvärre inte ett dugg lugnare över att jag redan har klarat det en gång tidigare. 
 
Meyas förlossning var en långdragen process på över 30 timmar. Jag var så trött att jag inte kunde kontrollera min kropp som tillslut bara skakade av utmattning. Många säger att man glömmer bort hur ont det gjorde så fort barnet kommit ut. Men så har jag inte alls upplevt det. Jag minns precis hur ont det gjorde, hur trött jag var och hur obehagligt allt kändes. Jag minns allt det här, men försöker samtidigt intala mig att det mycket väl kan bli annorlunda den här gången. Jag vet att det gynnar mig om jag kan försöka tänka positivt istället. Det kommer förhoppningsvis gå mycket snabbare den här gången och kanske kommer det inte heller göra lika ont. 
 
Det är en ständig kamp i mitt huvud med hur jag kan försöka styra alla tankar som dyker upp kring förlossningen. 
 
Jag känner mig åtminstone redo att bli av med den här enorma magen nu och äntligen känner jag en längtan efter att få välkomna vår lilla pojke till världen.  Att få hålla honom i min famn för första gången och viska i hans öra "Det här klarade vi fint. Nu börjar första dagen på resten av ditt liv."
 
 
 
 
 


Mitt lilla liv / 25 Februari, 2014 - 20:09 / Lilleman
0 kommentarer


Min födelsedagsönskning...


När vi fick reda på att vi väntade barn i våras, så räknade vi såklart ut beräknat födelsedatum direkt. Den 24 februari var det lilla miraklet beräknat till. Jag fyller år den 21 februari. Enda sedan den dagen har min önskan varit att inte behöva åka till BB på min födelsedag. Inte för min skull. Utan för att jag vill att lilleman ska få en alldeles egen födelsedag (och inte behöva dela dag med sin mamma resten av livet).
 
Igår fyllde jag år. Och idag är jag fortfarande gravid. Min önskan gick alltså i uppfyllelse! ;)
 
Min 31 års dag blev väldigt lugn. Det var mestadels soffläge, vilket var precis vad jag ville. Eftersom både jag och Manuel åkte på kräk/magsjuka för några dagar sedan, så har vi varit trötta och utslagna. Idag är första dagen som vi båda har känt oss piggare. Äntligen! Så idag har vi både orkat ta oss ner till hundfältet för en långpromenad och gjort en utflykt till Emporia köpcentrum.
 
Nu när både sjukdomar och födelsedag har passerat, så börjar jag känna mig mer redo över det faktum att värkarna kan sätta igång när som helst. 
 
 
Mina födelsedagsblommor från mannen...


 
 
 
 


Mitt lilla liv / 22 Februari, 2014 - 19:24 / Mitt lilla liv
0 kommentarer


Kräksjuka...


Vad är det sista man vill råka ut för när man är höggravid och förlossningen kan sätta igång vilken dag som helst?
 
Ja, på min tio i topp lista står iallafall "kräksjuka". Så naturligtvis är det precis vad jag har åkt på nu. Som att det inte är jobbigt nog som det är?!
 
Istället för att vila upp mig, samla kraft och energi inför det maraton som väntar... så ligger jag nu helt utslagen i min säng istället. Inte 1 minut sömn fick jag på hela natten för att jag fick springa (så snabbt man nu kan springa när man är höggravid) fram och tillbaka till toaletten hela tiden. Bara under natten har jag gått ner 2 kg i vätska. Det har endast varit flytande föda för min del idag. 
 
Den största mardrömmen hade varit om värkarna satt igång nu och man fick åka in till BB i det här tillståndet. Det vet jag inte om jag hade fixat!
 
Nu hoppas jag innerligt att jag kommer må bättre imorgon och att den lille gossen bestämmer sig för att stanna kvar i magen ett par dagar till, så att jag hinner bli pigg och stark igen. 
 
 




Mitt lilla liv / 19 Februari, 2014 - 18:53 / Mitt lilla liv
0 kommentarer